Hur många år jobbar man?
Hur många timmar jobbar man?
Varför jobbar man?
Hur trivs du på jobbet?
När ska du gå i pension?
Vad jobbar du med?
Vad vill du jobba med?
panik panik panik panik panik panik panik panik panik
Jag kommer jobba tills jag är 75...år...säkerligen...
Men med vad?
Får man slösa bort timmar och dagar och veckor och månader på att få kunskap i livet...inte på jobbet?
Jag vill studera livet, andra människor, situationer, globala tankar och fundamentala behov, livet alltså, får man det?
Eller ska jag söka jobbet som elevassistent på Stålhamraskolan?
lördag, mars 29, 2008
torsdag, mars 13, 2008
en glödlampa, upplysningens kännetecken...
Idag på väg till förskolan gick det upp ett ljus för mig, något jag inte reflekterat över men som slog mig som en blixt från klar himmel.
Ni som känner mig skulle nog säga att jag är en ganska krass, hård och dömande människa och förskolediskussionen utgör inget undantag, även där sätter jag högre gränser och förväntar mig mer än gemene man. Det hör inte till ovanligheten att barnens förskola får en (i mina ögon) välförtjänt känga, även rektorer, ledning och kommun hämnar från tid till annan i skottlinjen.
Men en sak jag hittills inte förstått mig på är frågan om barnen varit ute, denna hang up där pedagoger och barnskötare slår knut på sig själva för att förklara och bortförklara varför mitt barn just den dagen inte varit ute. Det redovisas och visas hur ofta och hur mycket barnen är ute och en stor "trädgård" är något av det första många föräldrar tittar efter.
Jag har aldrig förstått det...
Jag har inte förstått hur föräldrarna kan lägga ner så mycket tid på att förvissa sig om att "deras barn får vara ute minst en gång om dagen" istället för att fråga om såsen till maten är gjord på halvfabrikat.
Men nu, nu har det gått upp ett ljus, poletten har trillat ner, bengalen är påfjuttad!
Det är det lättaste, det är därför vi bryr oss om hur mycket barnen är ute, det är det enda vi kan ha lite, lite kontroll över.
Trots denna insikt är det tyvärr inte viktigt för mig... Så den lättaste striden, den enklaste kampen lämnar jag över till er andra och tar mig an sådant som är viktigt för mig som
* människors lika värde
* rätt att vara sig själv
* diskriminering och fördomar
Var lägger du din energi och kämpaglöd?
Ni som känner mig skulle nog säga att jag är en ganska krass, hård och dömande människa och förskolediskussionen utgör inget undantag, även där sätter jag högre gränser och förväntar mig mer än gemene man. Det hör inte till ovanligheten att barnens förskola får en (i mina ögon) välförtjänt känga, även rektorer, ledning och kommun hämnar från tid till annan i skottlinjen.
Men en sak jag hittills inte förstått mig på är frågan om barnen varit ute, denna hang up där pedagoger och barnskötare slår knut på sig själva för att förklara och bortförklara varför mitt barn just den dagen inte varit ute. Det redovisas och visas hur ofta och hur mycket barnen är ute och en stor "trädgård" är något av det första många föräldrar tittar efter.
Jag har aldrig förstått det...
Jag har inte förstått hur föräldrarna kan lägga ner så mycket tid på att förvissa sig om att "deras barn får vara ute minst en gång om dagen" istället för att fråga om såsen till maten är gjord på halvfabrikat.
Men nu, nu har det gått upp ett ljus, poletten har trillat ner, bengalen är påfjuttad!
Det är det lättaste, det är därför vi bryr oss om hur mycket barnen är ute, det är det enda vi kan ha lite, lite kontroll över.
Trots denna insikt är det tyvärr inte viktigt för mig... Så den lättaste striden, den enklaste kampen lämnar jag över till er andra och tar mig an sådant som är viktigt för mig som
* människors lika värde
* rätt att vara sig själv
* diskriminering och fördomar
Var lägger du din energi och kämpaglöd?
onsdag, februari 20, 2008
Vad som en gång var förblir detsamma i betraktarens öga...
"Tre vilda ungar skulle gå på vift, ställde sig vid vägen få att få en lift.
Där kommer bilen, "vi vill åka med", alla säger STOPP men bilen kör förbi"
Och ja, de har likadana kläder så att jag ska veta vilka jag ska ta med mig hem när skymningen tar vid efter dagens ljuva ljus.
Där kommer bilen, "vi vill åka med", alla säger STOPP men bilen kör förbi"
...och de tre vilda ungarna fick nöja sig med lek i Parken i Järna.
Fantasipappan kan inte för sitt liv glömma, förtränga, se förbi och ignorera de gamla, gömda minnena från ungdomens dagar då Parken var ett område för icke så blygsam och oskyldig lek utan snarare ett härjarställe. Fröken Fantasi är betydligt mer förlåtande och hade redan under gymnasiet glömt högstadiets leverne i Parken.
Nu vill fantasibarnen gärna leka i Parken som fått ett upphottat utseende och ligger precis intill käraste Kerstins bvc-rum (vilket är enda anledningen till att fantasifamiljen bär sina fötter över Järnas gator, att träffa Kerstin på bvc) och fantasiflicka har mycket svårt att förstå och acceptera fantasipappans svammel om fylleslag, öldrickande, hånglande och nuppande.
Fantasipappan kan inte för sitt liv glömma, förtränga, se förbi och ignorera de gamla, gömda minnena från ungdomens dagar då Parken var ett område för icke så blygsam och oskyldig lek utan snarare ett härjarställe. Fröken Fantasi är betydligt mer förlåtande och hade redan under gymnasiet glömt högstadiets leverne i Parken.
Nu vill fantasibarnen gärna leka i Parken som fått ett upphottat utseende och ligger precis intill käraste Kerstins bvc-rum (vilket är enda anledningen till att fantasifamiljen bär sina fötter över Järnas gator, att träffa Kerstin på bvc) och fantasiflicka har mycket svårt att förstå och acceptera fantasipappans svammel om fylleslag, öldrickande, hånglande och nuppande.
What to do??? så att säga...
Men visst leker de fint i Parken?
Och ja, de har likadana kläder så att jag ska veta vilka jag ska ta med mig hem när skymningen tar vid efter dagens ljuva ljus.
söndag, februari 03, 2008
Jag har gjort mig en ny bekantskap...irl för en gångs skull!
Ett mänskligt möte mellan två individer, helt olika men ändå sammanhörande.
En av oss tror att gud har skapat människan. Den andra kan endast lova "att välkomna gud den dagen hon visar sig".
En av oss tror att kvinnliga chefer har dåligt självförtroende och därför är dåliga chefer. Den andra genomför då ett test där hon låtsas vara den förstas chef och låter testet tala för sig själv.
En av oss vill inte att hans barn ska vara på förskola. Den andra vill gärna vara hemma med sina barn.
En av oss säger att Sverige är "a womans land" med en suck...den andra säger: "Hell yeah!"
Och jag tänker OM Sverige varit ett kvinnoland så tror jag att:
En av oss tror att gud har skapat människan. Den andra kan endast lova "att välkomna gud den dagen hon visar sig".
En av oss tror att kvinnliga chefer har dåligt självförtroende och därför är dåliga chefer. Den andra genomför då ett test där hon låtsas vara den förstas chef och låter testet tala för sig själv.
En av oss vill inte att hans barn ska vara på förskola. Den andra vill gärna vara hemma med sina barn.
En av oss säger att Sverige är "a womans land" med en suck...den andra säger: "Hell yeah!"
Och jag tänker OM Sverige varit ett kvinnoland så tror jag att:
- mensrelaterade produkter skulle vara subventionerade av staten
- instruktionsfilm om hur man tillfredsställer en kvinna skulle visas i skolan så att även alla kvinnor får "komma" under tonåren
- straffsatsen skulle vara högre, grymmare och hårdare mot våld i hemmet
- vi skulla varit inne på vår andra kvinnliga statsminister nu
- kommunens och landstingens krångliga byråkrati skulle ha effektiviserats, förenklats och tydliggjorts för folket
In conclusion I would like to say:
att jag och Habib är de såtaste arbetskamrater världen någonsin skådat men han tackar gud att jag inte är hans fru och jag tackar Gudrun, Christina, mina föräldrar, min samtid, tidigare utvecklares samtider att ingen och inget tvingar mig att bli någons fru utan att jag får vara fantasiflicka livet ut om jag vill!
söndag, januari 27, 2008
FF= Filmkväll med Fantasiflicka
Se detta som en inbjudan till en filmkväll med fantasiflicka, en sådan inbjudan skulle i verkliga livet innebära:
- parmesanflarn
- ruyogu
- jordgubbar
- en fin flaska rött vin
- ett par fem staropramen
och självklart alla filmer från någon av mina måste-se-listor, här presenteras en av listorna (utan inbördes ordning)
- parmesanflarn
- ruyogu
- jordgubbar
- en fin flaska rött vin
- ett par fem staropramen
och självklart alla filmer från någon av mina måste-se-listor, här presenteras en av listorna (utan inbördes ordning)
- The Libertine (2005)
motivering: att få njuta av Johnny Depp som verbal, naken, poetisk, uppkäftig satiriker under mitten av 1600-talet är en ära och nästan på gränsen till själslig njutning. John Malkovich har en roll men det är ju Depp vi trånar, trängtar, längtar, suktar efter och beundrar. Till motivering hör även att 1600-talets London är något jag älskar att förlora mig i.
- Frida Kahlo (2002)
motivering: med färg som styrka, med styrka som vapen, med rättframhet, ärlighet och sann känsla levde Frida Kahlo (konstnärinna 1907-1954) som en vacker och mycket levande människa. Salma Hayek spelar Frida och är magnifik i mina ögon, Alfred Molina gör en fantastisk insats som den man som Frida gifter sig med. Jag vill vara Frida, jag vill gömma kommunister, gifta mig med en burdus, notoriskt otrogen tjockis med orden: "Jag vill ha lojalitet". Detta gör denna film till den av världens filmer som vi borde ha på näthinnan redan när vi föds.
- The Last King of Scotland (2006)
motivering: även detta filmval berättar en del av en verklig människas historia, anar vi en förkärlek månne? Filmen om den fruktansvärde diktatorn Idi Amin visar även en bild av Uganda i lycka efter Idi Amins maktövertagande och hur folket sedan får sota för sin ...naivitet? Men vad som gör denna film är utan tvekan Forest Whitaker i rollen som den lyxälskande, maktgalna, torterande, infantile, stundtals älskvärda Idi Amin.
- Illusionisten (2007)
motivering: vid första anblicken en något anspråkslös kärlekshistoria med övernaturliga tendenser och trevliga aktörer men låt dig icke invaggas i tron att detta är lätt underhållning. Kameraarbetet är nästan ett mästerverk enligt mig och storyn är bra. Men allt är verkligen inte som det ser ut för i "Illusionisten" är illusioner den viktigaste ingrediensen...förutom kääääääärlek förstås.
- Bubblare: The Commitments för musiken, musiken, musiken, musiken
En sång för Martin för att Sven Wollter är Sven Wollter och Viveka Seldahl är Viveka Seldahl
Trångt i kistan för att alla har sjuk och sjukt rolig släkt
lördag, januari 26, 2008
Filippo! Nu har jag gjort det
En gång i tiden blev jag
uppmuntrad
föreslagen
pushad
ombedd
bönad
ordrad
att ta mig tid att se en film, inte vilken film som helst såklart (i sånt fall hade detta inlägg blivit rätt trist). Utan en film om en man...och hans frestelser, hans kamp att dem emotstå. "Ja ja, jag ska hyra den någon gång" var min tanke men dagarna gick och veckorna, månader passerade och blev till år utan att mina ögon fick känna på denna films sötma, sälta och bitterhet.
Men för några veckor sedan tog jag mig i kragen, insåg hur mycket jag värdesätter och tror på personen som föreslog filmen, fann den tillslut (efter mycket letande) på en sida som säljer begagnade filmer.
Den kom igår...mitt hjärta är taget i besittning, min själ i trans och min kropp är enig.
Kristi sista frestelse är, om icke en fröjd, så en underbart verklig, tänkvärd och förstummande historia/tanke/version.
Så tack Filippo, tack återigen, tack Martin Scorsese, tack Willem Dafoe (trots att jag har svårt för ditt skådespeleri tidvis), tack Harvey Keitel och tack Barbara Hershey, you´ve made my day, all of you!
Detta inlägg är bara avstampet, det är nu vi börjar vår diskussion, vänner! Jag ser fortfarande Jesus som en i mängden, men jag förstår fascinationen, jag beundrar budskapet han bar fram och jag önskar att alla hade lyssnat.
uppmuntrad
föreslagen
pushad
ombedd
bönad
ordrad
att ta mig tid att se en film, inte vilken film som helst såklart (i sånt fall hade detta inlägg blivit rätt trist). Utan en film om en man...och hans frestelser, hans kamp att dem emotstå. "Ja ja, jag ska hyra den någon gång" var min tanke men dagarna gick och veckorna, månader passerade och blev till år utan att mina ögon fick känna på denna films sötma, sälta och bitterhet.
Men för några veckor sedan tog jag mig i kragen, insåg hur mycket jag värdesätter och tror på personen som föreslog filmen, fann den tillslut (efter mycket letande) på en sida som säljer begagnade filmer.
Den kom igår...mitt hjärta är taget i besittning, min själ i trans och min kropp är enig.
Kristi sista frestelse är, om icke en fröjd, så en underbart verklig, tänkvärd och förstummande historia/tanke/version.
Så tack Filippo, tack återigen, tack Martin Scorsese, tack Willem Dafoe (trots att jag har svårt för ditt skådespeleri tidvis), tack Harvey Keitel och tack Barbara Hershey, you´ve made my day, all of you!
Detta inlägg är bara avstampet, det är nu vi börjar vår diskussion, vänner! Jag ser fortfarande Jesus som en i mängden, men jag förstår fascinationen, jag beundrar budskapet han bar fram och jag önskar att alla hade lyssnat.
måndag, januari 07, 2008
kom igen, vi gör´t, kom igen då! del 2
Med anledning av detta inlägg för en tid sedan:
kom igen, vi gör´t. kom igen då!
vill jag bara göra er uppmärksamma på att vi faktiskt gjorde det. Det tog oss lite över ett år men vi har iaf gjort det.
Den 7:e december slumpade det sig att ett par avlägsna släktingar vaknade på morgonkvisten, funderade över vad som kan behöva packas, klev ur sängen, tittade efter pass och fann att där fanns bara utgångna pass. Rätt surt om man har tänkt och betalt kryssning till Tallin. För att göra en lång historia ännu längre så mötte fantasipappan P av en händelse på en bensinmack i närheten av Hallunda. P förklarade läget och fantasipappan tyckte det verkade hyvens att stjäla till sig de biljetterna.
Fantasipappan kommer hem kl 14, undrar om någon vill dra på kryssning, inser att yngsta fantasiungen inte har något pass, ringer fantasimormorn, inget svar, funderar, överlägger med fantasimamman, ringer, funderar, surfar, ringer polisen i Södertälje, drar med sig hela fantasifamiljen dit för att fixa pass.
Meeeen man skall inte tolka "ja, du kan göra ett pass idag" som att "man kan göra ett pass och ta med sig det hem idag" för provisoriska pass får man göra på Skavsta Airport eller Arlanda. Fantasipappan packar således in hela familjen i bilen och gör det enda rätta...drar fort som f-n i riktigt ruskigt regnoväder till Skavsta med 2 timmar kvar till färjavgång. Väl där upptäcker vi att ett provisoriskt pass kostar över det dubbla mot vad ett vanligt kostar, vi upptäcker även att vi itne har den blekaste aning om Julians "fyrasista". Fantasimamman gör vad hon gör i ALLA krissituationer, ringer pappa. Inte heller han kan Julians "fyrasista", konstigt va???
kom igen, vi gör´t. kom igen då!
vill jag bara göra er uppmärksamma på att vi faktiskt gjorde det. Det tog oss lite över ett år men vi har iaf gjort det.
Den 7:e december slumpade det sig att ett par avlägsna släktingar vaknade på morgonkvisten, funderade över vad som kan behöva packas, klev ur sängen, tittade efter pass och fann att där fanns bara utgångna pass. Rätt surt om man har tänkt och betalt kryssning till Tallin. För att göra en lång historia ännu längre så mötte fantasipappan P av en händelse på en bensinmack i närheten av Hallunda. P förklarade läget och fantasipappan tyckte det verkade hyvens att stjäla till sig de biljetterna.
Fantasipappan kommer hem kl 14, undrar om någon vill dra på kryssning, inser att yngsta fantasiungen inte har något pass, ringer fantasimormorn, inget svar, funderar, överlägger med fantasimamman, ringer, funderar, surfar, ringer polisen i Södertälje, drar med sig hela fantasifamiljen dit för att fixa pass.
Meeeen man skall inte tolka "ja, du kan göra ett pass idag" som att "man kan göra ett pass och ta med sig det hem idag" för provisoriska pass får man göra på Skavsta Airport eller Arlanda. Fantasipappan packar således in hela familjen i bilen och gör det enda rätta...drar fort som f-n i riktigt ruskigt regnoväder till Skavsta med 2 timmar kvar till färjavgång. Väl där upptäcker vi att ett provisoriskt pass kostar över det dubbla mot vad ett vanligt kostar, vi upptäcker även att vi itne har den blekaste aning om Julians "fyrasista". Fantasimamman gör vad hon gör i ALLA krissituationer, ringer pappa. Inte heller han kan Julians "fyrasista", konstigt va???
Det hela löser sig och med nöd och näppe hinner faktiskt familjen (bilköer till trots) ombord på båten och kl 20.15 får de en välbehövlig middag.
Resten av resa? ja, vi såg Tallin, det regnade, vi åkte hem.
lördag, januari 05, 2008
die weisse massai
I en tid av fördomar, opålitlighet, förutfattade meningar och oförståelse gav jag mig igår ut på ett äventyr.
Från min svenska lagomhårda bädd med lagomvarmt duntäcke och fyra olika sorters kuddar reste sig varenda litet hårstrå på min kroppshydda för att nå hela vägen till det förlovade landet... Kenya. Vi reste genom tid, över hav, över slätter till ett land där en människa bär fler färger, känner mer känslor, tillbringar mer tid under en dag än vad jag kommer göra under hela min livstid. Det är iaf en av mina känslor, aldrig har du levt som du kan leva i Afrika.
Jag vet att någon kan känna svårighet med att förstå huvudrollen Lemalian men jag kan inte annat än känna stor förståelse. Jag skulle verkligen inte vilja passa någon annans får utan att ens få ett tack.
Det är väl något typiskt det "vita" Europa att säga "jag vet bäst, vi gör på mitt vis". Den andra huvudrollen Carola försöker inte prata eller förklara hur hon tänker och känner utan förutsätter att alla gör som hon. Hon väljer själv utifrån sina egna behov och sätter sig själv i främsta rummet utan en tanke på någon annan. Flera som jag har pratat med om denna film talar om vilken fin kärlek Carola visar, men tyvärr jag ser det inte.
Jag har inte läst boken, vilket är en stor brist från min sida, men jag kände ändock att jag ville dela med mig och skriva av mig mina tankar.
Men för guds, allahs, buddahs, odens, zeus och naturfolkens skull, se den vita massajen och om inte annat så njut av Carolas operfekta hy, ojämna tänder och slitna toppar!
Från min svenska lagomhårda bädd med lagomvarmt duntäcke och fyra olika sorters kuddar reste sig varenda litet hårstrå på min kroppshydda för att nå hela vägen till det förlovade landet... Kenya. Vi reste genom tid, över hav, över slätter till ett land där en människa bär fler färger, känner mer känslor, tillbringar mer tid under en dag än vad jag kommer göra under hela min livstid. Det är iaf en av mina känslor, aldrig har du levt som du kan leva i Afrika.
Jag vet att någon kan känna svårighet med att förstå huvudrollen Lemalian men jag kan inte annat än känna stor förståelse. Jag skulle verkligen inte vilja passa någon annans får utan att ens få ett tack.
Det är väl något typiskt det "vita" Europa att säga "jag vet bäst, vi gör på mitt vis". Den andra huvudrollen Carola försöker inte prata eller förklara hur hon tänker och känner utan förutsätter att alla gör som hon. Hon väljer själv utifrån sina egna behov och sätter sig själv i främsta rummet utan en tanke på någon annan. Flera som jag har pratat med om denna film talar om vilken fin kärlek Carola visar, men tyvärr jag ser det inte.
Jag har inte läst boken, vilket är en stor brist från min sida, men jag kände ändock att jag ville dela med mig och skriva av mig mina tankar.
Men för guds, allahs, buddahs, odens, zeus och naturfolkens skull, se den vita massajen och om inte annat så njut av Carolas operfekta hy, ojämna tänder och slitna toppar!
söndag, december 30, 2007
torsdag, december 06, 2007
Min snyggaste!
Har ni andra missat att Leila måste vara minst Sveriges snyggaste eller har jag missat omröstningsresultaten?
torsdag, november 01, 2007
den sistfödda...
i fantasifamiljen finns en liten unge, en liten unge med röstresurs värre än Axl Rose . Den lilla ungen har fortfarande inte, snart två år efter sin födelse, förstått innebörden av ordet NEJ.
Vad det innebär att bli tvungen att sitta i vagnen är det inga problem att förstå, inte heller att förstå vad det är för mat som serveras eller att vi ska gå till dagis.
Vad det innebär att bli tvungen att sitta i vagnen är det inga problem att förstå, inte heller att förstå vad det är för mat som serveras eller att vi ska gå till dagis.
Men uttrycker man ordet NEJ är det som att ungens öron stängs av, lapparna fälls ner, synapsbåtarna strejkar, dimman lägger sig. Då krävs ett minde mirakel för att ungen ska lyssna utan handkraft.
Ungen är såklart på tredelad favoritplats bland ungar i världen hos fantasimamman men ungen klampar helt klart mamman på nerverna, helt klart!
Men kan man annat än älska?
Ungen är såklart på tredelad favoritplats bland ungar i världen hos fantasimamman men ungen klampar helt klart mamman på nerverna, helt klart!
Men kan man annat än älska?
tisdag, oktober 02, 2007
"Det var en gång en Karlsson..."
Lovisa bad om att få berätta en saga igår då fantasifamiljen hemåt begav sig i den käre Rutger.
"Det var en gång en Karlsson. Då tog de upp en pistol och sköt Karlsson. Ja, han fick gå på plankan, sen sköt de honom och då, då skrek han:
-Neeeej skjut mig inte!
Men de sköt honom, PANG!
-Neeeej, skjut mig inte. Ni fååååååår inte skjuta på mig, PANG!
Så blev han skjuten."
-Vad då, varför sköt de honom? Gjorde det inte ont? Var tog han vägen då? frågade fantasimamman på klockrent Lovisa-manér.
-Lyssna nu, lyssna på mig mamma! gastade Lovisa
"Det var en gång en Karlsson...Karlsson stod en dag och då, då sköt de honom med en pistol, PANG!
-Skjut inte mig, skjut den som är efter mig!"
-Nej, det var Bockarna Bruse, rättade Lovisa sig själv.
"Det var en gång en Karlsson och då skrek han aj..."
-Men varför skrek han aj? Vem är Karlsson? Vad gjorde han där? frågade fantasimamman.
-Hörrudu! Nu är du tyst, annars kan vi sitta tysta allihop tills resan är slut! snoppade Lovisa av tillsist!
"Det var en gång en Karlsson. Då tog de upp en pistol och sköt Karlsson. Ja, han fick gå på plankan, sen sköt de honom och då, då skrek han:
-Neeeej skjut mig inte!
Men de sköt honom, PANG!
-Neeeej, skjut mig inte. Ni fååååååår inte skjuta på mig, PANG!
Så blev han skjuten."
-Vad då, varför sköt de honom? Gjorde det inte ont? Var tog han vägen då? frågade fantasimamman på klockrent Lovisa-manér.
-Lyssna nu, lyssna på mig mamma! gastade Lovisa
"Det var en gång en Karlsson...Karlsson stod en dag och då, då sköt de honom med en pistol, PANG!
-Skjut inte mig, skjut den som är efter mig!"
-Nej, det var Bockarna Bruse, rättade Lovisa sig själv.
"Det var en gång en Karlsson och då skrek han aj..."
-Men varför skrek han aj? Vem är Karlsson? Vad gjorde han där? frågade fantasimamman.
-Hörrudu! Nu är du tyst, annars kan vi sitta tysta allihop tills resan är slut! snoppade Lovisa av tillsist!
tisdag, september 25, 2007
Pantertanter
Detta har jag tänkt på länge...
Jag måste visa pantertanterna i min släkt.
Detta är alltså min farmor och hennes syster iklädda dirndls, österrikiska "folkdräkter" som är sydda av min farmors systers dotter.
Invecklat? Njaaaa, inte när man får kläm på det!
.jpg)
Två riktiga puddingar!
Jag måste visa pantertanterna i min släkt.
Detta är alltså min farmor och hennes syster iklädda dirndls, österrikiska "folkdräkter" som är sydda av min farmors systers dotter.
Invecklat? Njaaaa, inte när man får kläm på det!
.jpg)
Två riktiga puddingar!
torsdag, september 06, 2007
En Lovisa-sak...
2007-09-06
Idag när vi åt frukost löd konversationen:
-Mamma, vet duuuu att i kottarna ligger små frön...De ramlar i marken och sen växer de upp och blir stora kott-träd!
-Jaha ja...ja, som en gran och en tall eller?
-Jaa, som en julgran ungefär!
-Jahaaa...hur vet du allt det där? Vad du kan bra saker, Lovisa!
-Du vet den där Åsa...den som är mormor hänger med...alltså den där Åsa som har ett barn...som är min Lina.
-Jag vet, Åsa.
-Hon sa det till mig när vi var vi stranden, när mormor och Amelia var med!
Idag när vi åt frukost löd konversationen:
-Mamma, vet duuuu att i kottarna ligger små frön...De ramlar i marken och sen växer de upp och blir stora kott-träd!
-Jaha ja...ja, som en gran och en tall eller?
-Jaa, som en julgran ungefär!
-Jahaaa...hur vet du allt det där? Vad du kan bra saker, Lovisa!
-Du vet den där Åsa...den som är mormor hänger med...alltså den där Åsa som har ett barn...som är min Lina.
-Jag vet, Åsa.
-Hon sa det till mig när vi var vi stranden, när mormor och Amelia var med!
torsdag, augusti 30, 2007
Soppa för den sura
Lovisa lekte ute, för sig själv. Plötsligt hörde jag hur hon kom in och började röra sig i köket. Jag frågade (från övervåningen) vad hon gjorde m m, hon svarade att hon skulle fixa något.
Efter en stund kommer Lovisa upp med min rosa mumin-mugg och sträcker fram den.
- Varsågod mamma! Här får du lite soppa, du som är så sur. När man är sur får man soppa...och vips blir man glad!
Efter en stund kommer Lovisa upp med min rosa mumin-mugg och sträcker fram den.
- Varsågod mamma! Här får du lite soppa, du som är så sur. När man är sur får man soppa...och vips blir man glad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
