Italien 2008 -the story

dag 1, 18:e juni
eller På resande fot

efter diverse bussresor över en och samma bro har vi äntligen
landat för den slutliga färden, den till fots som ska resultera
i varsin säng med rena lakan och en god natts sömn

dag 2, 19:e juni
eller Flodbris, havsbris och morgonfis

vårt första hem, en caravan
+ sidor= ingen städning, billig frulle
- sidor= trist miljö, poolen kostade extra
båtbuss genom Venedigs kanal elgrande
Faster K och Kusin O
Lovisa hänger vid relingen på båtbussen
Venedig in pure daylight
"Ooooonce more you open the door and you´re here in my heart
and my heart will go on, and oooooon"

Ristorante, trattoria, pizzeria
you name it, they´ve got it
Och man får självklart dela notan på hur många familjer man vill...

på väg till plajjan, Lovisa och mormor
den mest gravida i sällskapet gömde sig i sanddynerna
sedan fick man noppa stickor till döddagar
Amelia och fantasiflicka i egna höga personer
är det inte som taget ur vilken Vingkatalog som helst???

dag 3, 20:e juni
eller Italy goes svenskmidsommar

frulle framför tältet, mormor inmundigar
nybakat bröd med salami och färskost

la beach primadonna, Lina

champagnelunch vid stranden för de vågade stod näst på tur

Amelia visar upp dagens strandfynd,
iförd en för dagen n o g a utvald klänning
från gudmor C
Lovisa vid midsommarmiddagen bestående av:
"hamburgare", tomatochmozzarellasallad,
kött potatis, sill, sverigeplockad gräslök
Skål kära vänner, skål för sommarn!
Skål kära släktingar, skål för sommarn!

Midsommarkvällen närmar sig och detta inte utan
att man är lite blarig, syns det?

den påfyllbara vinflarran med faster i bakgrunden
"Så göra vi när vi tvätta våra kläder, tvätta våra kläder, tvätta våra kläder
så göra vi när vi tvätta våra kläder, tidigt en måndagsmorgon"
"så går vi runt kring en midsommarstång, midsommarstång,
midsommarstång, så går vi runt kring en midsommarstång
tidigt en tisdagsmorgon"
lugn och stillsam festivitet framåt nattkröken...

dag 4, 21:a juni
eller Utforskaren

Olivoy och Lovisa leker i poolen som innehåller ett
sjörövarskepp, varken mer eller mindre

Amelia tar sig ett skutt efter sin powernap
i det flyende kvällsljuset samtalas det om
livets härligheter, Åsa och Amelia
shysstaste Italienmiddagen...
fiskpinnar, fetaost och gurka
"Eeee kockodrillo kommesant..."
Lovisas gudmoster Hanna och fantasiflicka

dag 5, 22:a juni
eller En dag vid havet

Lovisa, mormor och Amelia tar sig en svalkande simtur

Lovisa mitt ute i det oändliga havet
en tur med trampbåt, helfestligt
on the trampbåt, Lovisa, Oliver och Lina
shysst bild va?
det är Oliver som kniper platsen som
Årets sommarbild

dag 6, 23:e juni
eller Lina och Johanna gör Venedig

vår gondoljär, namn okänt men han är den som lärt Simon allt han kan

fantasygrrl on the gondola, like the queen she feels

Lina äääälskar verkligen Venedig
look at the laughter...

här föddes och huserade Marco Polo
när han inte upptäckte världen

Rialto bridge, need I say more?
längst upp finns Lina, jag lovar...

inget går upp mot att förstrött luta sig tillbaka
mot kanten av en liten bro över en liten, smal kanal
och bara beskåda de gamla husen i Venedig

dag 7, 24:e juni
eller Poolhäng och avskedsfest

Lina love och fantasian börjar morgonen med vattengympa, seriöst!

Lovisa och Amelia i poolens svampdusch

sollapande vid poolkanten...

hoppsan! där somnade hälften

ännu en näringsriktig måltid...

faster med champagnen i högsta hugg
och Italienstassen på, festen är ett faktum!

spexig fantasiflicka visar upp sin senaste
tatuering, San Miguel, inte dumt va?

dag 8, 25:e juni
eller Sura miner

vårt tältområde, väskor packade och tält urstädade

Amelia somnade sött på bussen (shuttlebussen)

missmodig fröken fantasi försöker vara rolig med rumpor i bakgrunden

inte något vidare glad Lovisa...

Jag vill rikta ett stort tack till mitt resesällskap, utan er hade resan bara varit en elftedel av vad den blev.
Ni är ena pärlor allihop!
Jag har några visdomsord...naturligtvis...
Lev ditt liv nu, livet är som det är.
Vi kommer längta tillbaka, vi kommer önska oss dit igen, men vad bra att vi fanns där just när det hände!

U C C

Underbara Claras Chokladbollar

Ingredienser:
*lagom mängd torkad frukt, mandlar och nötter

*mörk choklad, minst 70% kakaohalt
mixa frukt&nötter&mandlar
blanda mixet med den nu smälta chokladen
forma till bollar
jag använde två teskedar till hjälp

Himmelskt gott

Ganska nyttigt
Frysbara för snabbt intag vid blodsockerfall

foto: fantasiflicka herself

tack Underbara Clara för receptet!

"Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu"

There´s no place like home...
Trygghet, no humiDity, 3 sek till dasset, rinnande törstsläckare
MEN jag är ändå så glad över resan, jag vill inte för mitt liv byta bort campingsemester med hundra lokala buss/båtresor mot charter med shuttlebuss.

Vi flög över snötäckta alper

blek men nyrakad (under armarna)
brun men inte så nyrakad...

"Leaving on a Jetplane, don´t know when I get back again"

Inte helt sant men jag lämnar iaf på ett flygplan...
Jag kan säga nästan på minuten när jag är tillbaka men jag avhåller mig.

Jag lämnar detta...

till förmån för detta...

Men jag lämnar också denna...

till förmån för qualityvacationtime
med dessa...

På återseende kära Sveder!
(hur skaaaaaaa han klara sig utan sin mamma????
han ropar ju på mamma om natten...
tänk om pappa inte förstår honom...
kan pappa de fyrasista om de måste uppsöka läkare?


det är TUR att hans pappa är stabilsomfan!)

Önskelista...

Kanske var det förra året som var sista året med önskelista...eller så var det året innan det...
eller kanske året innan DET.
Hur som helst är det inte någon som kan stoppa mig från att önska mig
något när jag fyller år (vilket jag gör den 26/6).
Här är min önskelista
(och ANDY! känn ingen press, du måste inte fixa allt som finns med på listan) :

* en kobratelefon (dess egentliga namn är Ericofon)

annonsen på blocket

* Scrubs-dvd, det finns två kvar på marknaden
som jag ännu inte har, säsong 3 och säsong 5

* ännu är inte the moomin-stack fyllt så muggar
från Arabia med muminmotiv är fortfarande
hett här på Western Canalstreet. Här kommer
bilder på några jag inte har:

* murgröna, helst småbladig för inomhusbruk

* vita krukor i olika storlekar och olika former

* musikaler på dvd är som vanligt ett vinnande
kort i sådana här sammanhang.
Bl a önskar jag mig dessa:

* ljuslyktor som kan hängas
gärna i Indiska style som dessa

* en skalkniv med fodral för utflykter

* böcker, inte vilka som helst utan böcker av
nobelpristagare, förslagsvis i litteratur...
Pocket är formatet som gäller i år, it´s a gogo
till skillnad från inbundet som är definitivt
NOGO!
Några förslag på författare:
Doris Lessing
Orhan Pamuk
Harold Pinter
Elfriede Jelinek
J M Coetzee
Imre Kertész
V S Naipaul
Gao Xingjian

Det är inte mycket som får mig på så bra humör som...

Mia och Klara

Ni som inte sett dem än: Ni missar Sveriges i särklass roligaste komikerpar, inte ens Magnus Betnér och Mikael Tornving i en duell i Parlamentet kan göra anspråk på titeln.

Men jag eftersöker en hemsida, en Mia&Klara-blogg...det finns ledigt på blogspot...
Jag skulle så gärna vilja träffa dem lite mer, lära känna dem lite bättre, se vad internet skulle kunna göra för deras komik.

Rolle och Josefin
Foto: SVT

MER MIA & KLARA TILL FOLKET!

Nya nationalsymboler?

Jaa, inte bryr jag mig det minsta om vad som pryder sköldar och riksvapen m m, allt som är påhittat EFTER år noll är modernt i mina ögon och som vi alla vet är modernt lika med mode och den som ägnar en blick åt ett riksvapen ser väl att det inte är tal om något mode...direkt...alltså är sådant i mina ögon lögn.

Vad jag ska skriva av mig nu är av betydligt med störande karaktär. Jag pratar om sådant som händer mig flera gånger om dagen och är irriterande första gången och jag hoppas att det inte händer mig under min resa i Italien.

Scenario 1
Jag är på jakt efter ny handsfree/hörlurar till min Samsung mobiltelefon och finner min väg till inte mindre än fyra, FYRA mobiltelefonhandlare, inte för att produktplacera men detta är knappast någon positiv bild av dem: Aircall, The phonehouse, Telenor och Telia. För det första kan inte en enda av dem hjälpa mig med vad jag är ute efter men vad värre är att alla fyra butikerna vid denna tidpunkt sköts av yngre herrar, ca ålder 23 år och sms:ar, snackar om annat med andra än mig, är påtagligt ohjälpsamma och disträa. Jag kommer till dem i form av kund och vill ha en expedit eller åtminstone en försäljare.

Scenario 2
Jag vill äta kokta ägg och har i många år nu varit en fena på att få dem lättskalade och sedan skalat dem riktigt släta och fina. Något har förändrats. För ca en vecka sedan lämnade min magiska förmåga mig och har inte visat sig med ens en liten skymt. Så vad som stör mig är att skära sönder fingertopparna, vara tvungen att äta halva ägg som dessutom är massakerade och själva känslan av misslyckande.

Scenario 3
Att inte nå fram är något som stör mig väldigt just nu och jag blir påmind om det säkert hundra gånger på en dag. En viss dam i la familia har gett sig till med den underbara sinnesstämningen s u r h e t och den visar hon upp vid varje tillfälle. Nej, inte varje tillfälle då tillfälle ges utan varje tillfälle som finns antingen det ges eller inte. Jag har försökt att låta henne vara, jag har försökt att vara likadan tillbaka, jag har försökt förklara skillnad mellan att vara sur/att vara ledsen/att vara arg, jag har t o m gått så långt att jag har berättat att "folk" tycker det är trist att vara med henne när hon är så. vad jag än säger möts jag av en mur av sura miner som ofta ackompanjeras av högljudda vrål, "jag ska RYMMA!", "GAAAAAH!" m m.

Slopa Läroplanen för förskolan

Underlag:
Min egen familjs situation, den förskola där våra barn går, de förskolor jag hittills besökt, åsikter från tidigare förskolepersonal och även aktivt arbetande förskolepersonal. Alltså kan inte detta sägas vara National Encyklopedin-fakta men försök att inte köra över min (och Karins) idé med triviala argument som "det där är ju ER situation, EN situation", jag är övertygad om att det är mer än så. Läs även: Ny lag-förskolor

Idén om att slopa Läroplanen för förskolan grundar sig i att jag inte tror att förskolorna sköter sitt jobb. Det räcker med en lätt blickgenomgång av LPFÖ 98 för att se att många förskolor inte sköter sitt uppdrag och den där mina två äldre barn går just nu är en av dem.
"Förskolan vilar på demokratins grund"- på vår förskola tillämpas kanske den värsta formen av barndemokrati, den där det enskilda barnet skall bestämma över sig själv, vilket fungerar till viss del och självklar till viss del. Men för att lära sig demokrati och demokratins väg behöver barn på förskola få rösta som grupp, bestämma som grupp och se rättvisan i demokratin. På vår förskola har det hänt vid flera tillfällen att ett barn får bestämma vad alla i gruppen skall göra vilket inte alls visar en demokrati.
"Alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande"
"Inget barn skall i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling"
"Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågar och intressen utan begränsingar utifrån stereotypa könsroller"
"Arbetslaget skall ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan"- Var ska jag börja? Hur ska barnen på förskolan kunna känna solidaritet med svagare och mer utsatta när de inte ens kommer i kontakt med dem? När vår äldsta dotter skulle börja på vår nuvarande förskola, 3½ år gammal började förskolan med att "styra över" vilka hon skulle leka med, ganska stereotypt indelat med tre flickor födda samma år som vår dotter. Sedan den dagen har förskolan tydligt visat att det är just dessa individer som vår dotter ska leka med, efter 1½ år har de naturligtvis fått rätt. Nu leker hon nästan uteslutande med just denna tjejgrupp i 5-årsåldern. Ett annat konkret exempel på att förskolan har misslyckats är när det gäller cyklandet. Hemma är vår dotter mycket intresserad av att lära sig cykla utan stödhjul och träna balansen, jag har föreslagit många gånger att hon ska träna på förskolan eftersom det finns bra cykelgångar och bra cyklar, både balanscyklar och vanliga cyklar som är låga. Av någon anledning är hon plötsligt aldrig intresserad där enligt hennes "ansvarsfröken" och av någon anledning möts man varje dag av ca 10 barn i rasande tempo på dessa cyklar...alla alltid pojkar. Förskolan har från början visat för vår dotter att hon ska leka med vissa människor och naturligtvis också leka det de leker vilket inte inbegriper att cykla i rasande tempo.
"Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna"- genom att förskolan så tydligt visar vår dotter var hon passar in så får hon inte på något sätt möjlighet till att bilda sig egna uppfattningar. Ett annat exempel (förutom det ovanstående som även passar in här) är att det har vandaliserats (lätt) på vår förskolas utegård, efter någon helg då och då kan det ligga cigarettfimpar, urdruckna flaskor, lite skräp och kanske vara lite trasigt någonstans. Jättetråkigt! Men hem kommer vår dotter och informerar om att det är ungdomar som gjort det sedan frågar hon oskuldsfullt: Hur ser ungdomar ut? På hennes förskola har personalen anklagat och beskyllt ungdomar som grupp för den lätta vandalismen utan att på något sätt förklara att det inte är alla ungdomar, att de egentligen inte ens vet om det ÄR ungdomar utan att de antar. Vår dotters uppfattning om ungdomar är därför att ungdomar inte kan vara snälla.
"Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande"
"Arbetslaget skall samarbeta med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräldrarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan
"Förskolans arbete skall ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen"- för att vara ett stöd måste nog förskolan ha mer kunskap om barn och hur samhället håller på att utvecklas. På vår förskola har tid och åter tid lagts ner på "den pedagogiska verksamheten", ibland får man nästan uppfattningen att det är deras ENDA uppgift. Fostran, utveckling och växande har totalt tappats bort eller prioriterats bort verkar det som. Den "diskussion" som funnits ang regler och förhållningssätt har sträckt sig till att jag som förälder har sagt ifrån då ett litet barn upprepade gånger sa "Flytta på er tjockisar" till mig och vår dotter, en ur personalen kom sedan fram och berömde mig och tackade för att jag sa ifrån. Egentligen hade jag lust att förklara att de måste göra sitt jobb, JAG kan säga ifrån själv men det kan helt uppenbarligen inte vår dotter och då anser jag att det är personalens uppgift att visa ett shysst förhållningssätt. För att ett samarbete ska vara nära och förtroendefullt behöver man veta vem ska vända sig till och när. På vår förskola får vi dubbla signaler från rektorns håll och från pedagogernas håll. Dessutom är det så mycket personal så man får aldrig någon riktig kontakt. Saker som jag berättar för en ur personalen kan lika gärna vara glömd dagen efter istället för att ha blivit vidarebefordrad till resten av arbetslaget.
"Arbetslaget skall ansvara för att varje barn får sina behov respekterade"- jag har i flera månader påpekat och påvisat att vår dotter behöver få sova middag trots sin höga (?) ålder (5 år snart). Jag har tagit upp det på utvecklingssamtal, jag har pratat med flera ur personalen flera gånger och ändå sover vår dotter aldrig på förskolan. Det är inte förskolans uppgift att inte göra sig ovän med vår dotter om hon inte vill sova utan det är deras uppgift att respektera hennes behov vilket helt uppenbart är att sova middag. Kl 13.30 varje dag är vår dotter trött och hemma sover hon alltid middag, på förskoledagarna somnar hon senast 17.30 och vaknar efter någon timme för att ha hela kvällen förstörd.
"Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjlighet till inflytande"- det kan inte vara lätt för personalen på en förskola att vara tydlig när de kanske inte själva förstår innebörden, trots långa arbeten då LPFÖ har brutits ner och Utbildningsplanen har massakerats. På ett föräldramöte ställde jag frågan om hur personnalen skall ge barnen på förskolan trygghet, då trygghet var ett av förskolan ledord. INGEN, jag säger INGEN ur personalen kunde ge mig ett svar. För mig hade ett klockrent svar varit: "Barnen får sitta i vårt knä om de är ledsna" eller "Barnen har en ansvarsfröken som de alltid kan vända sig till om de vill prata om något speciellt" eller kanske "Barnen får alltid om de vill ta med sig gosedjur eller snuttefilt eller liknande in i lokalerna" men nej, det någon tillslut stammade ur sig var att "de pratar med barnen"... vad ska man säga? det var ju tur, det hade varit svårt att bedriva någon form av verksamhet, pedagogisk eller inte, utan någon form av prat. Det får mig att undra om de alls vet vad de pratar om på föräldramötena eller om det bara är ord nedskrivna på ett papper eller sju.

Nu har jag kommit fram till min lösning:
Jag tycker att kvalitén på förskolor, i synnerhet den våra barn går på, blir sämre och sämre och all fokus läggs på "den pedagogiska verksamheten". På föräldramöten ägnas 80% av tiden åt presentationer om hur den pedagogiska verksamheten ser ut, har gjort, har åstadkommit och allt annat, hur våra barn mår, hur gruppen fungerar, hur måltiderna ser ut, lära sig knyta skor blir underordnat och bortprioriterat. Om den pedagogiska verksamheten var av toppklass och verkligen gjorde en stor skillnad hade även jag varit ombord men det lilla barnen lär sig kan jag med lätthet lära ut själv. Därför anser jag att Läroplanen ska slopas för förskolan så att våra barn istället kan få känna sig trygga och utveckla sig till individer med egna tankar om världen. Ett alternativ skulle kunna vara att revidera Utbildningplanen och sluta fokusera på teknik, naturvetenskap m m och istället lägga energin på Livskunskap, Värdegrund, Genustänkande och att låta barnen lära sig cykla, knyta skorna och skära med kniv. Jag vill att mina barn ska bli omhändertagna i första hand och OM det ges utrymme för mer så får de gärna lära sig saker också men som det ser ut just nu så ryms inte de båda sakerna och då önskar jag trygghet och omtanke till mina barn!

Meningarna i fet stil inom " " är direktciterade från LPFÖ 98...

Mamma är lösningen på allt...

men samtidigt känns de väldigt kapabla,
eller väldigt är kanske att ta i men de känns kapabla...
Amelia som håller festisen försiktigt ute i kanten
för att saften inte ska rinna ut...
Julian som utan den minsta hjälp klättrar uppför
varje klätterställning han finner...
Lovisa som gungar själv, gör fart till andra och
hoppar långa skutt från gunga till mark...

Men sedan kan de ligga alla tre på Draken och
ropa på sin mamma, när mamman väl kommer
dit undrar de oskuldsfullt om de kan få sina
byxor... Jo, V har rätt, deras lösning på allt
är inte Johanna, inte fantasiflicka utan
m a m m a
varken mer eller mindre, inte mamma som
person utan mamma som fenomen, mamma
som ett begrepp. I deras värld finns det
iofs bara en sådan, en mamma som kirrar
biffen. Mamman som funnits där sedan
dag 1 och varit lösningen på hunger, törst,
tårar och trasiga kritor.
Är det dags att klippa bandet?
Att låta dem själva få finna lösningen?
Inte stoppa skrik och bråk utan låta dem
lösa konflikten...