Är det så?
Kan det räcka med att låta fejjan spricka ut i ett lyckligt leende för att man ska känna sig lycklig?
Kan det räcka med att ignorera ilskan för att se lösningen?
Kan det räcka med att tänka JA för att inte bittra sönder?
Kan det räcka med ett skratt för att förlänga livet?
lördag, juli 05, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
JA! på varje fråga. De allra flesta dagar kan jag styra upp mitt humör/inställning/beteende just för att livet blir bättre då. Problemet är de dagar det känns meningslöst... Men då kan jag tänka som en smålänning jag känner:
Då får jag vänta tills det blir bättre! Mitt problem är att jag inte kommer ihåg det när jag behöver komma ihåg det. Är det minnesförlust eller biokemiskt eller vad?
finns det något man kan förlora på denna deal?
Jag bara frågar mig alltså...
aaaalltså...(för att härma en inslumrad farfar)
jag tänker att det ibland kan bli väldigt falskt och att man missar den "riktiga" lyckan, eller?
Hej! Hör av dig! Jag kommer till Stockholm vecka 29 och träffar gärna dig ;-) /Sanna
Jag ska försöka hårt under semestern så kommer jag med _svaret_ sen ;)
Underbara bilder också. Det där sötäljehänget ser ju fab ut! Puss.
Om man kan förlora nåt på denna deal? Allt har ett pris, varje val en konsekvens. När man väljer beteende så väljer man konsekvensen. Det där med falskt- det finns alltid fler sätt att se saker på. Vem kan säga att något är falskt eller sant? Vad som är falskt för nån annan kan vara helt sant för mig.
Man kan också välja ett beteende som inte är förankrat i känslan för att få en önskvärd konsekvens. Är det falskt eller är det EQ? Är det att välja sina strider? Jag tycker det. Puss
Skicka en kommentar