söndag, februari 25, 2007

hur ska jag hantera 1:an, första härfärgningen, sova över hos kompisar och flytta hemifrån?

Ja, det frågar jag mig eftersom jag just nu har värk i magen, tunga tårar, klump i halsen och sorgsenhet boende i kroppen.
Lovisa, min förstfödda, min lilla Lovisa fisa våffla toffla, har precis gett sig iväg med mormor till fjällen.

Hon ska få gå i skidskola och hyra skidor, bo i stuga och dricka varm choklad framför brasa.
Pussla med min kusin och rita en massa teckningar som jag inte kommer så förrän om en vecka.
Springa ut och in i bastun och åka stjärtlapp i låååånga backar.
Se riktiga fjäll och frysa om tårna!

Hon kommer stå där med hjälmen som är större än en basketboll och släpa skidor, tappa stavar, ramla i backen och få lägga sig nära mormor när hon vaknar om natten.

Lilla våfflan som blivit så stor men är så liten och känns så liten men ändå så stor... Inte är jag någon hönsmamma, inte oroar jag mig så ofta...men hur ska jag klara mig utan Lovisan i 7 dagar??
För ja, jag ser att det är hos mig detta ligger...

Ja...nu vet ni hur jag känner idag...
Uppmuntrande kommentarer uppskattas!

3 kommentarer:

Lisa sa...

Som sagt, din mamma klarar det galant och Lovisa kommer att ha en spännande, underbar vecka med nya kompisar och nya äventyr. Mamman hemma i stada kanske får det värre, men du får försöka passa på att fokusera på de andra två, låta Amelia vara lite storbarn och ha hur mycket tid som helst över ;) En vecka går fort i ditt fartfyllda liv, och snart är liten Lovisa hemma igen!

Anonym sa...

du klarar det! Ses på onsdag! puss och kram

Johanna sa...

*kram* Det kommer naturligtvis gå fenomenalt bra och "Absence makes the heart grow fonder": tänk vad härligt det blir att träffas igen sen! (OK, lite som att slå sig i huvudet med slägga för att det är så skönt när man slutar, men ändå. *fniss*)