tänk dig att du är 10 år gammal, står på gräsmattan/i lekparken/inne i lägenheten med några kompisar.
Ni ska ola/peppla/klunsa om vem som ska vara haan*. Men först ska det bestämmas vem som ska ola, vilken ramsa ni ska välja: Oledoledoff (ola), Äppelpäppelpironparon (päppla) eller Stensaxåpåse (klunsa, blackstafasoner som min vän C uttrycker det). Ni lyckas tillslut efter överläggningar bestämma er för att ola, den äldsta av er bestämmer helt diktatoriskt att denne ska ola eftersom denna är äldst. Dags att ola:
"Oledoledoff, kinkelanekoff, koffelane, binkebane, oledoledoff, ärtanpärtan, piffpaffpuff!"
Den äldste av er blir olad till haan, men lägger naturligtvis in sitt veto: man kan ju INTE bli haan om man är olare. Olningsproceduren börjar om och den äldste ser nu till att inte börja ola på samma person. En av de yngre av er blir nu olad och slänger sig blixtsnabbt åt höger och kullar personen närmast bredvid. Den närmaste använder sig av högljudda besvärjelser och hotande gester för att frånta sig ansvaret som han efter att ha blivit ogiltigt kullad. Återigen använder sig den äldste av sin vetorätt och förklarar spelet öppnat och att den närmaste är haan.
Min fråga lyder: är det någon som känner igen sig? från vuxenlivet? kan inte de mest formella möten på en arbetsplats se ut ungefär så här?
*att vara haan= att ha`n= att ha den
4 kommentarer:
Jo, jag jobbade i skolan. Lärare är jätteduktiga på detta (läs: mina ex-kolleger). Det var mer eller mindre ett dårhus till och från. Och så klagade personalen på eleverna *skratt*
Jag kan tänka mig att det finns många märkliga, hierariska grupperingar inom skolväsendet, bland såväl lärare som elever!
haha genialt! Man trodde att vuxenvärlden ska stå över mobbing, peppling och barnsligt gnäll. Men inser att arbetsplatser är värre än sandlådor...
Ja precis ikka!
Är det då märkligt att man inte precis längtar efter att "gå tillbaka till yrkeslivet"???*asg
*
Skicka en kommentar