bloggar från overkligheten...

det känns helt klart något overkligt att kl 12.30 sitta i sin säng i våningen i "stan" och kl 13.30 befinna sig i trädgårdsmöblerna på tusenkvadratmeter gräs i sitt hus...overkligt och vi kan ju inte tacka andra än banken för det upplägget. Äntligen har hyresgästerna from hell tagit sitt pickochpack (jaa,det mesta iaf), lämnat igen nycklar och betalat den sista hyran 8enligt dem iaf, vi anser de skyldiga oss kosing). Nu ska här diskuteras mäklare, pimpas gammalt trähus och gardenera tomt. Men det är med sorg i hjärtat jag svänger in på molstabergsvägen, det är med tårar i ögonen jag lägger med för stora hand på min lilla, gjutna hand i trappsteget, det är med en klump i halsen jag sätter mig vid det bruna pianot och spelar Für Elise. Det är sorg, glädje, lycka, besvikelse, hopp, misströstan...men även lättnad...snart är vi på noll...börja om från början, börja om på nytt...men naturligtvis med viss saknad...