Det är inte för inte som jag kallar mig själv för nomad...
Nej då, det finns en fullkomligt rationell förklaring till det.
Jag har inte hittat min plats på jorden än. Jag har lärt mig den hårda vägen att min plats på jorden inte är i en hyresrätt Brolunda, inte heller i ett litet hus i Järna, definitivt inte på landet utanför Mölnbo (och där har jag ändå v e r k l i g e n försökt inte mindre än fyra gånger), inte heller radhus i Pershagen föll damen på läppen...
Nu är frågan om vår nästa bostadadress kommer få vara en mer beständig bostadadress än två år, jag vet att fantasiandy är riktigt led på att flytta och även jag känner ett sting av trötthet.
Men för att detta inte ska påfresta er, kära läsare, mer än nödvändigt så utlyser jag här och nu en tävling, den startar först imorgon då en månads separationsarbete startar.
Tävlingen går till så här:
Jag kommer visa bilder från vårt hem som vi ska lämna och ni ska svara rätt på på vad och var jag tagit fotot. Vinsterna? De som svarar först (det blir alltså en ny tävling för varje foto) slipper hjälpa till med utflyttning och inflyttning... Shysst va???
Frågan kvarstår, kommer jag vara nomad tills jag dör eller finner jag frid i mitt nya hem?
För er som är nyfikna på det nya boendet så kommer mer info under den kommande månaden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man kan finna frid i att vara nomad. Att lära sig dansa i stormen. Jag kämpar fortfarande med ett man "borde" stanna kvar. Jag tänker att lösningen för mig är att släppa "borde" inte att stanna kvar.
Puss.
"Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns".
Så säger jag och så sa Karen Blixen!
Kram Gunilla
Men det är ju bara jag som är nomad i min familj det är väl däri i konflikten ligger... Att jag måste ta hänsyn till andra medan mitt nomadhjärta drar och sliter i mig...
Skicka en kommentar