ingen bestämmer över språket, alla bestämmer över språket
ska vi ha regler? enligt Fredrik Lindström är svenskan ett av de språk som utvecklas minst. Enligt Lindström skulle detta kunna bero på att vi är för skriftspråksbundna och hur många språkpoliser är vi inte i vårt land?
meningen med språket är att göra sig förstådd, det enda felet man kan göra är att misslyckas i att göra sig förstådd. Enligt Lindström.
jag håller nog med, kanske till en viss punkt men ganska långt i alla fall. Om det inte fanns några regler skulle nog språket bli för stort, för abstrakt för oss att greppa. För mycket av det goda bllir aldrig bra, men visst vill vi väl förnya, förändra och förbättra vårt språk? Alla andra språk lyckas, till exempel är det inte ovanligt att man läser "can´t" istället för "can not" inom engelskan, vilket naturligtvis från början är talspråk. Men att vi på svenska skulle skriva "kante" istället för "kan inte" finns ju inte på världs(eller sverige)kartan.
eller vad vet jag?
fredag, februari 20, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inte bara förstådd… Språkstilen signalerar ju en massa annat än bara textens sakliga innehåll. Är jag en korrekt och saklig person eller en sån som kan vara lite slarvig med stor bokstav i början av meningarna?
Ska min text kännas formell (med huvudsatser i alla meningar) eller lite vardagligt lättsamt kåserande (med "meningar" som "Enligt Lindström.")?
Att inte kunna skilja på (eller välja att inte skilja på?) can´t med accenttecken och det korrekt stavade can't (med apostrof) signalerar helt olika saker, och så vidare.
Sedär, så spännandeett inlägg om språk! En liten språkpolis har också redan sagtt sitt. Kul!
Språk signalerar som CRL säger mer än endast (väljer bort "bara" i den meningen)textens sakliga innehåll.
Språket ger läsare en hint om vem som skrivit vad. Jag menar att vi visar en klasstillhörighet, vi visar ålder och kanske kön, vi pekar med våra valda ord på eventuell tilltänkt läsare.
Jag tycker nog att vi bör skilja på talspråk och skriftspråk. När det gäller skriftspråk bör vi skilja på och acceptera sms-språk, mail-språk, blogg-språk, kansli-språk, vykorts-språk, protokoll-språk och så vidare och så vidare.
Språk är spännande! Språk är kommunikation och utan kommunikation...pyttsan vad blir det då?
Visst signalerar språket något, men långt ifrån sanningen.
Jag måste säga Christer, jag blir lite förvånad över detta:
"Är jag en korrekt och saklig person eller en sån som kan vara lite slarvig med stor bokstav i början av meningarna?"
Jag kan vara mycket saklig och korrekt men kan även börja meningar utan stor bokstav. Däremot kanske texten inte blir lika saklig eller korrekt om jag glömmer/struntar i stor bokstav och däri ligger det viktiga enligt mig. De flesta av oss kan manipulera text så att det inte på något sätt signalerar vilka vi är. Jag kan skriva en text om något som egentligen är mig totalt ointressant, som är mycket engagerad och engagerande. Det visar inte min klasstillhörighet, inte mitt kön och absolut inte min ålder, det visar vad jag vill uppvisa.
Jag undrar om det verkligen signalerade HELT OLIKA saker can´t eller om jag skrivit can't, var det någon av er som inte förstod? Om det nu signalerade en helt annan sak är jag nyfiken vad det signalerade.
Jag vill även tillägga en liten, liten, inte helt färdigtänkt hypotes. Kan det vara så att språkets regler blir så viktiga för oss för att vi lider brist på något viktigare? Då menar jag inte att varje enskild språkpolis lider brist, utan jag menar mer allmänmänskligt eller allmänsvenskt.
Skicka en kommentar