I min bekantskapskrets finns en mormorochmorfar, en intakt mormorochmorfar. Eftersom de är de enda intakta mormorochmorfar ÄR de mormorochmorfar för oss alla (utom Lovisa som kallar dem "mormor och den där stora pojken som bor hos henne").

Mormorochmorfar symboliserar "den gamla tiden" för oss och lever som då. De sparar pengar och har betalat av det lilla lån de en gång hade för länge sedan. De lever sida vid sida och blir det någon gång irritationer dem emellan splittar de på sig, mormorochmorfar, och morfar går ut i skogen. Julbord på Tullgarn är absolut inte något man ska lägga en krona på, absolut inte 595 kr. En gång i månaden spelar mormor bingo inne i staden och lägger upp håret och klär sig fint. Morfar är inte religiös på något sätt men tycker det var ett jävla tiggeri med namngivningsceremoni.

En annan mormor och morfar som finns lite längre ut i min bekantskapskrets påtalar gärna (enligt deras barnbarn) att vi unga minsann ska vara tacksamma...tacksamma över hur våra liv ser ut. Detta får mig naturligtvis att fundera, ska vi det? Tacksamma? Över vad? Och mot vem?
"Den gamla tidens" människor kämpade för mat på bordet och hade hårda arbeten utan säkerhetsföreskrifter. Det var riktiga problem det!
Sådana problem har inte vi, vi lever med backuper i hundratal, "mister du ett jobb står dig tusen åter", vi väljer bort en sketen tvåa i Hamn för "att den inte har takkupa". Ni har det så förbaskat lätt! skanderar den generella mormorochmorfarn. Ni tror vi har det så jävla lätt! skanderar vi tillbaka.
En ständig påminnelse om olika skönhetsideal, sex-hets, stressen att förverkliga sig själv, den stora frågeställningen, som inte längre är är vi själv i rymden? utan: vad ska jag göra av mitt liv? Detta är vad vi tampas med idag...
"Den gamla tiden"-människorna gavs inte utrymme att skiljas, alltså levde de med sin livspartner. Plötsligt (kanske inte så plötsligt, mer kanske en process) fanns möjligheten, att hitta livspartner men att faktiskt kunna ändra sig, att faktiskt kunna sluta vara kär och kunna gifta sig för att man var kär. Vad har vi då gjort av denna möjlighet? Vi hinner under vår livstid ofta med två seriösa ihopflyttanden innan Han dyker upp. Med Honom gifter vi oss eller iaf förlovar oss för att plötsligt inse att Han hittade en annan Hon och vår första skilsmässa är ett faktum. Pappan kommer in i bilden där vi till en början agerar bonusmamma till hans två pojkar i fem årsåldern men snart inser att svaret på den stora frågeställningen måste ju vara att föda ett kärleksbarn. Småbarnsåren får oss att inse att Pappan naturligtvis inte är den rätte och vår familj är nu ett litet kärleksbarn och ett syskon till kärleksbarnet och två bonusbarn som vi hittar på något roligt med en dag på lovet. Vi lovar oss själva dyrt och heligt att aldrig låta en man ta över våra liv igen men efter två år videokvällar med 101 dalmatiner, Den lilla sjöjungfrun och Ensam hemma 1, 2, 3 är det dags att påbörja en ny karriär i våra själsliv. Karriären som hett mamma-villebråd på Golden Hits eller den lokala pizzan med rättigheter, där hittar vi tillslut någon som barnen inte hatar, som har en EGEN bil och som inte har egna barn som måste passas in i bilden. Efter ännu två barn och nybyggd villa känns det plötsligt inte helt rätt längre och vi skiljs som vänner med barnens bästa för ögonen. När våra barn äntligen växt upp till tonåringar blickar vi som sömndrucket upp på personalfesten och drunknar i Hans ögon. Han har, liksom vi själva, gjort livet, festat, barn, karriär och båt och vill liksom vi slå sig till ro med alla dess bekvämligheter. Att få uppleva ännu ett bröllop blir en liten extra bonus för oss medan lånet på lägenheten i city för klartecken. När livet börjar bli lugnt, invant och självklart släpps såklart bomben att Han har träffat en annan, en yngre modell av oss själva och där står vi ensamma, 45 år fyllda, barn som lever egna liv och utan hund. Vid 70 möter vi förhoppningsvis en jämlike på dagaktiviteten eller PRO och flyttar ihop.
Detta har vi gjort av den enkla möjligheten att faktiskt kunna ändra sitt val av livspartner...

Detta blev långt och det finns mycket mer, så jag säger:
To be continued...

allvarligt talat, vem ger Lena PH pengar så hon får fortsätta???

...jag lyckades lyssna till en låt på en radiokanal för någon timme sen, en låt med så innehållslös text att jag vred mig som en mask där jag satt i ett skinnbeklätt bilsäte.
Jag kan inte tycka att melodin var något i världsklass heller men texten! Texten! Det var något om någon som hängde i en butik där någon jobbade och köpte grejer så hennes lägenhet nu såg ut som en butik bara för att vara i närheten av denna "någon"... Vad låten hette? Jaa, jag bävar inför den dag då jag VET vad den heter... Jag frågade artigt mina medåkare vad det var för artist och de svarar mig: Det är ju Lena PH! Jag känner hur jag tappar fotfästet, marken under mig gungar, bilens rutor skallrar, mina knäskålar klapprar. Okej, Lena PH är väl inte känd för något djupare djup men Orup...Orup trodde jag mer om än så.
Och jag undrar; jag undrar verkligen: vad är det som är bra? varför lyssnar någon på det?
Magnus Uggla har håvat in många stålar från mig (mest i min ungdom) för där finns ironin, där finns självdistansen och han har ju så förbaskat rätt i Pom pom pom (vad ska man annars lyssna på vid en ishockeyfinal?!). Jag skämdes något gruvligt å Lenas vägnar när hon framförde Det gör ont, och än värre blev det när svenska folket (???...ja, jag tror fortfarande på en konspiration) röstade fram henne som vinnare. Jag lider med musikbranschen som kan jämföras med denna pinsamma s k musikalitet...
Nej, bannlys de tråkiga, tillintetsägande, korkade, fördummande låtarna från, åtminstone, radio!

Var det någon som tvivlade på att det orientaliska skulle bli bra?

Det hoppas jag inte! För det blev kanon!!!
På bordet finns abbouleh och saffransris.

Vidare fanns spenatrullar, filodegsknyten med feta, vindolmar, kycklingspett, ingefärsoxfilé

Och vid andra sidan sisen fanns hummus, baba ganouj, mouhammara, räk-och olivgucka, mastokhiar, morotssallad med feta

GOD JUL kära läsare!

Av alla stök tycker jag allra bäst om julstöket!
Av alla klappar tycker jag bäst om julklapparna!
Av alla granar tycker jag bäst om julgranarna!
Av alla ljus tycker jag bäst om de tända juleljusen (allra helst när Lovisa sjunger om dem)!
Av all handel tycker jag bäst om julhandel!
Av all mat tycker jag bäst om julmaten...och hur gott låter inte detta då? :

Kryddstekt mandel
2 dl sötmandel
2 msk smör
2 krm salt
1 tsk orientalisk curry

Dessa delikata mandlar kommer finnas på vårt orientaliska julbord!

I´ve been challenged...by J

3 Saker jag skäms för:

• att vi får så mycket av så många, alltså att vi inte klarar oss själva
• att jag inte lyckats lära Lovisa att inte käka snor (eller har det med åldern att göra???)
• att jag slänger tre badrumsmattor istället för att tvätta dem om en katt råkat bajsa på dem

3 saker jag är stolt över (jag måste faktiskt skriva; utom mina barn) :

• att detta är första kvällen på två veckor som jag äter godis
• att jag återtagit fjärrkontrollen över mitt liv
• min förmåga att utrycka mig i skrift och tal

3 Saker jag vill göra nästa år:

• börja studera genusvetenskap
• se till att mina barn träffar sin mamma mer än sin dagisfröken
• få jobb som skribent/krönikör (jobb=betalt)

3 händelser detta år som jag aldrig kommer glömma:

• Julians födelse (eeh, iofs har jag redan glömt hur ont det gjorde men det ligger ju i sakens natur...)
• Lovisa och Amelia som ligger och håller om varandra i sömnen under björken på Skillöt i somras
• cabaret-kvällen med mina finfina SB-damer, där fanns Peter, Tarras, andra intressanta och en sjuhelvetes hemfärd

3 Saker jag inte kan klara vardagen utan:

• en sjal...företrädesvis Didymos Lisa
• min mobiltelefon
• tre koppel

3 personer jag avundas

• HP´s plats in the spotlight
• Tarras för att hon får snacka så mycket skit på jobbet
• kungen för att han får göra så mycket skit på jobbet

3 personer jag utmanar att göra en liknande lista:

• Peter Karlberg
• Katharina, min sjalguru
• Nyblivna Phil&Ted-ägarinnan

Jag har återtagit fjärrkontrollen...

över mitt liv!
Här kommer några saker JAG bestämt:

* Vi ska ha orientaliskt julbord här hemma på julafton!
* Vi ska ha tv i sovrummet, INTE i vardagsrummet.
* Vi ska ha en vit tygsoffa här hemma, och jag veeet hur i d i o t i s k t det är men ack så snyggt...
* Vi sover INTE i orena klänningar!

Grattis mig själv!

det är så man blir tårögd!

Vi sitter på varsin häst, jag och Amelia, Lovisa lite snett bakom oss på en gris. -Håll nu i tygeln eller om halsen på hästen, säger jag. Amelia finner tyglarna med sina små, ganska så frusna händer och håller i. -Vad kul att vi hittade en häst till dig, Amelia, säger jag glatt. -Mmm, nickar Amelia men hon har nog knappt hört vad jag sagt. -Lovisa, sitter du bra? frågar jag och vänder mig om för att se min lilla Lovisa på grisen. -Ja, mamma, svarar hon, inte heller hon verkar ha tid för mina konversationsförsök. En stunds väntan. -Snart kommer vi röra oss framåt, säger jag, vi kommer åka framåt. -Jaaa, svarar de två rödnästa flickorna förväntansfullt. -Okej, vi kommer åka framåt alla tre. Säg till om ni vill gå av eller något, fortsätter jag med en liten, liten oro gnagandes inom mig. En liten stunds väntan. - Jag tycker om dig, mamma! utbrister en lycklig Amelia, jag tycker mycket om dig. -Och jag tycker så mycket om dig, säger jag och smeker henne på kinden. -Jag tycker om Visa också! säger Amelia och vänder sig och ger Lovisa ett bländande leende. -Jag tycker om dig, Milla, säger Lovisa, och alla familjen!

Där sitter vi, alla tre och väntar och längtar och känner och tvekar men mest vill och Amelia berättar för mig att hon tycker om mig...

Barn gör vad vuxna gör!

bara klicka på rubriken...det säger det mesta...

Den allra första snön!

Detta med kvinnosaksfrågan!

inte nog med att kvinnor ska leva med sämre lön, kvinnofällor och rädsla i det egna hemmet!
Vi ska dessutom vara j-vligt nöjda eftersom "vi ju är mer känslomässiga, empatiska och förstående"!

Det är så jag skulle kunna kräkas...

Dessutom blir jag förbannad över människor som anser att "ta hand om sina egna barn" skulle vara en kvinnofälla och något sämre än arbetslivet!

Jag blir så förbannad! Så här arg blir jag:

den lille, ettrige moderatens bästa argument:

"-Män är smartare än kvinnor! T ex har 30 % av alla högstadietjejer provat röka."

nej, jag har inte slutat skratta än! Hur ska dessa nötter lyckas leda ett helt (om än ganska litet) land???

amelia influeras just nu av

Det talas mycket om vad som döljer sig...

...i våra huvuden.
Jag undrar vad som döljer sig i mitt när jag tänker på vad jag önskar mig i julklapp:

Om någon nu skulle undra så finns den bland annat på Inspiration i Södertälje.
Den är made by Design House Stockholm...

"Edelweiss, Edelweiss, every morning you greet me...

...small and white, clean and bright, you look happy to meet me.
Blossom of snow may you bloom and grow, bloom and grow forever.
Edelweiss, Edelweiss, bless my homeland forever."

Som vanligt då vi samlas till släkt-get-together stämdes Edelweiss natürlich upp på sluttampen av farmors Tyrolergalej.
*I liked the lederhosen on Elliott
*I liked the hjortsteksgryta
*I liked the cakes a lot



Vi packade in oss i bilen för att gå på tillställning med släkten Österrike ûber alles.

Anlända till partajet visar vi upp oss:
Muttie i lånad dirndl (TACK!), fräulein Lovisa och fräulein Amelia i Rebecca-sydda dirndls (ÄNNU MERA TACK!) och Julian i loppisfynd.

-Min mormor! förkunnade Amelia.

En endaste Tyrolerhatt fanns på plats (naturligtvis inköpt av undertecknad...) som vandrade runt, här pryder den herr Grandtlundt´s hjässa.

"Vem är du?...Vem är jag?...levande charader..."
Näst yngst träffar allra äldst.

En genuint god handling!

Inspirerad av H P har jag anmält mig.
Jag ska inte säga att jag uppmanar, men ger er iaf en hjälp på traven...

Anmälan till donationsregistret

Puss i ljumsken på er allihop som donerar!