under hemgången från dagis startades en diskussion i gruppen (Lovisa, Amelia, jag och Julian) i och med att Lovisa undrade varför jag äter kött när jag inte vill skjuta djur. Vi pratade länge och väl om slaktare, hur djur dör, varför djur finns. I slutänden frågade jag Lovisa hur hon vill göra då? Hon tyckte väl att det där med att skjuta djuren själv var lite för svårt och jobbigt så hon skulle nog köra på min linje att bara äta dem. Amelia hade då varit tyst en lång stund och sa plötsligt skarpt:
"Jag vill skydda djuren" (Amelia är inte helt överens om hur sk-ljud uttalas utan säger oftast h-ljud istället så egentligen hör jag "jag vill hydda djuren" vilket inte alls svårt misstolkas som att hon vill skjuta djuren.) "Jaha, okej", sa jag och började fundera på om hon kan följa med farfar till skogs någon gång. "Du vill skjuta djuren". Amelia röt då till, "Nej, jag vill hydda djuren, sssssssssssssskydda." En lång invecklad diskussion startades då, vilken utmynnade i att Amelia faktiskt inte vill äta kött mer, hon är från och med nu vegetarian.
v e g e t a r i a n punkt
trots korv, köttbulle och blodpuddingsargumenten stod hon fast som en fura vid sitt ord, hon vill inte äta kött, hon vill skydda djuren.
Jag kan inte låta bli att vara en av de stoltaste föräldrarna i hela världen just nu, Amelia är fyra år och redan en politiskt tänkande varelse, hennes första politiska statement, detta ska firas!
