Slopa Läroplanen för förskolan

Underlag:
Min egen familjs situation, den förskola där våra barn går, de förskolor jag hittills besökt, åsikter från tidigare förskolepersonal och även aktivt arbetande förskolepersonal. Alltså kan inte detta sägas vara National Encyklopedin-fakta men försök att inte köra över min (och Karins) idé med triviala argument som "det där är ju ER situation, EN situation", jag är övertygad om att det är mer än så. Läs även: Ny lag-förskolor

Idén om att slopa Läroplanen för förskolan grundar sig i att jag inte tror att förskolorna sköter sitt jobb. Det räcker med en lätt blickgenomgång av LPFÖ 98 för att se att många förskolor inte sköter sitt uppdrag och den där mina två äldre barn går just nu är en av dem.
"Förskolan vilar på demokratins grund"- på vår förskola tillämpas kanske den värsta formen av barndemokrati, den där det enskilda barnet skall bestämma över sig själv, vilket fungerar till viss del och självklar till viss del. Men för att lära sig demokrati och demokratins väg behöver barn på förskola få rösta som grupp, bestämma som grupp och se rättvisan i demokratin. På vår förskola har det hänt vid flera tillfällen att ett barn får bestämma vad alla i gruppen skall göra vilket inte alls visar en demokrati.
"Alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande"
"Inget barn skall i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling"
"Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågar och intressen utan begränsingar utifrån stereotypa könsroller"
"Arbetslaget skall ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan"- Var ska jag börja? Hur ska barnen på förskolan kunna känna solidaritet med svagare och mer utsatta när de inte ens kommer i kontakt med dem? När vår äldsta dotter skulle börja på vår nuvarande förskola, 3½ år gammal började förskolan med att "styra över" vilka hon skulle leka med, ganska stereotypt indelat med tre flickor födda samma år som vår dotter. Sedan den dagen har förskolan tydligt visat att det är just dessa individer som vår dotter ska leka med, efter 1½ år har de naturligtvis fått rätt. Nu leker hon nästan uteslutande med just denna tjejgrupp i 5-årsåldern. Ett annat konkret exempel på att förskolan har misslyckats är när det gäller cyklandet. Hemma är vår dotter mycket intresserad av att lära sig cykla utan stödhjul och träna balansen, jag har föreslagit många gånger att hon ska träna på förskolan eftersom det finns bra cykelgångar och bra cyklar, både balanscyklar och vanliga cyklar som är låga. Av någon anledning är hon plötsligt aldrig intresserad där enligt hennes "ansvarsfröken" och av någon anledning möts man varje dag av ca 10 barn i rasande tempo på dessa cyklar...alla alltid pojkar. Förskolan har från början visat för vår dotter att hon ska leka med vissa människor och naturligtvis också leka det de leker vilket inte inbegriper att cykla i rasande tempo.
"Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna"- genom att förskolan så tydligt visar vår dotter var hon passar in så får hon inte på något sätt möjlighet till att bilda sig egna uppfattningar. Ett annat exempel (förutom det ovanstående som även passar in här) är att det har vandaliserats (lätt) på vår förskolas utegård, efter någon helg då och då kan det ligga cigarettfimpar, urdruckna flaskor, lite skräp och kanske vara lite trasigt någonstans. Jättetråkigt! Men hem kommer vår dotter och informerar om att det är ungdomar som gjort det sedan frågar hon oskuldsfullt: Hur ser ungdomar ut? På hennes förskola har personalen anklagat och beskyllt ungdomar som grupp för den lätta vandalismen utan att på något sätt förklara att det inte är alla ungdomar, att de egentligen inte ens vet om det ÄR ungdomar utan att de antar. Vår dotters uppfattning om ungdomar är därför att ungdomar inte kan vara snälla.
"Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande"
"Arbetslaget skall samarbeta med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräldrarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan
"Förskolans arbete skall ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen"- för att vara ett stöd måste nog förskolan ha mer kunskap om barn och hur samhället håller på att utvecklas. På vår förskola har tid och åter tid lagts ner på "den pedagogiska verksamheten", ibland får man nästan uppfattningen att det är deras ENDA uppgift. Fostran, utveckling och växande har totalt tappats bort eller prioriterats bort verkar det som. Den "diskussion" som funnits ang regler och förhållningssätt har sträckt sig till att jag som förälder har sagt ifrån då ett litet barn upprepade gånger sa "Flytta på er tjockisar" till mig och vår dotter, en ur personalen kom sedan fram och berömde mig och tackade för att jag sa ifrån. Egentligen hade jag lust att förklara att de måste göra sitt jobb, JAG kan säga ifrån själv men det kan helt uppenbarligen inte vår dotter och då anser jag att det är personalens uppgift att visa ett shysst förhållningssätt. För att ett samarbete ska vara nära och förtroendefullt behöver man veta vem ska vända sig till och när. På vår förskola får vi dubbla signaler från rektorns håll och från pedagogernas håll. Dessutom är det så mycket personal så man får aldrig någon riktig kontakt. Saker som jag berättar för en ur personalen kan lika gärna vara glömd dagen efter istället för att ha blivit vidarebefordrad till resten av arbetslaget.
"Arbetslaget skall ansvara för att varje barn får sina behov respekterade"- jag har i flera månader påpekat och påvisat att vår dotter behöver få sova middag trots sin höga (?) ålder (5 år snart). Jag har tagit upp det på utvecklingssamtal, jag har pratat med flera ur personalen flera gånger och ändå sover vår dotter aldrig på förskolan. Det är inte förskolans uppgift att inte göra sig ovän med vår dotter om hon inte vill sova utan det är deras uppgift att respektera hennes behov vilket helt uppenbart är att sova middag. Kl 13.30 varje dag är vår dotter trött och hemma sover hon alltid middag, på förskoledagarna somnar hon senast 17.30 och vaknar efter någon timme för att ha hela kvällen förstörd.
"Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjlighet till inflytande"- det kan inte vara lätt för personalen på en förskola att vara tydlig när de kanske inte själva förstår innebörden, trots långa arbeten då LPFÖ har brutits ner och Utbildningsplanen har massakerats. På ett föräldramöte ställde jag frågan om hur personnalen skall ge barnen på förskolan trygghet, då trygghet var ett av förskolan ledord. INGEN, jag säger INGEN ur personalen kunde ge mig ett svar. För mig hade ett klockrent svar varit: "Barnen får sitta i vårt knä om de är ledsna" eller "Barnen har en ansvarsfröken som de alltid kan vända sig till om de vill prata om något speciellt" eller kanske "Barnen får alltid om de vill ta med sig gosedjur eller snuttefilt eller liknande in i lokalerna" men nej, det någon tillslut stammade ur sig var att "de pratar med barnen"... vad ska man säga? det var ju tur, det hade varit svårt att bedriva någon form av verksamhet, pedagogisk eller inte, utan någon form av prat. Det får mig att undra om de alls vet vad de pratar om på föräldramötena eller om det bara är ord nedskrivna på ett papper eller sju.

Nu har jag kommit fram till min lösning:
Jag tycker att kvalitén på förskolor, i synnerhet den våra barn går på, blir sämre och sämre och all fokus läggs på "den pedagogiska verksamheten". På föräldramöten ägnas 80% av tiden åt presentationer om hur den pedagogiska verksamheten ser ut, har gjort, har åstadkommit och allt annat, hur våra barn mår, hur gruppen fungerar, hur måltiderna ser ut, lära sig knyta skor blir underordnat och bortprioriterat. Om den pedagogiska verksamheten var av toppklass och verkligen gjorde en stor skillnad hade även jag varit ombord men det lilla barnen lär sig kan jag med lätthet lära ut själv. Därför anser jag att Läroplanen ska slopas för förskolan så att våra barn istället kan få känna sig trygga och utveckla sig till individer med egna tankar om världen. Ett alternativ skulle kunna vara att revidera Utbildningplanen och sluta fokusera på teknik, naturvetenskap m m och istället lägga energin på Livskunskap, Värdegrund, Genustänkande och att låta barnen lära sig cykla, knyta skorna och skära med kniv. Jag vill att mina barn ska bli omhändertagna i första hand och OM det ges utrymme för mer så får de gärna lära sig saker också men som det ser ut just nu så ryms inte de båda sakerna och då önskar jag trygghet och omtanke till mina barn!

Meningarna i fet stil inom " " är direktciterade från LPFÖ 98...