- parmesanflarn
- ruyogu
- jordgubbar
- en fin flaska rött vin
- ett par fem staropramen
och självklart alla filmer från någon av mina måste-se-listor, här presenteras en av listorna (utan inbördes ordning)
- The Libertine (2005)
motivering: att få njuta av Johnny Depp som verbal, naken, poetisk, uppkäftig satiriker under mitten av 1600-talet är en ära och nästan på gränsen till själslig njutning. John Malkovich har en roll men det är ju Depp vi trånar, trängtar, längtar, suktar efter och beundrar. Till motivering hör även att 1600-talets London är något jag älskar att förlora mig i.
- Frida Kahlo (2002)
motivering: med färg som styrka, med styrka som vapen, med rättframhet, ärlighet och sann känsla levde Frida Kahlo (konstnärinna 1907-1954) som en vacker och mycket levande människa. Salma Hayek spelar Frida och är magnifik i mina ögon, Alfred Molina gör en fantastisk insats som den man som Frida gifter sig med. Jag vill vara Frida, jag vill gömma kommunister, gifta mig med en burdus, notoriskt otrogen tjockis med orden: "Jag vill ha lojalitet". Detta gör denna film till den av världens filmer som vi borde ha på näthinnan redan när vi föds.
- The Last King of Scotland (2006)
motivering: även detta filmval berättar en del av en verklig människas historia, anar vi en förkärlek månne? Filmen om den fruktansvärde diktatorn Idi Amin visar även en bild av Uganda i lycka efter Idi Amins maktövertagande och hur folket sedan får sota för sin ...naivitet? Men vad som gör denna film är utan tvekan Forest Whitaker i rollen som den lyxälskande, maktgalna, torterande, infantile, stundtals älskvärda Idi Amin.
- Illusionisten (2007)
motivering: vid första anblicken en något anspråkslös kärlekshistoria med övernaturliga tendenser och trevliga aktörer men låt dig icke invaggas i tron att detta är lätt underhållning. Kameraarbetet är nästan ett mästerverk enligt mig och storyn är bra. Men allt är verkligen inte som det ser ut för i "Illusionisten" är illusioner den viktigaste ingrediensen...förutom kääääääärlek förstås.
- Bubblare: The Commitments för musiken, musiken, musiken, musiken
En sång för Martin för att Sven Wollter är Sven Wollter och Viveka Seldahl är Viveka Seldahl
Trångt i kistan för att alla har sjuk och sjukt rolig släkt
5 kommentarer:
När du ska se "The Last King of Scotland" kan du väl slå en signal. Jag är på! Fast jag byter ute det fina dyra röda vinet mot billigt vitt! :-) Hjärta hjärta
Har du inte sett den alltså J?
Tack för inbjudan förresten, jag och L har snackat ihop oss om det hela och jag är på men måste tacka nej OM jag skulle få jobb (eftersom jag är i stort behov av jobb). Men om jag itne jobbar är kan du räkna in mig bland de andra tackorna på tillställningen!
Nej, jag har ju inte det. Jag har tänkt flera gånger att jag vill se den, men det har liksom aldrig blivit av. Vad kul ang kalaset. Att ni i alla fall pratat om det. Min förhoppning att andra Mölnbo-töser också kommer. Jag har bjudit i stort sett hela ligan hur som helst. Vore kul att ha ALLA samlade under samma tak för några timmar. Vet inte NÄR det hände sist? Puss & kram
Last king of scotland kan bockas av på Jenny-listan, den var grymt bra och det enda som inte gjorde Forest Whitaker trovärdig som Idi Amin var att han inte var lika svettig - det säger en del om hans prestation. Jag gillar temat på dina nya inlägg, angående Massajen så gillade vi den, absolut, det är spännande att se krocken mellan de två världarna, den är gripande och det är en intressant konflikt som uppstår - en konflikt som återkommer om och om igen i världshistorien.. *blablabla*
Hej,
Nu har jag läst och det var kul.Själv har jag bara sett Fridha och du vet ju vad jag tycker eftersom det var jag som rekommenderade den. Har nog stt den tre eller fyra ggr.Jag älskar scenen när hon står med sin man och Trotskij just åkt iväg med sin fru och Fridha säger att hon kan stå ut med mycket men inte att han inte är lojal mot henne. Så det så. Skriv vidare.
Mamma
Skicka en kommentar