en dag av upptackargladje...

Jag hann aldrig ta farval och inte mottaga nagra bon voyage...men det har inte stort min vistelse mer an tillfalligt...

Idag har jag, petit moi, tagit mig helt sjalv till busshallplatsen, hoppat pa ratt buss, gott av pa ratt stalle med hjalp av en nigerian (saklart), knatat Verona upp och ner i hopp och onskan om att finna godbitarna, kopt bussbiljett, funnit den ratta bussen tillbaka (inkl hjalpt tva tyskar att komma med ratt buss), klivit av bussen pa rattan stalle och antligen landat pa campingen.
Jag ar imponerad...
Under min ljuva, ensamma resa har jag fort videodagbok, feel freee to ask for it!

Pa campingen har vi sol, sol, sol, varme, sol, sol, sol, varme narmare bestamt 33 graders varme, fem harliga pooler att danga ner sina glodheta kropp i och inte mindre an en turkosbla sjo, storlek stooooor att bada i om det skulle nodas.

Men nu vantar vin, grillat (sakerligen), en kvallsdopp i lago di Garda, en aggkopp Amaretto!

Pa aterseende nunor! Och glom inte min FODELSEDAG IMORGON!!!

Dagens harlekin

...är...
Tags, taggar
En gång i tiden, i en svunnen ungdom, fanns Puch, Avett, 8y8, Baz och några till. Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Vackra, färgglada, estetiska konstverk, målade på förbjudna platser helst utmed järnvägsrälsen. Kanske för att så många som möjligt skulle se dem och tänka efter, för visst fanns det budskap. Varje "tavla" fick sin skapares "namn" på något sätt, invecklad i konsten, ibland omöjligt att upptäcka.
Det var Puch, Avett, 8y8 och Baz, bara för att nämna några. De var unika, de var omgivna av visioner, hopp och drömmar.
Dagens harlekin är dagens taggar, likt en myllrande pissmyrsflock trampar de ner mina vackra minnen med spritpennsklottrande "Letsgetlaid", "sannaärenhora", Wantbigtits?phone:070xxxxxxx", "ImadadfuckeryesIam". Jag hoppas att jag finner ett j-vligt effektivt myrbekämpningsmedel, j-vligt fort...
Jag saknar att smyga utmed rälsen för att spana...

Ditt bästa?

Mitt bästa är mitt bästa uttryck för tillfället.
Alldeles nyss kändes världen ogenomtränglig och hoppet utom synhåll, trycket hade fallit och temperaturen sänktes i vansinnestempo till helvetets fryspunkt. Det finns många saker som kan pigga upp en då.
Jag valde mitt bästa: Give me the finger!
Alltså, det är så sjukt roligt att jag nog blir tvungen att citera Tilde de Paula (trots att det bär emot) "Så otrrrrooooligt rrrrooooligt"...

Vad är ditt bästa?

Ge mig (och Jonatan) en eloge!

Picture this:

1 stycke nästan nyfödd liten bebis
1 par ettåringar

1 toddler

2 ystra treåringar
1 enkel liggvagn

1 Brio duett med excellent lastutrymme

1 matsäck för att täcka tre dagars hunger

1 par, tre blöjor

Låt säga att detta, inkl två trötta, slitna, underbara, utschasade, snygga, fabulösa, oroliga, lättade, förväntansfulla mödrar till dessa barn, skall packa sig in i
EN Toyota Previa, köra 12 mil, packa ut allihop och alltihop, organisera var alla ska gå, stå, ligga, genomföra ett relativt långt besök på Parken Zoo med picknicklunch, hundra olika viljor, en rymmare, en tuttare, en vagn utan broms m m och sedan 7 timmar senare komma hem utan brutna armar, blödande öron, tomma gap i plånböckerna. Vad säger Du då?
Att jag bara har dragit en solskenshistoria jag hört på bvc någon gång för länge sedan...

Kanske...men skulle jag då ha detta att erbjuda???