hur ädelt fantasiflickans arbete ang jämlikhet är...
det har nog tror inte undgått många att Julian har fått samma möjligheter som Lovisa och Amelia när det gäller klädval. När Julian var bebis så kläddes Julian i lika delar klänning, kjol, byxor, heldräkt precis som Lovisa och Amelia. Nu är Julian en "toddler" och har klänning lika ofta som Lovisa, ibland väljer fantasiflickan, ibland väljer Julian. I helgen tycktes och tänktes det mycket runt detta, vid 23-snåret i fredagskväll (vid det snåret har man alltid väldigt bra tankar och åsikter) och det framkom att många anser att man inte ska utsätta sina egna barn i kampen, inte i någon kamp. Om man vill kan man tycka att det är precis vad som händer i fantasifamiljen, Julian skulle då vara den utsatta, som åttaåring kan han komma att gå till skolan i klänning och bli mobbad för det var ett argument. Fantasiflickans jämställdhetskamp skulle då vara ett rent hot mot Julian och han skulle heller aldrig få några fördelar...
MEN...
Jag kämpar den här kampen just för att Julian ska få vara den Julian är, att Julian ska få känna sina känslor. Jag kämpar för att våra barn ska kunna sitta i en rättegång, stirra en våldtäktsförövare stint i ögonen och förstå att ingenting var deras fel. Att de aldrig ska bli infrågasatta i en rättssal p g a deras klädval eller frisyr. Jag vill att våra barn ska få den lön de förtjänar för de jobb de utför, jag vill att de ska få den hjälp de behöver i skolan inte den hjälp statistiken säger att de behöver. Jag vill att de ska växa upp och vara
Lovisa
Amelia
Julian
vara individer med medkänsla och empati, med humanistiska värderingar och egenvärde, jag vill att de ska få vara sig själva en klänningsbärande, bilälskande glasögonorm med ointresse för vad skolan lär ut eller en dominerande, trädklättrande dammsugerska som vill bli tandälva som vuxen eller supersnabb, omhändertagande skrikhals som älskar att pussas och puttas. Jag vill att de ska slippa ur samhällets stereotyper, klara sig undan folkets könsroller och få vara de de är eller vill vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är helt med dig, och är beredd att skriva under på dina ord... Men... Det lurar alltid ett men. ;)
Jag gör lika som du, Lukas älskar klänningar t.ex. och vill helst av allt alltid ha klänning. Inget problem för mig, snarare tvärtom. Jag står gärna bakom honom, beredd med motargument när dumma vuxna uttalar sin rädsla för avvikelser från ramarna. Det jag märkte var att jag själv styrde i alla fall. När jag tittade på Lukas garderob var den ju vinklad på ett annat sätt än enligt de könskoder som samhället ger. Hur mycket, som andra skulle klassa som pojkigt fanns det i hans garderob? Fanns det någon spindelmannentröja, flamesskjorta, kamouflagebyxa? Nej, det gjorde ju inte det. Jag styrde ju honom i alla fall... Jag är helt med dig på att ge barnen det stora valet, men i så fall får man inte rikta det på något sätt... Lukas går gärna i klänning, och är stolt över det, men ibland väljer han en spindelmannent-shirt för att få vara just en i mängden... Det är viktigt att tänka på bredden... Puss!
Julian har slipovers och kavajer, "finbyxor" och även lite annat...
MEN vi har inte våld, död och bråk på kläderna. Vi har heller inte kläderna längst ut på "flickskalan" med rosetter och disneyprinsessorna. ´disneyprinsessor och slagskämpar går bort av ideologiska skäl därför väljs sådant bort. men annars styr jag itne över deras val, att julian skulle ha flick men inte pojkkläder.
dessutom måste jag säga:
OM man nu väljer åt barnen så är det ju lika dåligt att välja flick till flickor som att välja pojk till flickor ( eller pojk till pojkar som att välja flick till pojkar) och alltså också lika bra...äh, jag är väldigt otydlig nu märker jag...
jag menar eftersom det finns så många många människor som styr sina barn att köpa de kläder som "är gjorda för dem" så är de lika dåliga som dem som styr sina barn att köpa de kläder som "är gjorda för det andra könet".
men som sagt, jag styr barnen åt alla håll utom våld och kvinnoförnedring.
Jag är helt med, det är lika dåligt att välja flick till flickor som flick till pojkar, det är ju det jag menar! Min strävan dom förälder är att jag inte ska välja alls, utan att det ska finnas lite av varje så valet blir Lukas (som det gäller i mitt fall, Svea är en annan historia).
Ang. våld och krig och så, så har jag fullständigt varit på din linje, tills... Lukas uttryckte, på sitt sätt, att han upplevde ett utanförskap när han aldrig fick ha spindelmannentröja. Han har aldrig sett på spindelmannen, eller äger inte heller några sådana leksaker, så han har egentligen ingen relation till figuren, och har således ingen kunskap om vad det står för. Han upplevde bara att han ville ha det andra hade... Nu är det inte så att det i mig finns någon strävan efter att mina barn ska hålla sig mainstream, inte sticka ut, inte riskera att vara udda. Inte alls. Men eftersom han har den styrka som han har att han går till dagis i klänning, trots att han vet att han ofta får höra diverse åsikter då, förstår jag samtidigt hans önskan åt andra hållet. Jag insåg att mina egna åsikter blev aningens för styrande, och jag analyserade hur viktigt mitt statement var i det här läget. Ja, jag hoppas att du förstår vad jag menar...
Jag kritiserar inte dig, inte ens om det skulle vara så att du väljer flick till Julian. Jag menar bara att valet inte är antingen eller, vi behöver inte skapa det ena eller det andra, och jag kan ibland önska att fler såg det så...
Jag tycker om att läsa era inlägg. Skönt att veta att iallafall några har funderat ett antal varv kring detta.
holmgrenarn!
jag är med...jag upplever ingen kritik mot mig, inte alls.
lovisa har bett om spindelmannentårta och hon får, Julian får när han ber om men jag vill inte introducera, precis som du inte har gjort. jag tänkte att du kanske tyckte att du har gjort fel som inte har introducerat Lukas åt det hållet vilket jag vill säga att jag itne tycker. Jag tycker att du har gjort helt rätt och att du fortsätter att göra rätt när du lyssnar på Lukas, vad han behöver. SÅ ska jag också göra!
du är bra, jag är bra, våra barn är underbara!
charlotta! vad härligt, läs på du!
Vad bra, då förstår vi varandra! Jag vill inte skapa något tvång kring mina barn, jag vill att de ska få vara precis så som de är! Svea är väldigt noga med sina kläder. Ibland är det så flickigt så man kräks, och där har jag också fått bita ihop, köpa rosa fast det bär emot och låtit henne få vara precis den hon är. Introduktion - nej, tillgänglighet vid intresse - ja. Precis som jag vill att de ska få spela hockey, dansa eller rida om de så vill - allt efter deras eget intresse. Att VÄLJA, att ha styrkan att välja efter sin egen inre röst är något jag vill ge mina barn. Då vill jag inte kväva det med mina egna gränser. Om min ambition är att de ska bli starka individer som hävdar sin rätt, sin åsikt och sin vilja, måste jag vara öppen för att den inte alltid är precis som min vilja och åsikt...
Hoppas att du får en härlig skolstart! Puss!
Skicka en kommentar