måndag, januari 07, 2008

kom igen, vi gör´t, kom igen då! del 2

Med anledning av detta inlägg för en tid sedan:
kom igen, vi gör´t. kom igen då!

vill jag bara göra er uppmärksamma på att vi faktiskt gjorde det. Det tog oss lite över ett år men vi har iaf gjort det.

Den 7:e december slumpade det sig att ett par avlägsna släktingar vaknade på morgonkvisten, funderade över vad som kan behöva packas, klev ur sängen, tittade efter pass och fann att där fanns bara utgångna pass. Rätt surt om man har tänkt och betalt kryssning till Tallin. För att göra en lång historia ännu längre så mötte fantasipappan P av en händelse på en bensinmack i närheten av Hallunda. P förklarade läget och fantasipappan tyckte det verkade hyvens att stjäla till sig de biljetterna.
Fantasipappan kommer hem kl 14, undrar om någon vill dra på kryssning, inser att yngsta fantasiungen inte har något pass, ringer fantasimormorn, inget svar, funderar, överlägger med fantasimamman, ringer, funderar, surfar, ringer polisen i Södertälje, drar med sig hela fantasifamiljen dit för att fixa pass.
Meeeen man skall inte tolka "ja, du kan göra ett pass idag" som att "man kan göra ett pass och ta med sig det hem idag" för provisoriska pass får man göra på Skavsta Airport eller Arlanda. Fantasipappan packar således in hela familjen i bilen och gör det enda rätta...drar fort som f-n i riktigt ruskigt regnoväder till Skavsta med 2 timmar kvar till färjavgång. Väl där upptäcker vi att ett provisoriskt pass kostar över det dubbla mot vad ett vanligt kostar, vi upptäcker även att vi itne har den blekaste aning om Julians "fyrasista". Fantasimamman gör vad hon gör i ALLA krissituationer, ringer pappa. Inte heller han kan Julians "fyrasista", konstigt va???

Det hela löser sig och med nöd och näppe hinner faktiskt familjen (bilköer till trots) ombord på båten och kl 20.15 får de en välbehövlig middag.
Resten av resa? ja, vi såg Tallin, det regnade, vi åkte hem.


2 kommentarer:

Anonym sa...

ni är häftiga, hela fantasifamiljen å ännu häftigare när man har träffat er... på riktigt

Anonym sa...

nähejdå. bloggar för fullt gör jag. kan du inte läsa mitt osynliga bläck?