min farmor. det var krut i henne. efter 70 år fyllda, halvblind och halvlytt, cyklade hon på sin jättetrehjuling på Borgholms gator till Komvux för att studera franska. nu är hon hädangången. men hon lever tydligen kvar. andy säger alltid och har alltid sagt att vi är så lika, jag och min farmor. jag sa ofta att hon var knäpp. man får dra sina egna slutsatser där. i våras skjutsade hon Amelia på sin rullator upp- och nerför Skansenbackarna. i somras lagade hon finlunch och bakade bullar till oss. nu är hon död. och jag var så lik henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar