Om du hör den strofen kommer du osökt att tänka på en viss middagsrätt, den middagsrätten stod Andy för idag (korsitaket). En trevlig anrättning med oliver och ost inbakat, klyftad ugnsbakad potatis serverades tillsammans med stark sås.
Andemening med inlägget: Andy kan laga mat, helt klart!
onsdag, juli 30, 2008
söndag, juli 27, 2008
Daaaaaagny, kom hit å spill...
å å å Daaaagny, fem koppar till....
let me tell you ´bout a little girl named Johanna, she grew upp far out on the countryside and her first years as a citizen in Shitonion she played with AxelåDennis. But as the sixth year in her life went by she suddenly had a new friend at her side. The little girl named Johanna can still smell the fragrance and even recall the sounds from her first time in the yellow house. She was sitting on the wooden floor in the new friends parents bedroom, she can not recall if there were a big bed there but she can recall the big bed from later on. It was a very large bed with a canopy.
That first time is forever ingraved in Johannas heart and she will carry it with her until the day she dies. Many things have happen since that first day, the two friends grew older, wiser, even older but not so wise, they went on without each other, maybe they should have carried on on the same path but they chose not to...
Today I celebrate the day of reunion, the day of reconciliation with the past, the day of remembrance and the day of reattachment to the child in me...
Today I celebrate my independence day!
skål för Ylle, den lilla strumphästen
skål för stigen ner till Stenen
skål för Per som lär en hur man ska sopa stall
skål för walk-in-skafferier med riktigt smör och sesampasta
let me tell you ´bout a little girl named Johanna, she grew upp far out on the countryside and her first years as a citizen in Shitonion she played with AxelåDennis. But as the sixth year in her life went by she suddenly had a new friend at her side. The little girl named Johanna can still smell the fragrance and even recall the sounds from her first time in the yellow house. She was sitting on the wooden floor in the new friends parents bedroom, she can not recall if there were a big bed there but she can recall the big bed from later on. It was a very large bed with a canopy.
That first time is forever ingraved in Johannas heart and she will carry it with her until the day she dies. Many things have happen since that first day, the two friends grew older, wiser, even older but not so wise, they went on without each other, maybe they should have carried on on the same path but they chose not to...
Today I celebrate the day of reunion, the day of reconciliation with the past, the day of remembrance and the day of reattachment to the child in me...
Today I celebrate my independence day!
skål för Ylle, den lilla strumphästen
skål för stigen ner till Stenen
skål för Per som lär en hur man ska sopa stall
skål för walk-in-skafferier med riktigt smör och sesampasta
onsdag, juli 23, 2008
this one goes out to my woman C, rutigt is the shitt!
Lovisa gillar detta stycke mucho grande, tack hälsar hon!
tisdag, juli 22, 2008
doin´ the höhövarhepp...
regalskeppet Vasa
Lovisa och Amelia beundrar kanonen
modell av bygget av Vasa-skeppet
"så här sjönk Vasa"
utställning av skepp på havpå det hela taget är Vasamuséet en bra utflykt;
*barn går gratis
*stor gräsmatta för picknick och spring i benen
*om det skulle regna (läs det regnar jämt) så finns det bord att äta medhavd matsäck vid i muséet
*mörk och lugn atmosfär som har en lugnande inverkan på iaf mina barn (vilket kan behövas)
*lärorikt, äntligen har jag förstått vilket år hon förliste, 12 års skolgång har inte lyckats...1628...väl?
*trevlig personal i shopen (som inte tyckte att det gjorde något alls att Julian vek ihop ett vykort till id-kortsstorlek, vi köpte naturligtvis kortet men det behövde vi inte alls enligt personalen, mycket trevligt av dem!)
Även om mina barn fortfarande är övertygade om att regalskeppet Vasa var och fortfarande är ett sjörövarskepp (höhövarhepp) så lärde de sig andra saker under museibesöket, t ex att man inte kan bygga båtar som är överdimensionerade över vattenytan och att man ror om det inte blåser på haven, lyckat helt enkelt!
*barn går gratis
*stor gräsmatta för picknick och spring i benen
*om det skulle regna (läs det regnar jämt) så finns det bord att äta medhavd matsäck vid i muséet
*mörk och lugn atmosfär som har en lugnande inverkan på iaf mina barn (vilket kan behövas)
*lärorikt, äntligen har jag förstått vilket år hon förliste, 12 års skolgång har inte lyckats...1628...väl?
*trevlig personal i shopen (som inte tyckte att det gjorde något alls att Julian vek ihop ett vykort till id-kortsstorlek, vi köpte naturligtvis kortet men det behövde vi inte alls enligt personalen, mycket trevligt av dem!)
Även om mina barn fortfarande är övertygade om att regalskeppet Vasa var och fortfarande är ett sjörövarskepp (höhövarhepp) så lärde de sig andra saker under museibesöket, t ex att man inte kan bygga båtar som är överdimensionerade över vattenytan och att man ror om det inte blåser på haven, lyckat helt enkelt!
Våga vägra könsbenämning
Tänk dig en människa du ser,
människan springer på en asfaltsgång där grus letat sig fram och nu fläckvis översållar gången.
Tänk dig nu att människan faller, rakt ner på gången, människan hinner knappt få händerna under sig innan kroppen slår i asfalten och gruset. Du ser huvudet falla framåt för att sedan häftigt kastas tillbaka, din hjärna tar in allt detta under bråkdelen av en sekund och frågan är hur du reagerar...
Kan du säga det?
eller behöver du lite mer underlag kanske?
Din reaktion är antagligen beroende av åldern på människan, människans kön och även andra yttre omständigheter. Varför?
Jag ska presentera tre exempel.
I mitt första exempel är den ramlande människan en fyraårig flicka som redan innan hon slagit i marken har fångat inte bara pappas och mammas uppmärksamhet utan även uppmärksamheten från fem andra vuxna, tre lite äldre barn och två människor som passerat pensionärsstrecket. Alla ojar de sig, tar hand om, och "uppvaktar" människan som ramlat, erbjuder plåster och vatten för att kunna badda sår, de hittar på nya lekar för att få människan på andra tankar.
I mitt andra exempel är den ramlande människan en treårig pojke och genast har "publiken" minskat, de äldre barnen ser inte ens pojken, pensionärerna kanske anlägger en omtänksam alternativt bekymrad min men omhändertagandet från flickans exempel uteblir. Av de fem vuxna har två fallit bort medan de tre andra undrar om blåster verkligen behövs på den det där lilla såret, mamman och pappan lyfter upp sin son, synar honom uppifrån och ner, borstar av hans kläder och frågar om han inte vill åka rutschkanan en gång till.
I mitt tredje exempel ät den ramlande människan en man i 30-årsåldern, han har skjorta, krokodilskinnskor, trendig laptopväska och mp3lurar i öronen. När mannen faller riktas många blickar mot honom, de tre äldre barnen fnissar lite, pensionärerna drar efter andan, tre av de fem vuxna är inbegripna i mobiltelefonsamtal, mamman och pappan ser efter sin son/dotter. Kvar är två vuxna människor, den ena går fram, lutar sig över mannen och frågar hur det gick, den andra står avvaktande någon meter ifrån och frågar efter en stund om mannen vill ha hjälp att plocka upp väskans innehåll som slungats ut runt gången.
varför gör vi så här?
Ur rent medicinsk synvinkel är det mest troligt att den 30-årige mannen får frakturer eller allvarliga skador av fallet ändå ges minst hjälp till honom. Antagligen skulle den lilla pojken behöva mer lugnande förmaningar och att få sitta i mammas/pappas knä en stund medan flickan är så inbäddad i försiktighet att hon knappt kommer ur den.
Just för att vi gör så här, beter oss så här så pekar jag ofta på människor, jag pekar för att inte behöva bestämma eller benämna människors könstillhörighet. Vi hamnar i oändligt många situationer dagligen där könsbenämningen snarare blir ett handikapp än ett hjälpmedel.
Därför kamrater, hoppas jag att ni alla Vågar Vägra Könsbenämning!
människan springer på en asfaltsgång där grus letat sig fram och nu fläckvis översållar gången.
Tänk dig nu att människan faller, rakt ner på gången, människan hinner knappt få händerna under sig innan kroppen slår i asfalten och gruset. Du ser huvudet falla framåt för att sedan häftigt kastas tillbaka, din hjärna tar in allt detta under bråkdelen av en sekund och frågan är hur du reagerar...
Kan du säga det?
eller behöver du lite mer underlag kanske?
Din reaktion är antagligen beroende av åldern på människan, människans kön och även andra yttre omständigheter. Varför?
Jag ska presentera tre exempel.
I mitt första exempel är den ramlande människan en fyraårig flicka som redan innan hon slagit i marken har fångat inte bara pappas och mammas uppmärksamhet utan även uppmärksamheten från fem andra vuxna, tre lite äldre barn och två människor som passerat pensionärsstrecket. Alla ojar de sig, tar hand om, och "uppvaktar" människan som ramlat, erbjuder plåster och vatten för att kunna badda sår, de hittar på nya lekar för att få människan på andra tankar.
I mitt andra exempel är den ramlande människan en treårig pojke och genast har "publiken" minskat, de äldre barnen ser inte ens pojken, pensionärerna kanske anlägger en omtänksam alternativt bekymrad min men omhändertagandet från flickans exempel uteblir. Av de fem vuxna har två fallit bort medan de tre andra undrar om blåster verkligen behövs på den det där lilla såret, mamman och pappan lyfter upp sin son, synar honom uppifrån och ner, borstar av hans kläder och frågar om han inte vill åka rutschkanan en gång till.
I mitt tredje exempel ät den ramlande människan en man i 30-årsåldern, han har skjorta, krokodilskinnskor, trendig laptopväska och mp3lurar i öronen. När mannen faller riktas många blickar mot honom, de tre äldre barnen fnissar lite, pensionärerna drar efter andan, tre av de fem vuxna är inbegripna i mobiltelefonsamtal, mamman och pappan ser efter sin son/dotter. Kvar är två vuxna människor, den ena går fram, lutar sig över mannen och frågar hur det gick, den andra står avvaktande någon meter ifrån och frågar efter en stund om mannen vill ha hjälp att plocka upp väskans innehåll som slungats ut runt gången.
varför gör vi så här?
Ur rent medicinsk synvinkel är det mest troligt att den 30-årige mannen får frakturer eller allvarliga skador av fallet ändå ges minst hjälp till honom. Antagligen skulle den lilla pojken behöva mer lugnande förmaningar och att få sitta i mammas/pappas knä en stund medan flickan är så inbäddad i försiktighet att hon knappt kommer ur den.
Just för att vi gör så här, beter oss så här så pekar jag ofta på människor, jag pekar för att inte behöva bestämma eller benämna människors könstillhörighet. Vi hamnar i oändligt många situationer dagligen där könsbenämningen snarare blir ett handikapp än ett hjälpmedel.
Därför kamrater, hoppas jag att ni alla Vågar Vägra Könsbenämning!
söndag, juli 20, 2008
hur man vet var man är...
Hur vet man att man är på landet och inte i stan när man vaknar om morgonen?
*man får handdiska all disk ute i det fria
*man får hämta vatten i hink och dunk
*det finns jordgubbsland runt husknuten
*man somnar och vaknar i en våningsäng och sovsäck
måndag, juli 14, 2008
söndag, juli 13, 2008
cäääääälöbrejschön tajm kamm ånn
Välkommen på fest...
ta för er av vår sommarbuffé...
flyga drake?
eller skratta och le...
dansa med oss på vårt dansgolv...
Tigre blandar gärna drinkar...
om man är liten får man plats i tältet...
njut av lugnet under körsbärsträdet...
eller av goda vänners lag...
kvällen slutar som det brukar med mycket bärs...
och snipan hängande i mungipan...
tack alla fina vänner och kära släktingar
för kvällen vi alla hjälptes åt att skapa!
tack för presenter, tårtor, hjälp i köket!
tack för allt umgänge, glatt humör och er tid!
fredag, juli 11, 2008
Lovisa 5 år!
Nu är det pricksis 5 år sedan som en liten finfin bebis anlände till min famn...
5 år, 5 ljuva år, 5 fina år, jag hoppas på minst 55 ljuva år till!
Grattis Lovisa idag!
Grattis Lovisa idag!
då börjar tredje vändans vånda då...
fantasiflicka blev intagen...medtagen...fritagen...tagenpåsängen...
antagen helt enkelt
men frågan kvarstår, är lärarutbildningen på Södertörn verkligen fantasiflickas melodi?
antagen helt enkelt
men frågan kvarstår, är lärarutbildningen på Södertörn verkligen fantasiflickas melodi?
lördag, juli 05, 2008
Något lite gladare=något lite lyckligare?
Är det så?
Kan det räcka med att låta fejjan spricka ut i ett lyckligt leende för att man ska känna sig lycklig?
Kan det räcka med att ignorera ilskan för att se lösningen?
Kan det räcka med att tänka JA för att inte bittra sönder?
Kan det räcka med ett skratt för att förlänga livet?
Kan det räcka med att låta fejjan spricka ut i ett lyckligt leende för att man ska känna sig lycklig?
Kan det räcka med att ignorera ilskan för att se lösningen?
Kan det räcka med att tänka JA för att inte bittra sönder?
Kan det räcka med ett skratt för att förlänga livet?
torsdag, juli 03, 2008
detta var vad som hände när bussarna försvann...
Efter en mycket ohälsosam väg genom stan förbyttes svordomar mot ren glädje och sundhet när Julian och fantasiflicka susade fram på Mrs Logan, Enhörnaleden fram, Italien i all ära men Södertälje kommun har en del godbitar att bjuda på den med.
45 minuter senare: belöning i form av billighetsvariantenavmagnum
blåbärsplockning som senare blev paj och väldigt blåa ungar
någon måste ju klippa gräset, denne någon är allt som oftast fantasiandyn,
du är en klippa! *hjärta*
lavendel...
blåklockor...
Tack för gästfriheten morsan!
45 minuter senare: belöning i form av billighetsvariantenavmagnum
blåbärsplockning som senare blev paj och väldigt blåa ungar
någon måste ju klippa gräset, denne någon är allt som oftast fantasiandyn,du är en klippa! *hjärta*
lavendel...
blåklockor...
Tack för gästfriheten morsan!tisdag, juli 01, 2008
röd flagg!
Solen skiner in genom våra skira gardiner (om vi haft några, nu har vi inga så egentligen skiner solen in genom fönstrena), vi hör porten öppnas och slå igen...
Våra två små lintottar vaknar sakta till morgonljuset, klär sig och...
PLÖTSLIGT
tittar vi på klockan, bussen går om en minut, spriiiiiiiiing
på med skor, packa väskan, leta rätt på nyckeln, ut genom dörrn, lås, ut genom porten, spring till busshållplatsen, pust stön stånk
Lovisa: "men mamma det koooooommer ju ingen buss..."
Mamman: "nähä, men snart..."
något rött blänker till i ögonvrån, vad är detta?
Varsel om strejk
all busstrafik i sthlms län är inställd...
min första reaktion är att ringa fantasiAndy... "Hjälp mig, vi kommer inte till dagis, vad ska vi göra?" hur tänkte jag då? vad ska Andy göra från Stockholm? Haha!
Snälla Andy som ändå försöker hjälpa till och finna lösningar, snälla fina Andy...
När den första chocken lagt sig känner jag mest glädje, glädje över Sverige som får bussförare att strejka, glädje över alla andra dagar när jag får möjlighet att åka buss, glädje över cykeln som står på vår innergård, glädje över solen som gör det roligare att cykla, glädje över Julian som gärna sitter still i barnstolen på cykeln.
Högre lön till bussförare, större säkerhet till bussförare, mer makt åt folket!
Våra två små lintottar vaknar sakta till morgonljuset, klär sig och...
PLÖTSLIGT
tittar vi på klockan, bussen går om en minut, spriiiiiiiiing
på med skor, packa väskan, leta rätt på nyckeln, ut genom dörrn, lås, ut genom porten, spring till busshållplatsen, pust stön stånk
Lovisa: "men mamma det koooooommer ju ingen buss..."
Mamman: "nähä, men snart..."
något rött blänker till i ögonvrån, vad är detta?
Varsel om strejk
all busstrafik i sthlms län är inställd...
min första reaktion är att ringa fantasiAndy... "Hjälp mig, vi kommer inte till dagis, vad ska vi göra?" hur tänkte jag då? vad ska Andy göra från Stockholm? Haha!
Snälla Andy som ändå försöker hjälpa till och finna lösningar, snälla fina Andy...
När den första chocken lagt sig känner jag mest glädje, glädje över Sverige som får bussförare att strejka, glädje över alla andra dagar när jag får möjlighet att åka buss, glädje över cykeln som står på vår innergård, glädje över solen som gör det roligare att cykla, glädje över Julian som gärna sitter still i barnstolen på cykeln.
Högre lön till bussförare, större säkerhet till bussförare, mer makt åt folket!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
