fantasiflicka om la familia

fredag, januari 09, 2009

det roligaste med mig...

är att jag plötsligt tycker att något är pinsamt fast jag egentligen aldrig tycker att saker är pinsamma. Det är speciellt roligt för de som var med just då för de kan köra med den grejen i flera år framöver. Nu ska ni alla få en sådan sak att dra runt i min fejja i flera år om ni känner för det.

Picture this:
fantasiflickan och hennes anhang hänger i Ystad, Skåneland. De tittar in i butiker, kikar i affärer och hänger i shopar och i varje boutique inleder fantasiflickan konversationen som sedan följer med:
"Det är inte så att ni har ett chai (ibland även med te tillagt om expediterna ser obevandrade ut) utan några märkliga tillsatser?"
fantasiflickan+anhang bevistar inte mindre än typ hundramiljoner lokala handlare men inte en enda kan visa upp en bra exempel på chai utan arom tillsatt. När fötterna vänt tillbaka till transportmedlet ser fantasiflickan en tobakshandlare och bestämmer sig för ett paket mentholcigariller (nu när det ändå är fest så att säga). Väl inne hos köpkvinnan kan fantasiflickan inte låta bli att se raderna av te i burkar, ni vet sådana där lösviktsburkar från Kina varpå fantasiflickan naturligtvis frågar: "Du har möjligtvis inte ett chai...te utan arom tillsatt?" Tanten i tobaksaffären tittar fantasiflickan djupt i ögonen och säger:
"...jo, Bo-Vilhelm Olsson, det har jag. Vill du ha ett äpple?"

Haha, stryk det sista!

Tanten i tobaksaffären svarar att det tror hon nog att hon har och tar fram ett där det står att innehållet är svartpeppar, kanel, kardemumma. fantasiflickan blir eld och lågor, frågar om priset (vilket är 25 kr per hekto), snabbt som attan räknar fantasiflickan ihop att det blir ett kilo för en hundring vilket är lagom. När fantasiflickan säger att hon vill ha ett kilo, höjer tobakstanten på ögonbrynet och dubbelkollar at jag verkligen vill ha ett kilo. Ja, absolut säger fantasiflickan stensäkert. Tobakstanten tar fram en enkilospåse och säger "tvåhundrafemtiokronor för den då, var det bra så?"

Då...klingar det till i fantsiflickans hufvud, här har det handlats inte mindre än E T T K I L O C H A I F Ö R 2 5 k r/h e k to, V I L K E T Ä R 2 5 0 k r/k i l o , D E T G Å R TI O H E K T O P Å E T T K I L O I N T E F Y R A. Just då och där är det alldeles för pinsamt för fantasiflickan att säga: "Alltså, ursäkta, jag tänkte fel. Jag vill egentligen bara ha för etthundrakronor, alltså fyra hekto. Förlåt så mycket!" så fantasiflickan köper ett fucking kilo chai för 250 kr och fraktar det på tåget hem till Södertälje, nödvändigt liksom. Sådan är hon, fantasiflickan, 250kr te hit eller dit, sådant är småpotatis, här köper vi ett kilo te på en gång, det är lika bra, vem vet när man hittar te nästa gång?

Nu vet ni...om någon känner för chai så har jag med mig termosen hela terminen till skolan.

onsdag, januari 07, 2009

dagens outfit #55

kofta från Ica Maxi
klänning från H&M
strumpbyxor från Åhléns
strumpor från Paul Frank

det bästa med en god vän:

*man hänger i mjukisar trots egentliga krav på en smärre uppkläddhet
*Madicken kan gå hela dagarna
*en god middag kan vara ugnspannkaka
*det finns UGGs i passande storlek när man gärna vill "slänga sopor"
*att bara hänga under duntäcket är mer än välkommet

dagens outfit #54

koftan är en gåva från C, Ica Maxi
topp från H&M
mjukisbyxorna är ett lån
vita raggisar är även de ett lån

måndag, januari 05, 2009

på väg till sydligare breddgrader, äntligen!

vi lämnade ett kallt Södertälje, har precis passerat ett kallt Nässjö och ser fram mot att landa i ett lika kallt Malmö om ca två timmar. Här trodde man att Skåneland skulle vara soligt, varmt och tropiskt medan Skåneland i själva verket är precis lika kallt som resten av SveaochGötaland.

Gudmor Christina, HERE WE COME!

dagens outfit #53

top från H&M
koftan är secondhand
kjolen från Indiska
strumpbyxor från Åhléns

söndag, januari 04, 2009

dagens outfit #52

kofta från mamma
klänning från Vero Moda
strumpbyxor från Åhléns

en stilla undran

vem är det förunnat att bestämma vilka hjälpmedel som ska finnas?

en diskussion som uppkom mellan mig och en annan människa var om det borde finnas sätt för män att bli gravida. Där fanns tankar om naturligt, biologiskt, genetiskt. Det fanns tankar om det är att frånta kvinnor en av de få saker som är deras. Min stilla undran i det hela är varför just svaret på denna fråga ska vara så självklart. Tänk er en familj där kvinnan får rådet att inte bära fler barn av läkare och familjen gärna vill ha fler barn. OM det då fanns en teknik för mannen att bära barnet, skulle det inte vara sweet så säg? Jag kan tänka mig ett antal orsaker till att en sådan teknik inte finns tillgänglig för folket, flera av dem kan härledas till patriarkat och manschauvinism men inte alla. Men när även mina medkvinnor hakar på den patriarkaliska frammarschen blir jag beklämd. Det finns många paralleller att dra. Till exempel dyslektiker som vill bli lärare, högskolan hjälper dyslektiker med en rad hjälpmedel och uppskov. Där en dyslektiker skulle bli underkänd finns det hjälp att få för den som är i behov av det. Men en man som vill bära ett barn det ska vi inte hjälpa. Jag trodde liksom att dealen var att vi hjälper dem som är i behov av hjälp, inte bara dem som vi tycker ska få hjälp, eftersom vi människor är ganska godtyckliga till sinnet. Nej, jag tycker att det känns lite självcentrerat bara.

dagens gästoutfit #3

skjortan är secondhand
manchesterkavajen likaså
de svarta jeansen är från Åhléns
flugan är secondhand och ett lån från fantasiflicka
strumpor från Granngården

gästen är Andypandy i egen hög person