Idag på väg till förskolan gick det upp ett ljus för mig, något jag inte reflekterat över men som slog mig som en blixt från klar himmel.
Ni som känner mig skulle nog säga att jag är en ganska krass, hård och dömande människa och förskolediskussionen utgör inget undantag, även där sätter jag högre gränser och förväntar mig mer än gemene man. Det hör inte till ovanligheten att barnens förskola får en (i mina ögon) välförtjänt känga, även rektorer, ledning och kommun hämnar från tid till annan i skottlinjen.
Men en sak jag hittills inte förstått mig på är frågan om barnen varit ute, denna hang up där pedagoger och barnskötare slår knut på sig själva för att förklara och bortförklara varför mitt barn just den dagen inte varit ute. Det redovisas och visas hur ofta och hur mycket barnen är ute och en stor "trädgård" är något av det första många föräldrar tittar efter.
Jag har aldrig förstått det...
Jag har inte förstått hur föräldrarna kan lägga ner så mycket tid på att förvissa sig om att "deras barn får vara ute minst en gång om dagen" istället för att fråga om såsen till maten är gjord på halvfabrikat.
Men nu, nu har det gått upp ett ljus, poletten har trillat ner, bengalen är påfjuttad!
Det är det lättaste, det är därför vi bryr oss om hur mycket barnen är ute, det är det enda vi kan ha lite, lite kontroll över.
Trots denna insikt är det tyvärr inte viktigt för mig... Så den lättaste striden, den enklaste kampen lämnar jag över till er andra och tar mig an sådant som är viktigt för mig som
* människors lika värde
* rätt att vara sig själv
* diskriminering och fördomar
Var lägger du din energi och kämpaglöd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej du,
Jo det där var nog en viktig insikt och jag måste nog säga att kämparglöden svalnat hos mig. Jag försöker istället att inte hetsa upp mig över något utan istället se möjligheterna i det som händer. Tex har jag kommit på att fuktskadan i mitt hus nog var ett tecken som fick mig att börja tänka på en eldstad i min sommarstuga. Det är vad jag ska göra.
Mamma
Good for you!
Jag tror nog att den där kämpaglöden kommer leva några år till inom mig och som herr Stocke tidigt i mitt liv förklarade:
"är du inte röd innan du är 25 har du inget hjärta och är du inte blå innan du är 35 har du ingen hjärna...".
Ännu finns några år för mig att kämpa...
Jag står helt bakom ett beslut om eldstad!
Antagligen är det samma mekanism som gör att den vanligaste frågan till barnen efter avslutad dag på förskolan är "Vad har ni ätit idag" Det är något man rår på, något man vet har skett, på samma sätt som vi kan påverka barnens utevistelse. Jag vet inte exakt vart min kämpaglöd ligger just nu, jag har haft nog med att få ordning på oss känner jag, men historian brinner jag för, att misstag i vår historia inte får upprepa sig och jämställdheten förstås :)
Kram
Jenny
Ja, du har så rätt. Men vet du, när du kommer med sådana funderingar känner jag att "jag vet inte vad jag lägger min glöd på". Vad brinner jag för just nu? Jag tror inte att jag har den orken, men tack för att du väcker tankar!
Glad påsk! Kram Lena
Vad roligt att se dig Lena!
välkommen till min blogg...
Jag tror att alla människor har en glöd, men det är inte alltid man ser den eller förstår att man faktiskt bryr sig så mycket om en särskild sak.
Dessutom har du en stor poäng i "just nu". Kanske är försöken att hitta ett bra jobb allt man orkar...eller att börja yoga med sina barn...eller att laga varm mat varje dag...eller att sjunga många olika sånger med sitt barn...
Ibland finns inte mer ork än så men ofta, väldigt ofta finns det något man brinner extra för, något som ligger en nära till hands eller varmt om hjärtat.
Jag är förbannad över Englas död. Eller rättare sagt, förbannad på alla de människor som tänder ljus, fäller tårar, beklagar... 30.000 barn svälter ihjäl varje dag! Vem beklagar deras död?
Just nu brinner jag för att vara arg.
/Hon som Amelia fick en låda av i julklapp
Varför kommenterar du alla andras utom mitt? Nu tänker jag aldrig mer segla i på dina bloggar... Får helt enkelt fortsätta vara arg.
Skicka en kommentar