fredag, juni 17, 2011

Marknaden för barnkläder...

...är ju något som har engagerat mig nu i närmare åtta år. De första åren kände jag mig utlämnad till H&M, Lindex och Kappahl av olika anledningar. Nu har jag upptäckt resten av marknaden, internetshopping, secondhand och byteshandel. Till mina barn vill jag handla


  • färgglatt, till exempel det här från Plastisock




  • retro och vintage, som det här från Uni


  • grönt och vitt, just de här är beställda från Oii




  • ull för höst och vinter och vår, den här som även är färgglad, finns hos Kokobello


    Det viktigaste för mig är dock könsneutralitet när det kommer till kläder och klädval. Men det är ju svårt. Modebranschen hävdar att det är konsumenterna som styr, att klädbutikerna erbjuder det vi önskar. Jag skulle säga att det är branschen som berättar för oss vad vi vill ha och behöver. Så länge branschen delar upp och kategoriserar kommer konsumenterna handla butikernas flickkläder till sina flickor och pojkkläderna till sina pojkar. För om till och med branschen delar upp så måste det ju vara sanning, mörkblå, grön och beige måste väl höra till snoppar. Eller? Det kan ju också vara så att klädbutiker vill sälja så mycket som möjligt. Det kanske låter märkligt, men oftast är det prioritering 1 för butiker. Om vi konsumenter indoktrineras med (det krävs kanske inte jättemycket för att övertyga oss om att vi behöver köpa mer med tanke på att shopoholicism ser ut att bli vår nya folksjukdom) att pojkar behöver den ena halvan av kläderna och flickor den andra så kommer vi handla upp emot dubbelt så mycket kläder eftersom våra söner inte kan ärva av döttrarna eller tvärtom.

Just nu finns det många olika riktningar för vad som är könsneutrala barnkläder. En variant är "cross-over", man handlar det som finns på pojkavdelning till flickan eller tvärtom. En annan är "lika till alla" där man i en familj har likadana kläder till alla barn oavsett kön, till exempel basrandiga tröjor. Ett annat sätt är att vara "ointresserad" av kläder och köpa/skaffa sig det som är billigast och enklast då man kan uppnå en viss könsneutralitets effekt. Den varianten jag föredrar är "erbjuda alla allt", vilken kan innefatta begränsningar. Våra barn har inte våld-, vapen- eller barbie-kläder eftersom det representerar något jag inte kan stå bakom. Det finns ju för- och nackdelar med de olika sätten men det är härligt att se att det finns människor som tänker lite längre än näsan räcker och inte låter marknaden styra marknaden.

1 kommentar:

Lotta sa...

Så sant! Jag önskar ibland att jag hade klätt storebror lite roligare när han var liten. Varför så tamt och blekt, tänker jag nu. Och varför passade jag inte på när jag kunde?! Samtidigt så vet jag ju att jag tyckte att han var så fin. Att hans ljusa hy var så fin mot det bleka blå och rosa. Ja, så är det ju fortfarande. Men lillasyrran får starkt och mönstrat. Gärna med lejon, gult och orange. Jag tycker att det passar henne. Jag funderar ibland på varför det är så. Vad är det jag överför och vad är det som är deras eget?

(och den gröna med hjärtan, visst var det hjärtan, den är verkligen underbar!)