har ni insett att världen inte kretsar runt er?

Jag har nämligen stora problem med att inse det...

Jag har den senaste tiden förlorat mig själv i en påhittad värld, Andrew Lloyd Webbers värld.
Jesus Christ Superstar - jag kan inte se mig mätt!
Cats -mina tårar slutar inte falla!
All denna självinsikt de ger mig, allt igenkännande, alla känslor men...
...Ingen att dela dem med. Jag försöker i det oändliga att projicera mina känslor på andra så de ska förstå varför jag är så fascinerad men ingen är varken intresserad eller förstår.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Jag har ju skrivit här i några månader nu och tittar ideligen igenom vad jag skrivit i hopp om att finna nya kommentarer, ett bevis för att någon läser vad jag skriver. Jag tjatar (jaa, jag vet att jag gjort det en smula...) på gamla vänner, släkt för att inte tala om nya vänner att de ska läsa. Visst har det då och då kommit nya kommentarer och visst får jag höra av en del att de varit inne och kikat. Men jag vill ha mer, jag vill ha mer, jag vill ha mycket ;-). Det skulle alltså vara för lite aktivitet här på min blogg.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Ett annat exempel är när jag känner mig irriterad över att Lovisa och Amelia gör saker som jag tidigare sagt att de inte ska göra. Att de går in med stövlarna trots att jag för 6 timmar sedan förklarade pedagogiskt och lugnt att stövlarna tar man av sig i hallen och ställer på hyllan. Det är viktigt för mig. Eller att sandleksakerna ska läggas i sandleksakspåsen efter lek eftersom det annars är så lätt att de försvinner, vilket de aldrig gör av sig själva och knappt gör när jag påminner om det. Det är också viktigt för mig. Men trots att det är viktigt för mig så glöms det bort, struntas i.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Eller när jag skulle vilja kasta ruttna tomater och illaluktande fiskleverolja på typen som hade mage att 10 sekunder innan e-bayauktionens slut lägga ett försmädligt futtigt högre bud. Jag ville ju så himla gärna ha de där paret lederhosen. Men istället för att de i skrivande stund ligger fint packade på väg till Pershagens grädda ägs de numera av någon otrevlig tysk vid namn Wolfgang eller Jürgen.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Jag står sedan i butiken för inhandla Babysemp till min lille. Efter att ha letat och letat och letat, trott att jag hittat för att upptäcka att jag ej funnit. Pockat på uppmärksamhet och tillslut fått förklarat att det inte finns någon Babysemp, skulle jag bra gärna vilja ta denna butiks chef i örat och ge henne en verbal salva så hennes öron svider i en vecka efteråt. För där står jag med plånkan färdig att användas men ingen Babysemp.
Varför? Jo, jag är tydligen inte jordens mittpunkt!

Då återstår väl bara för mig att likt mina tre underbara barn försöka komma underfund med att mitt jag inte är vara sig större, mindre eller viktigare än någon annans jag.
Så, grattis Wolfgang till ett par finfina lederhosen!