äntligen, det tog bara typ en hel termin men nu vet jag.
Samarbete, riktigt samarbete på hög nivå, däri ligger min stora utmaning, däri ligger min proximala utvecklingszon. Med de rätta stödstrukturerna känner jag mig hoppfull inför livet i allmänhet och arbetslivet i synnerhet. Att det skulle ta mig så lång tid att inse och förstå detta som ni alla (ja, de flesta av er) redan för länge sedan har insett. Jag kan inte annat än tacka Lars-Åke Kernell för denna fantastiska, om än hjärthuggande, upptäckt om mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar