"ooolyckan oledolelyckan kraschochbanglyckan"

fantasibarnet som föddes som nr 2 är en liten olycksfågel (om det nu finns sådana) alternativt en unge utan så mycket tankar om konsekvenser.

I torsdags ringde fröken Z från Norrgården och berättade något uppriven att Amelia ramlat från soffkanten och slagit upp ett jack i huvuvdet. Resten av fantasifamiljen befann sig just då på Huddinge sjukhus för Lovisas återbesök efter "golfboll i halsen" och familjen slängde sig i Rutger och dundrade mer än susade iväg till Norrgården. Fantasiflicka hämtade en liten Amelia som var i full färd att sopa golv efter lunchen och hela familjen åkte till nästa sjukhus, Södertälje sjukhus. Efter en stunds väntande kunde dr Åsa limma ihop "järnet" som Lovisa kallade det och familjen kunde åka hem med en omplåstrad liten våffla.
Igår var det dags igen för mellanfantasibarnet att råka ut för/hamna mitt i/dra på sig och denna gång var det vitrinskåpet med ALLA (sånär som på ett endaste litet saftglas från Lena Linderholm) finare glas som välte efter att den lilla ungen dragit i dörrarna. Själva vitrindörrarna klarade sig utan en skråma, Amelia klarade sig med en liten blodprick mitt på huvudet medan fantasiföräldrarnas förlovningschampagneglas gick i kras, Bajenkaraffen med tillhörande tekoppar är ett minne blott så även alla våra vinglas. Men faktum är att när jag såg att Amelia var okej kände jag ett litet litet styng av lättnad...det kändes lite skönt att vara av med saker. Jag hade aldrig gjort mig av med dem med vilja men nu när något annat bestämde det så var det rätt skönt, en befrielse.
Men att stå med tre instängda fantasibarn, golvet fyllt av krossat glas och keramik och varken dammsugare eller sopborste var tungt. Tur att mor bor i kvarteret bredvid och kom ilande som en skott! Hjärta!