onsdag, december 27, 2006

allvarligt talat, vem ger Lena PH pengar så hon får fortsätta???

...jag lyckades lyssna till en låt på en radiokanal för någon timme sen, en låt med så innehållslös text att jag vred mig som en mask där jag satt i ett skinnbeklätt bilsäte.
Jag kan inte tycka att melodin var något i världsklass heller men texten! Texten! Det var något om någon som hängde i en butik där någon jobbade och köpte grejer så hennes lägenhet nu såg ut som en butik bara för att vara i närheten av denna "någon"... Vad låten hette? Jaa, jag bävar inför den dag då jag VET vad den heter... Jag frågade artigt mina medåkare vad det var för artist och de svarar mig: Det är ju Lena PH! Jag känner hur jag tappar fotfästet, marken under mig gungar, bilens rutor skallrar, mina knäskålar klapprar. Okej, Lena PH är väl inte känd för något djupare djup men Orup...Orup trodde jag mer om än så.
Och jag undrar; jag undrar verkligen: vad är det som är bra? varför lyssnar någon på det?
Magnus Uggla har håvat in många stålar från mig (mest i min ungdom) för där finns ironin, där finns självdistansen och han har ju så förbaskat rätt i Pom pom pom (vad ska man annars lyssna på vid en ishockeyfinal?!). Jag skämdes något gruvligt å Lenas vägnar när hon framförde Det gör ont, och än värre blev det när svenska folket (???...ja, jag tror fortfarande på en konspiration) röstade fram henne som vinnare. Jag lider med musikbranschen som kan jämföras med denna pinsamma s k musikalitet...
Nej, bannlys de tråkiga, tillintetsägande, korkade, fördummande låtarna från, åtminstone, radio!

tisdag, december 26, 2006

Var det någon som tvivlade på att det orientaliska skulle bli bra?

Det hoppas jag inte! För det blev kanon!!!
På bordet finns abbouleh och saffransris.


Vidare fanns spenatrullar, filodegsknyten med feta, vindolmar, kycklingspett, ingefärsoxfilé

Och vid andra sidan sisen fanns hummus, baba ganouj, mouhammara, räk-och olivgucka, mastokhiar, morotssallad med feta

söndag, december 24, 2006

GOD JUL kära läsare!

Av alla stök tycker jag allra bäst om julstöket!
Av alla klappar tycker jag bäst om julklapparna!
Av alla granar tycker jag bäst om julgranarna!
Av alla ljus tycker jag bäst om de tända juleljusen (allra helst när Lovisa sjunger om dem)!
Av all handel tycker jag bäst om julhandel!
Av all mat tycker jag bäst om julmaten...och hur gott låter inte detta då? :

Kryddstekt mandel
2 dl sötmandel
2 msk smör
2 krm salt
1 tsk orientalisk curry


Dessa delikata mandlar kommer finnas på vårt orientaliska julbord!

fredag, december 15, 2006

I´ve been challenged...by J

3 Saker jag skäms för:

  • att vi får så mycket av så många, alltså att vi inte klarar oss själva
  • att jag inte lyckats lära Lovisa att inte käka snor (eller har det med åldern att göra???)
  • att jag slänger tre badrumsmattor istället för att tvätta dem om en katt råkat bajsa på dem

3 saker jag är stolt över (jag måste faktiskt skriva; utom mina barn) :

  • att detta är första kvällen på två veckor som jag äter godis
  • att jag återtagit fjärrkontrollen över mitt liv
  • min förmåga att utrycka mig i skrift och tal

3 Saker jag vill göra nästa år:

  • börja studera genusvetenskap
  • se till att mina barn träffar sin mamma mer än sin dagisfröken
  • få jobb som skribent/krönikör (jobb=betalt)

3 händelser detta år som jag aldrig kommer glömma:

  • Julians födelse (eeh, iofs har jag redan glömt hur ont det gjorde men det ligger ju i sakens natur...)
  • Lovisa och Amelia som ligger och håller om varandra i sömnen under björken på Skillöt i somras
  • cabaret-kvällen med mina finfina SB-damer, där fanns Peter, Tarras, andra intressanta och en sjuhelvetes hemfärd

3 Saker jag inte kan klara vardagen utan:

  • en sjal...företrädesvis Didymos Lisa
  • min mobiltelefon
  • tre koppel

3 personer jag avundas

  • HP´s plats in the spotlight
  • Tarras för att hon får snacka så mycket skit på jobbet
  • kungen för att han får göra så mycket skit på jobbet

3 personer jag utmanar att göra en liknande lista:

onsdag, december 13, 2006

Jag har återtagit fjärrkontrollen...

över mitt liv!
Här kommer några saker JAG bestämt:

* Vi ska ha orientaliskt julbord här hemma på julafton!
* Vi ska ha tv i sovrummet, INTE i vardagsrummet.
* Vi ska ha en vit tygsoffa här hemma, och jag veeet hur i d i o t i s k t det är men ack så snyggt...
* Vi sover INTE i orena klänningar!

Grattis mig själv!

söndag, december 10, 2006

det är så man blir tårögd!


Vi sitter på varsin häst, jag och Amelia, Lovisa lite snett bakom oss på en gris. -Håll nu i tygeln eller om halsen på hästen, säger jag. Amelia finner tyglarna med sina små, ganska så frusna händer och håller i. -Vad kul att vi hittade en häst till dig, Amelia, säger jag glatt. -Mmm, nickar Amelia men hon har nog knappt hört vad jag sagt. -Lovisa, sitter du bra? frågar jag och vänder mig om för att se min lilla Lovisa på grisen. -Ja, mamma, svarar hon, inte heller hon verkar ha tid för mina konversationsförsök. En stunds väntan. -Snart kommer vi röra oss framåt, säger jag, vi kommer åka framåt. -Jaaa, svarar de två rödnästa flickorna förväntansfullt. -Okej, vi kommer åka framåt alla tre. Säg till om ni vill gå av eller något, fortsätter jag med en liten, liten oro gnagandes inom mig. En liten stunds väntan. - Jag tycker om dig, mamma! utbrister en lycklig Amelia, jag tycker mycket om dig. -Och jag tycker så mycket om dig, säger jag och smeker henne på kinden. -Jag tycker om Visa också! säger Amelia och vänder sig och ger Lovisa ett bländande leende. -Jag tycker om dig, Milla, säger Lovisa, och alla familjen!

Där sitter vi, alla tre och väntar och längtar och känner och tvekar men mest vill och Amelia berättar för mig att hon tycker om mig...

tisdag, december 05, 2006

onsdag, november 15, 2006

Detta med kvinnosaksfrågan!

inte nog med att kvinnor ska leva med sämre lön, kvinnofällor och rädsla i det egna hemmet!
Vi ska dessutom vara j-vligt nöjda eftersom "vi ju är mer känslomässiga, empatiska och förstående"!

Det är så jag skulle kunna kräkas...

Dessutom blir jag förbannad över människor som anser att "ta hand om sina egna barn" skulle vara en kvinnofälla och något sämre än arbetslivet!

Jag blir så förbannad! Så här arg blir jag:

måndag, november 13, 2006

den lille, ettrige moderatens bästa argument:

"-Män är smartare än kvinnor! T ex har 30 % av alla högstadietjejer provat röka."

nej, jag har inte slutat skratta än! Hur ska dessa nötter lyckas leda ett helt (om än ganska litet) land???

söndag, november 05, 2006

Det talas mycket om vad som döljer sig...

...i våra huvuden.
Jag undrar vad som döljer sig i mitt när jag tänker på vad jag önskar mig i julklapp:

Om någon nu skulle undra så finns den bland annat på Inspiration i Södertälje.
Den är made by Design House Stockholm...

måndag, oktober 30, 2006

"Edelweiss, Edelweiss, every morning you greet me...

...small and white, clean and bright, you look happy to meet me.
Blossom of snow may you bloom and grow, bloom and grow forever.
Edelweiss, Edelweiss, bless my homeland forever."

Som vanligt då vi samlas till släkt-get-together stämdes Edelweiss natürlich upp på sluttampen av farmors Tyrolergalej.
*I liked the lederhosen on Elliott
*I liked the hjortsteksgryta
*I liked the cakes a lot



Vi packade in oss i bilen för att gå på tillställning med släkten Österrike ûber alles.

Anlända till partajet visar vi upp oss:
Muttie i lånad dirndl (TACK!), fräulein Lovisa och fräulein Amelia i Rebecca-sydda dirndls (ÄNNU MERA TACK!) och Julian i loppisfynd.

-Min mormor! förkunnade Amelia.

En endaste Tyrolerhatt fanns på plats (naturligtvis inköpt av undertecknad...) som vandrade runt, här pryder den herr Grandtlundt´s hjässa.

"Vem är du?...Vem är jag?...levande charader..."
Näst yngst träffar allra äldst.

tisdag, oktober 24, 2006

En genuint god handling!

Inspirerad av H P har jag anmält mig.
Jag ska inte säga att jag uppmanar, men ger er iaf en hjälp på traven...

Anmälan till donationsregistret

Puss i ljumsken på er allihop som donerar!

måndag, oktober 23, 2006

har ni insett att världen inte kretsar runt er?

Jag har nämligen stora problem med att inse det...

Jag har den senaste tiden förlorat mig själv i en påhittad värld, Andrew Lloyd Webbers värld.
Jesus Christ Superstar - jag kan inte se mig mätt!
Cats -mina tårar slutar inte falla!
All denna självinsikt de ger mig, allt igenkännande, alla känslor men...
...Ingen att dela dem med. Jag försöker i det oändliga att projicera mina känslor på andra så de ska förstå varför jag är så fascinerad men ingen är varken intresserad eller förstår.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Jag har ju skrivit här i några månader nu och tittar ideligen igenom vad jag skrivit i hopp om att finna nya kommentarer, ett bevis för att någon läser vad jag skriver. Jag tjatar (jaa, jag vet att jag gjort det en smula...) på gamla vänner, släkt för att inte tala om nya vänner att de ska läsa. Visst har det då och då kommit nya kommentarer och visst får jag höra av en del att de varit inne och kikat. Men jag vill ha mer, jag vill ha mer, jag vill ha mycket ;-). Det skulle alltså vara för lite aktivitet här på min blogg.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Ett annat exempel är när jag känner mig irriterad över att Lovisa och Amelia gör saker som jag tidigare sagt att de inte ska göra. Att de går in med stövlarna trots att jag för 6 timmar sedan förklarade pedagogiskt och lugnt att stövlarna tar man av sig i hallen och ställer på hyllan. Det är viktigt för mig. Eller att sandleksakerna ska läggas i sandleksakspåsen efter lek eftersom det annars är så lätt att de försvinner, vilket de aldrig gör av sig själva och knappt gör när jag påminner om det. Det är också viktigt för mig. Men trots att det är viktigt för mig så glöms det bort, struntas i.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Eller när jag skulle vilja kasta ruttna tomater och illaluktande fiskleverolja på typen som hade mage att 10 sekunder innan e-bayauktionens slut lägga ett försmädligt futtigt högre bud. Jag ville ju så himla gärna ha de där paret lederhosen. Men istället för att de i skrivande stund ligger fint packade på väg till Pershagens grädda ägs de numera av någon otrevlig tysk vid namn Wolfgang eller Jürgen.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Jag står sedan i butiken för inhandla Babysemp till min lille. Efter att ha letat och letat och letat, trott att jag hittat för att upptäcka att jag ej funnit. Pockat på uppmärksamhet och tillslut fått förklarat att det inte finns någon Babysemp, skulle jag bra gärna vilja ta denna butiks chef i örat och ge henne en verbal salva så hennes öron svider i en vecka efteråt. För där står jag med plånkan färdig att användas men ingen Babysemp.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Då återstår väl bara för mig att likt mina tre underbara barn försöka komma underfund med att mitt jag inte är vara sig större, mindre eller viktigare än någon annans jag.
Så, grattis Wolfgang till ett par finfina lederhosen!

söndag, oktober 15, 2006

Detta är tydligen jag, men det är väl ingen som är förvånad...

You Are 62% Bitchy
While you may not think of yourself as the ice queen, admit it, you're often in a bad mood.And it's those around you who often bear the brunt of your annoyance, even if they haven't done anything wrong!
How Bitchy Are You?

Nu är det klippt!

Ingen återvändo...Ingen ånger...


Nu är det klippt hos Saxim (08-677 13 fråga efter Jossan). Vi är nöjda mitt hår och jag men gissar på en ännu kortare frisyr innan året är till ända.

Färgningen kan jag tacka Lina L för, men det var jag som experimenterade!

fredag, oktober 13, 2006

Just nu lever vi efter...

...mottot:
Wake up every morning as if you intended to!

tisdag, oktober 10, 2006

hmm, om att välja yrke...

En bonde står och passar en stor flock med får som betar på kullarna.
Då kommer det plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför. En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, med Ray Ban solglasögon och en YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden.
- Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då? Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar.
- Det är OK för mig!
Killen kör fram sin BMW till bonden, tar fram en Dell Notebook som han öppnar på motorhuven. Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA sida på Internet. Med GPS hämtar den exakta positionen och matar in den i en Nasa satellit som skannar betesområdet med en högupplösningskamera.
Efter en stund öppnar han den digitala bild han fått med mejl, importera bilden till Adobe Photoshop, fixar till den lite och skickar den till Image Processing Facillity i Hamburg. Inom några sekunder får han ett nytt svar per mejl där står det: Picture processed and data stored. Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Excel dokument med flera hundra avancerade formler.
När detta är gjort kör han all data med e-post till en Xircom och på ett ögonblick får han respons. Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors 4-färgs rapport på sin minimala HP Coulor LaserJet och kastar ett öga på den sista sidan.
-Du har exakt 1586 djur, säger han.
-Det stämmer, säger bonden, så du kan ta med ett av fåren.
Så tittar bonden på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han sen jobbar hårt med att få ner i bagageutrymmet på BMWn.
-Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka fåret? frågar bonden.
Killen tänker en stund på detta och svarar.
-OK.
-Du är konsult, säger bonden.
-Det stämmer!, säger killen, hur kunde du veta det?
-Det var inga problem, säger bonden. Du kom hit utan att någon bett dig. Du tar betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt. Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar! Så var nu snäll och öppna bagageluckan och ge mig tillbaka min Border Collie...

Tack marlene!

fredag, oktober 06, 2006

Jag utmanar:

Monika!

Lycke (Åsa)!

Lina S!

Lina L!

Katharina!

Om ni inte har en egen blogg att använda er av är ni välkomna att använda kommentarfunktionen här!
mitt resultat. Med nöd och näppe klarar jag att hänga kvar på ungdomens sida men barkar definitivt ditåt.

torsdag, oktober 05, 2006

jag blev (efter lite pushande) utmanad...

Jobb (1p) - eh, svår fråga...Jo, jag har nog det.
Visitkort (1p) - Nopp!
Konferens (1p) - Jag har faktiskt varit på en en gång på Vildmarkshotellet.
Bor hos föräldrar (-2p) - Nej för tusan.
Vara sambo (1p) - Svar:Ja
Vara förlovad (1p) - Ja, trots tidigare inställning att det är stört löjligt att förlova sig.
Vara gift (2p) - No no
Skild (3p) - Ännu mera no no
Äga villa (2p) - Ja, ett stort hus och ett radhus...eller banken äger i mitt namn!*Haha*
Ha en bil (1p, kombi + 1p) - Jadå, en superkombi dessutom, vår underbara Rutger som är en volvo 940
Hund (1p) - Nej, inte på något sätt.
Lån (1p) - OOOOJA, inga dåliga heller...
Gemensam ekonomi (1p) - Eh...ja, vi har nog mer en anarkistisk ekonomi men gemensam duger som beskrivning
Pensionsspara (1p) - Jo, faktiskt sen tre månader tillbaka. Kom på att pensionen inte blir så stor när man bara är hemma med barn hela tiden.
Storhandla (1p) - Ja, oftast!
ICA-kundkort (1p) - Big no no
Använda rabattkuponger (2p) - Väldigt sällan!
Äga hushållsassistent (1p) - Jo, vi har en slags maskinpryl i skåpet.
Äga diskmaskin (1p) - Ja
Dubbelsäng (2p) - Den är införskaffad men ska bli ännu större!
Ha julgran på julen (2p) - Jodå, riktig, egensågad från en morfars mark
Gråa hår (1p) - Nej, DÄR går min gräns!
Celluliter (1p) - Hualigen, jo de är i allra högsta grad befintliga.
Prenumerera på morgontidning (1p) - Nej, vem orkar/har tid att plöja en sådan med tre små hemma???
Lösa sudoko (1p) - Nopp.
Välja att inte svara i telefon (2p) - Jaa, p g a tidsbrist
Putsa fönster (1p) - Njaaee, det kan jag nog inte flasha med direkt.
Svampplockning (2p) - Nej, jag kommer ändå aldrig hitta någon svamp...
Långfärdsskridskor (1p) - Nej, inte ännu men snart, snart, snart.
Parmiddag (1p) - Näää, för många barn hemma hos oss!
Vinprovning (1p) - Har lyckats undvika det så här långt-
Danskurs (1p) - Even bigger no no!
Partaja till gamla 70-talshits. (1p) - Ofcourse my horse, skulle inte drömma om att partaja utan!
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - Nej, vi de få tillfällen man fått välja har det blivit whiskey.
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - Joo, men så har jag ju varit hela livet, eller hur LINA???
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - En halv poäng där känner jag, där känner jag mig lite dubbel.
Spela Bingolotto (1p) - Nej du!
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - Vem är det???
Ha höftproblem (1p) - Nopp.
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) - Nej, det ska väldigt mycket till!
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - jo, faktiskt...*skäms*

0-15 p - INTE gammal
16-25 p - Börjar barka ditåt...
Över 25 p - Nu är du där

måndag, oktober 02, 2006

förnyelsens vindar blåser...kanske något sånt här?!

Jag har inte fått mitt hår friserat av proffisionell arbetskraft på flera hundra år...MINST! Jag har ju dock varit hos en av Sveriges bästa hemma-frisörer Åsa Haglund-Stocke med något sånär mellanrum. Men nu, nu, nu är det dags för en helomvändning. Efter att ha sparat och sparat detta evinnerliga hår långt ska jag nu göra något radikalt av det hela. Eller inte JAG, men jag ska låta en frisör göra något åt det hela.
Varför? Joooo, den utlösande faktorn är Julian! Han har fått dille på att rycka, dra, hålla i, klappa försiktigt, klappa inte lika försiktigt och klappa inte försiktigt alls på mitt hår och jag har tröttnat. Jag vet inte var, när eller hur det kom sig men jag har blivit fruktansvärt håröm och är inte längre beredd att stå och kämpa mot tårar bland främlingar så fort Julian bärs på ryggen.
Så jag har några förslag...

onsdag, september 27, 2006

"...när hjältarna från söder lägger på en rem!"


Inte helt favorittippade men med en glöd, en värme, ett vinnarfejs slog så de grönvita, de sargade gnagarna till marken. Förhoppningsvis har de ännu inte hämtat sig från Bajens storslagna påhopp!
Ett lag fyllt av hjältar, en publik fylld av förhoppningar, önskningar och sånger. Sjung, vänner, sjung! Två ledare, kungar om man så vill. En för att sköta attackerna framåt och en för att försvara vår trygghet. Jag ger er:

Petúr Marteinsson och Sebastién Eguren!

Den lilla uns av självkänsla de stackars ajkarna skall uppbringa efter detta nederlag är dem förunnade...
2-0 till Bajen!!!









Hur vi hejade/firade? Vi sjöng vår egen version av Byssan lull:
Byssan lull koka kittelen full, det kommer tre bajare på vägen.
Byssan lull koka kittelen full, det kommer tre bajare på vägen.
Den första heter Nacka, den andre heter Petúr, den tredje heter Hasse Hasse Eskilsson Eskilsson Eskilsson, Hasse Hasse Eskilsson Eskilsson Eskilsson!

måndag, september 25, 2006

"Hur känns det nu då...i Pershagen?"

Denna fråga som ställs av...nästan alla jag språkar med. Vad ska jag svara?
Jag har faktiskt inte en aning.
Jag har inte tid eller ork att känna och tänka efter. Allt går i ett, i ett. När vi precis fått undan ett gäng flyttlådor står nästa gäng och pockar på uppmärksamhet. Så fort vi hittat utrymme för alla kläder finns det ett nytt fång kläder att finna plats för. Så snart vi har en rytm är det något nytt som ska anpassas.
Jag längtar inte tillbaka till Skillöt, men jag önskar det inte vore så jobbigt att flytta!

onsdag, september 20, 2006

tankar från en svunnen tid...


varför förstår en del människor inte att de måsta ta eget ansvar för sina tankar?

Jag tänker t ex på den kristna människan som tycker att homosexualitet är onaturligt och rättfärdigar sin åsikt med "att gud anser det fel".
Kan då inte den här gud segla ner hit till oss vanliga döda och berätta varför det finns homosexuella???
Nej, människan gömmer sig bakom högre makter för att slippa ansvara själv,
feghet i all sin grisrosa, taggiga, förkastliga prakt.

Jag tänker också på herr Vardagsrumsrasism med sina uttalanden som:
"Klart vi ska ta hit fler flyktingar, så länge de bor DÄÄÄÄR borta" och
"Jaa, Leijonborg har ju en poäng. Klart man ska kunna svenska om man ska bo här!" eller
"Synd att de kostar så mycket pengar, de där invandrarna."
När man sedan ifrågasätter honom, undrar hur han kan tycka så svarar han förorättat med:
-Tycker du DET är rasism? Då skulle du hört min far! Inte konstigt att man tycker som man gör.
Där visar den återigen sitt gräsliga tryne, denna feghet. "Skyll inte på mig att jag är som jag är!"

Och varför, varför, varför ser inte människor bibeln för vad den är? EN BOK! Dessutom en bok utan författare, utan källförteckning, utan backup. Hur kan man köpa det rakt av bara???
Jag gråter, jag lider, jag funderar men jag är vid gott mod och hoppas...

torsdag, september 14, 2006

vem ska få äran att leda detta land???

Innan du klickar på länken (rubriken) vill jag att du läser detta.

Jag har sett en underbar film!

Den har allt, intriger (njaa, något sånär iaf), skådespel, lurendrejeri, kärlek, modiga män och vackra kvinnor. Den har också saker som ofta inte hittas filmer, sanningens minuter, modiga kvinnor, onda, goda människor. Vad fann jag då i filmen?
Jag fann svaret...svaret på frågan som etsat sig fast sedan det gick upp för mig att JAG måste välja, jag måste bekänna färg, jag måste axla den tunga bördan av att vara en av dem som fällde avgörandet. Det blir inte lätt! Jag har många underfrågor som gör sig påminda:
Vem ska vinna? Vem ska få bättre villkor? Vem behöver bättre villkor? Vad betyder pengar? Vad betyder pengar för mig? Vad är viktigt? Vem är viktig? Vad vill jag vinna? Vilka glasögon ska jag använda mig av?
Denna underbara film gav mig svaret, det ultimata svaret. Jag undrar om den inte kan ge andra människor svar också, men jag tror att ni andra hittar ett helt annat svar, kanske på en helt annan fråga...
En fin vän till mig (han är inte bara vän utan ett slags mentor på flera plan) berättade just att han hade ett favoritreplik från denna fantastiska film (och jag citerar) :
"Ett folk skall ej vara rädda för en regering, regeringen skall vara rädda för folket!"

Jag har min egen tanke, utifrån vilken jag kommer rösta:
"Ett ideal kan aldrig krossas!"

nu kan du skruva upp volymen, klicka på länken, leta reda på trailern...
V

söndag, september 10, 2006

kom igen, vi gör´t, kom igen då!

Vi skulle vara så där härligt spontana och bara dra!

Inte för att någon hade saknat oss, eller för att vi skulle ha missat något viktigt, eller att vi inte hade blöjor med oss men ändå. Vi kände oss så "helcrazy"! På väg från Stockholm (där Andreas för övrigt hade sprungit Bellmansstafetten. 5, fem, five, funf förbenade kilometer sprang han den galningen! Are you impressed? I´m impressed som tusan.) undrar Andreas om vi inte ska dra iväg på kryssning... Dra iväg på kryssning?! Jaa, varför inte? Okej, kör i vind, vi drar då. En lätt middag på en välkänd vägkrog, en helomvändning med bilen, Andreas ringer vikingline som inte har en enda plats kvar på sin enda båt. Andreas ringer Silja, en hytt kvar! Japp, den tar vi...inte...
2600 riksdaler för en sketen 23-timmars kryssning! Nej, vår spontanitet har en gräns, den heter 2600 kronors-gränsen och är INTE överskridsbar. Vår frihetskänsla a´la "vi-gör-minsann-en-massa-roliga-saker-trots-att-vi-har-tre-småbarn" fick sig en törn men är på bättringsväg låter plåsterhuset hälsa. Snart är vi fit for fight igen och vem vet, kanske vi står helt spontant, utan ens blöjor till barnen, utanför din dörr och stampar en vacker dag!

torsdag, september 07, 2006

Revol Froisse´s underbart enkla mugg...


...står just nu högst upp på min önskelista. Jag kommer aldrig unna mig en själv så det enda sättet att lägga vantarna på en är att önska, önska, önska sig en!

måndag, september 04, 2006

människan och naturen

Något jag fascineras av är naturfenomen. Åskan skrämmer mig inte, gör mig bara lyhörd och spänd av förväntan. Blixtar kan jag inte se mig mätt på. Ett riktigt kraftigt regn som smattrande gör intrång på tystnaden gör mig lycklig. Om jag någonsin får uppleva ett jordskalv (helst utan fara för livet då) kommer jag antagligen få gåshud och yla av rysningar.
Men regnbågar, ack regnbågar, de gör mig hel! Jag känner mig lugn, i stilla frid med mig själv när jag då och då för äran att se dem. Jag har fått höra att regnbågar är, om inte Satans, så iaf ett mycket illvilligt påfund orsakat av människans föroreningar. Jag har försökt se regnbågar med andra ögon men det är omöjligt. De är och förblir något himmelskt vackert, onåbart, underbart.

tisdag, augusti 22, 2006

man bryter upp...hittar nya plattformer för en att växa på...



Vi bryter upp, vi lämnar det sällsamma, fridfulla, fria, öppna, otillgängliga huset på landet.
Till förmån för det praktiska, lättskötta, centrala, sällskapliga radhuset invid Östersjöns strandkant (eller iaf några stenkast därifrån).

Alla ställen har uppsamlingsplatser, alla orter, alla skolor, alla områden har ett särskilt ställe där man träffas, råkar på varandra, är allmänt social. Dessa platser är ju särskilt viktiga för de som bor i ett hus som vårt, utan grannar, med en stor tomt att sköta om och mycket fixande på själva huset. Då måste man ha ett ställe dit man måste åka av andra anledningar och på köpet får det sociala. Ute vid vårt hus är det...
STOPP

med matmarknad, sportaffär, guldpengsaffär och Järnia. Detta är vår tids pump, där alla träffar alla, där man råkar på en gammal klassföreståndare eller tipsar en, för länge sedan glömd, kärlek om kvällens middag.
Detta kommer vi sakna! STOPP i sig, STOPP som fenomen.
Tills vi hittat vårt nya STOPP i vår nya del av världen...

söndag, augusti 06, 2006

två små liv


två små liv
i vila, i lugn
deras exitens vittnar om kärlek, om lycka

två små liv
en gest så liten
banar väg för andras hopp och tilltro

två små liv
"vi hör ihop"
"jag tar hand om dig"

storasyster och lillasyster

torsdag, augusti 03, 2006

får man ändra uppfattning rakt av ba´ ?


efter att ha stått emot vågen av
converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse, converse
i års tid har den här fantasiflickan kapitulerat!
Jag viftar vit flagg och sällar mig till skaran som inte bara äger ett par converse utan också lever i dem, med dem, för dem. Ett par, aldrig så alldagliga, skor står nu (på hedersplats) i vår hall och blickar förnöjsamt ner på tre vildingar som inget hellre vill än prova dem.
Converse All Star = me like!

söndag, juli 30, 2006

mitt värsta # 1

det är helt okej med unisextoaletter på uteställen, jag är helt med på det, absolut. vad jag dock inte ställer mig bakom är när det finns en damtoalett och en herrtoalett och jag som dam står och väntar och väntar på att få komma in på damtoaletten. När dörren tillslut öppnas är det en kanske lite överförfriskad herre som kommer ut, jag tittar in på toaletten och i.d.i.o.t.e.n har pissat på golvet, på sittringen, på locket. Det är en av mina värsta!
Annars var vår (Christina, Karin och Johanna) upplevelse på Njutbar och senare Mälarpaviljongen mycket trevlig med inslag av livliga diskussioner, tack vänner!

lördag, juli 29, 2006

vem är haan?


tänk dig att du är 10 år gammal, står på gräsmattan/i lekparken/inne i lägenheten med några kompisar.

Ni ska ola/peppla/klunsa om vem som ska vara haan*. Men först ska det bestämmas vem som ska ola, vilken ramsa ni ska välja: Oledoledoff (ola), Äppelpäppelpironparon (päppla) eller Stensaxåpåse (klunsa, blackstafasoner som min vän C uttrycker det). Ni lyckas tillslut efter överläggningar bestämma er för att ola, den äldsta av er bestämmer helt diktatoriskt att denne ska ola eftersom denna är äldst. Dags att ola:
"Oledoledoff, kinkelanekoff, koffelane, binkebane, oledoledoff, ärtanpärtan, piffpaffpuff!"
Den äldste av er blir olad till haan, men lägger naturligtvis in sitt veto: man kan ju INTE bli haan om man är olare. Olningsproceduren börjar om och den äldste ser nu till att inte börja ola på samma person. En av de yngre av er blir nu olad och slänger sig blixtsnabbt åt höger och kullar personen närmast bredvid. Den närmaste använder sig av högljudda besvärjelser och hotande gester för att frånta sig ansvaret som han efter att ha blivit ogiltigt kullad. Återigen använder sig den äldste av sin vetorätt och förklarar spelet öppnat och att den närmaste är haan.
Min fråga lyder: är det någon som känner igen sig? från vuxenlivet? kan inte de mest formella möten på en arbetsplats se ut ungefär så här?

*att vara haan= att ha`n= att ha den

torsdag, juli 27, 2006

har jag någonsin berättat om en av mina mer traumatiska upplevelser i mitt liv?


En ganska varm morgon för många år sedan (närmare bestämt nästan exakt 13 år sedan) gav sig mor iväg med unga fröken fantasiflicka och vän Dagny på ett äventyr som de sent ska glömma. Mors intention var att kolla upp en del av Sörmlandsleden för att unga fröken fantasiflickas klass, vid skolstarten, skulle gå och tälta. De tre vandrade länge och väl och tillslut sade mor:
-Dåså, små flickor. Nu börjar vi närma oss vårt läger för natten.
Mor visste att det skulle finnas ett vindskydd strax om hörnet och tyckte det var onödigt att släpa på tält. Redan på avstånd kunde de tre höra stoj och stim, glada tillrop och skratt, då började fantasiflicka ana oråd...Hur skulle detta sluta? Vindskyddet var naturligtvis knökfullt av någon förbaskad scoutgrupp (kan de hålla till någon annanstans än i skogen??? ) så det blev till att rulla ut sovsäckarna knall och fall under en tall. Kvällen förflöt trevlig och när det började mörkna kröp de tre ned i sina sovsäckar. På morgonen vaknade fantasiflicka med en känsla av att vara död, hon såg ingenting hur mycket hon än öppnade ögonen. Det kliade i hela ansiktet och halsen var alldeles bucklig! Fantasiflicka skrek på sin mamma (som hon kunde höra någonstans i periferin), mor svarade glatt:
-Jag är vid vattnet, kom hit så kan du tvätta dig. Det blev ju lite svettigt inne i sovsäcken inatt.
Inne i sovsäcken??? Visst hade fantasiflicka förstått så långt att man lägger kroppen inne i sovsäcken men ansiktet var det värre med. De satans, förbenade, äckliga, vidriga små odjur till mygg hade bitit och bitit och bitit. Över hela ansiktet inklusive de intet ont anande, sovande ögonlocken. För unga fröken fantasiflicka var det bara att lägga sig ned på sin sovsäck, bli matad och försöka att inte klia. Inte mindre än 3 timmar senare kunde trion börja vandra hemåt igen...
För att inte tala om klassvandringen som gick av stapeln några veckor senare. Mor hade försäkrat och försäkrat att inga mygg skulle få komma i närheten av dottern och införskaffat allehanda medel för att bli kvitt rackarna och tillslut gick unga fröken med på att slå följe. Efter 14 dagars varmt, soligt härligt väder valde naturligtvis vädergudarna att slå om just som klass 6 från Mölnboskolan tog sina första stapplande steg från skolgården in i skogen. Efter 30 minuters vandring började det regna och sedan regnade det och regnade och regnade. Det fanns inte en pryl som var torr när de väl kom fram till slå-upp-tält-platsen. Det skulle vara mors karta som låg väl nerpackad i en plastficka, helt förslutbar, vattentät (som man kan bada med) den var ju torr såklart. Synd var väl det, hade den blivit blöt på vägen dit hade de ju inte hittat och kunnat vända hemåt istället. När middagen serverades var det uppehåll från regnet i 1 timme men lagom till sängdags var det ett tätt ihållande spöregn vilket naturligtvis också mötte fantasiflicka på morgonen när hon vaknade. Tillsammans med en decimeter djupt vatten i förtältet!

vi rörde oss inom det grönmarkerade området på kartan

onsdag, juli 26, 2006

att vara helt clueless...

det var ett bra tag sedan jag kände mig så. En tid i mitt liv var clueless inte bara ett ord, utan ett begrepp, en livsstil och naturligtvis en film som sågs om och om och om igen. Jag var aldrig riktigt clueless då, jag hade koll, jag visste vad som väntade.Nu är det dock andra bananer... Jag är så clueless ibland när jag konverserar med Amelia!
Här om veckan utspelas detta:
"Amelia frågar mig något som jag inte riktigt förstår.
-Mamma, vajememangemanga?
-Eh, Amelia, jag vet inte. Vagnen? Du ska inte sitta i vagnen om det är vad du undrar, svarar jag lite förstrött och oförstående.
-Nej, mamma. VajememangeMANGA?
-Du SKA inte sitta i vagnen, jag vet inte vad du säger annars, säger jag.
-Mamma, vajomumankranga? FAJA MIG! ryter hon sedan.
Jag sitter kvar, funderar fortfarande över vad jag blev tillfrågad om..."
Och ett par dagar senare utspelas detta:
"-Vajememangemanga? frågar Amelia
-Jag förstår inte, vad menar du? frågar jag tillbaka.
-Vajememangemanga? frågar Amelia igen.
-Förlåt, men jag förstår inte faktiskt inte, säger jag.
-VAJEmemangemanga? säger Amelia lite irriterat.
-Var är din...? Jag förstår inte mer, säger jag och försöker vara lugn.
-VAJEMEMANGEMANGA??? ryter min lilla pärla medan hon pekar och gestikulerar.
Under den här tiden har allehanda saker som det kunde betyda struttat genom mammans huvud. Tillslut dyker det upp något bekant över "orden".
-Var är din vattenkanna! utropar jag i lättnad och lycka.
-Jag vet inte, svarar Amelia och går iväg.

http://www.moviemix.nu/filmrec.asp?ID=2248


"ska vi verkligen betala för DEM?"



hoppas alla Libanon-resenärerna Har det jättebra på Cypern!









i enlighet med sann socialistisk och mänsklig anda har UD skickat båtar för att hämta de svenskar som var fast i Libanon och skeppat dem till Cypern. So far so good!

Men inte mer än knappt i hamn dyker diskussionen om vem som ska betala upp. Jag skäms, allvarligt talat jag skäms. Om UD inte hade hjälpt till hade vi haft tsunami-incidenten all over again, var ÄR hjälpen? hade gemene man frågat sig. När nu UD reagerar blixtsnabbt, sänder hjälp, agerar by the book står gemene man och frågar sig:
var detta verkligen nödvändigt? är dessa svenskar verkligen utsatta för fara? ska vi verkligen betala kalaset?
Ja, jag skäms.
En fråga bara: vem ska betala då? Jag hörde en nätt liten summa på 160 miljarder (kan ha varit 160 miljoner, klingar samma i mina öron). Är det någon som ärligt tror på att någon annan än staten kan finansiera detta? Ska dessa fem tusen människor som nu sitter "i tryggt förvar" på Cypern få ihop 160 miljarder/miljoner? Hur?
Ja, jag skäms.
Nu kanske jag går över gränsen men jag gör´t!
Hade någon överhuvudtaget diskuterat det här om alla dessa fem tusen människorna varit "svensksvenskar"???
Ja, jag skäms...

tisdag, juli 25, 2006

Okey, here we go!

Eftersom en viss annan sida (ingen nämnd, ingen glömd) är och förblir v.ä.r.d.e.l.ö.s så ska mitt bloggande i fortsättningen finnas HÄR och ingen annanstans.
Som utlovat ska denna blogg kunna hålla alla (?) läsare uppdaterade om hur vi i la familia Granlund mår, har det, var vi bor och vad vi gör. Jag ber er dock att uppmärksamma: detta är la familia ur fantasiflickas synvinkel, den är inte alltid objektiv men inte heller utan fakta...någon gång ibland...
Eftersom fantasiflicka herself ÄR en del av la familia så kommer det från tid till annan bloggas om mina helt egna erfarenheter.
Jag hoppas att detta blir en fröjd för läsarens öga, själ och vetande!