Imorgon börjar separationsarbetet, en månads separationsarbete

Det är inte för inte som jag kallar mig själv för nomad...
Nej då, det finns en fullkomligt rationell förklaring till det.

Jag har inte hittat min plats på jorden än. Jag har lärt mig den hårda vägen att min plats på jorden inte är i en hyresrätt Brolunda, inte heller i ett litet hus i Järna, definitivt inte på landet utanför Mölnbo (och där har jag ändå v e r k l i g e n försökt inte mindre än fyra gånger), inte heller radhus i Pershagen föll damen på läppen...
Nu är frågan om vår nästa bostadadress kommer få vara en mer beständig bostadadress än två år, jag vet att fantasiandy är riktigt led på att flytta och även jag känner ett sting av trötthet.

Men för att detta inte ska påfresta er, kära läsare, mer än nödvändigt så utlyser jag här och nu en tävling, den startar först imorgon då en månads separationsarbete startar.
Tävlingen går till så här:
Jag kommer visa bilder från vårt hem som vi ska lämna och ni ska svara rätt på på vad och var jag tagit fotot. Vinsterna? De som svarar först (det blir alltså en ny tävling för varje foto) slipper hjälpa till med utflyttning och inflyttning... Shysst va???

Frågan kvarstår, kommer jag vara nomad tills jag dör eller finner jag frid i mitt nya hem?
För er som är nyfikna på det nya boendet så kommer mer info under den kommande månaden.

Nu börjar picknicktider, en personlig favorit

I april väcks en lust till liv inombords hos mig.
Det spelar ingen roll om vi sätter oss på trappstegen utanför vår ytterdörr eller om kosan styr mot "Gräsmattan med de stora träden" utanför Skansen, picknick är alltid picknick och alltid att föredra.
Ibland kan picknicken innebär tamedsushi från något trevligt hak, ibland är det nötter och frukt som packats ner i en fjällrävis på väg hem från dagis. Picknick är min bästa vän från och med 1:a april varje år, trots att sverige aldrig lyckas få feber utan envisas med att visa på högst 7 gradercelsius vår som sommar som höst som vinter.

Tips på en lyckad picknick:

Ha alltid vanligt kranvatten i en flaska med, vi har alltid flera små flaskor eftersom vi är flera små barn i vår familj.
En liten påse med nyttigare snacks, som solrosfrön, mandlar, knäckebrödsbitar är bra att ha med som extra om man blir strandad en stund utöver vad man tänkt sig.
Kaffefilter att lägga mackan i är en helhyvens idé, som ett hamburgerfodral.
Sittskydd sittskydd sittskydd sittskydd sittskydd, vem blir glad av ett blött arsle?
Någon form av lugn sysselsättning, prylar för att rita, ett kortspel eller en fin bok. Ofta är det skönt att kunna varva uteleken med något lugnt på den medhavda filten.
In the middle of summer kan man lägga vattenflaskorna i frysen kvällen innan så har man kallt vatten nästan hela dagen om man ska iväg på utflykt över dagen.
En jättegod efterrätt är fruktbitar skurna i kuber, trädda på grillpinnar och rullade i kokosflingor. Ta med något gott att doppa i om det ska lyxas till!

Jag anar vibbar av förändring...

Även i den ganska inskränkta, fördomsfulla och associala gruppen bajenklacken har de toleranta, tänkande och förstående kilat fast sin kilklack.
En av mina värsta är den helt ointelligenta, hemskt grova och förövrigt helt malplacerade ramsan "Vi ska våldta era horor...", den är för hemsk för att skriva ut hela så ni får helt enkelt nöja er men inledningen. Jag ska inte sticka under stol med att den sjöngs/brölades ut över fina anrika Söderstadion i måndags, visst gjorde den det...MEN som rubriken säger, jag anar vibbar av förändring: den brölades ut EN GÅNG, jag säger EN GÅNG! Det måste jag säga är framsteg, på min tid hördes den skråla mellan varje ramsa.
Tack alla ni som strävar för ett fördomsfritt Bajen med en mångfald vad gäller etnicitet, kön på den man är kär i och yrkesval, keep up the good work!

Ja, även i år lyckades jag ta mig, via en tiobitars, en shysst våning i skatteskrapan och en götgata som går över i Skanstullsbron, till Söderstadion för att se bajensamba på första parkett.
5-3 till Hammarby kändes inte helt dåligt, med f e m olika målskyttar, var det inte så Klas? Dessutom verkar det som att Sundsvalls tredje mål var något påhittat av kamerorna eftersom inte ens Viktor såg det live!
Och tack, Virre Pinne för att du tog hand om mig hela vägen från tåget till tåget!

hur länge jobbar du?

Hur många år jobbar man?
Hur många timmar jobbar man?
Varför jobbar man?

Hur trivs du på jobbet?
När ska du gå i pension?
Vad jobbar du med?
Vad vill du jobba med?

panik panik panik panik panik panik panik panik panik

Jag kommer jobba tills jag är 75...år...säkerligen...
Men med vad?

Får man slösa bort timmar och dagar och veckor och månader på att få kunskap i livet...inte på jobbet?

Jag vill studera livet, andra människor, situationer, globala tankar och fundamentala behov, livet alltså, får man det?

Eller ska jag söka jobbet som elevassistent på Stålhamraskolan?

en glödlampa, upplysningens kännetecken...

Idag på väg till förskolan gick det upp ett ljus för mig, något jag inte reflekterat över men som slog mig som en blixt från klar himmel.

Ni som känner mig skulle nog säga att jag är en ganska krass, hård och dömande människa och förskolediskussionen utgör inget undantag, även där sätter jag högre gränser och förväntar mig mer än gemene man. Det hör inte till ovanligheten att barnens förskola får en (i mina ögon) välförtjänt känga, även rektorer, ledning och kommun hämnar från tid till annan i skottlinjen.
Men en sak jag hittills inte förstått mig på är frågan om barnen varit ute, denna hang up där pedagoger och barnskötare slår knut på sig själva för att förklara och bortförklara varför mitt barn just den dagen inte varit ute. Det redovisas och visas hur ofta och hur mycket barnen är ute och en stor "trädgård" är något av det första många föräldrar tittar efter.
Jag har aldrig förstått det...
Jag har inte förstått hur föräldrarna kan lägga ner så mycket tid på att förvissa sig om att "deras barn får vara ute minst en gång om dagen" istället för att fråga om såsen till maten är gjord på halvfabrikat.
Men nu, nu har det gått upp ett ljus, poletten har trillat ner, bengalen är påfjuttad!
Det är det lättaste, det är därför vi bryr oss om hur mycket barnen är ute, det är det enda vi kan ha lite, lite kontroll över.

Trots denna insikt är det tyvärr inte viktigt för mig... Så den lättaste striden, den enklaste kampen lämnar jag över till er andra och tar mig an sådant som är viktigt för mig som
* människors lika värde
* rätt att vara sig själv
* diskriminering och fördomar

Var lägger du din energi och kämpaglöd?

Vad som en gång var förblir detsamma i betraktarens öga...

"Tre vilda ungar skulle gå på vift, ställde sig vid vägen få att få en lift.
Där kommer bilen, "vi vill åka med", alla säger STOPP men bilen kör förbi"

...och de tre vilda ungarna fick nöja sig med lek i Parken i Järna.
Fantasipappan kan inte för sitt liv glömma, förtränga, se förbi och ignorera de gamla, gömda minnena från ungdomens dagar då Parken var ett område för icke så blygsam och oskyldig lek utan snarare ett härjarställe. Fröken Fantasi är betydligt mer förlåtande och hade redan under gymnasiet glömt högstadiets leverne i Parken.
Nu vill fantasibarnen gärna leka i Parken som fått ett upphottat utseende och ligger precis intill käraste Kerstins bvc-rum (vilket är enda anledningen till att fantasifamiljen bär sina fötter över Järnas gator, att träffa Kerstin på bvc) och fantasiflicka har mycket svårt att förstå och acceptera fantasipappans svammel om fylleslag, öldrickande, hånglande och nuppande.

What to do??? så att säga...

Men visst leker de fint i Parken?

Och ja, de har likadana kläder så att jag ska veta vilka jag ska ta med mig hem när skymningen tar vid efter dagens ljuva ljus.

Jag har gjort mig en ny bekantskap...irl för en gångs skull!

Ett mänskligt möte mellan två individer, helt olika men ändå sammanhörande.
En av oss tror att gud har skapat människan. Den andra kan endast lova "att välkomna gud den dagen hon visar sig".
En av oss tror att kvinnliga chefer har dåligt självförtroende och därför är dåliga chefer. Den andra genomför då ett test där hon låtsas vara den förstas chef och låter testet tala för sig själv.
En av oss vill inte att hans barn ska vara på förskola. Den andra vill gärna vara hemma med sina barn.
En av oss säger att Sverige är "a womans land" med en suck...den andra säger: "Hell yeah!"

Och jag tänker OM Sverige varit ett kvinnoland så tror jag att:

• mensrelaterade produkter skulle vara subventionerade av staten
• instruktionsfilm om hur man tillfredsställer en kvinna skulle visas i skolan så att även alla kvinnor får "komma" under tonåren
• straffsatsen skulle vara högre, grymmare och hårdare mot våld i hemmet
• vi skulla varit inne på vår andra kvinnliga statsminister nu
• kommunens och landstingens krångliga byråkrati skulle ha effektiviserats, förenklats och tydliggjorts för folket

In conclusion I would like to say:
att jag och Habib är de såtaste arbetskamrater världen någonsin skådat men han tackar gud att jag inte är hans fru och jag tackar Gudrun, Christina, mina föräldrar, min samtid, tidigare utvecklares samtider att ingen och inget tvingar mig att bli någons fru utan att jag får vara fantasiflicka livet ut om jag vill!

FF= Filmkväll med Fantasiflicka

Se detta som en inbjudan till en filmkväll med fantasiflicka, en sådan inbjudan skulle i verkliga livet innebära:
- parmesanflarn
- ruyogu
- jordgubbar
- en fin flaska rött vin
- ett par fem staropramen
och självklart alla filmer från någon av mina måste-se-listor, här presenteras en av listorna (utan inbördes ordning)

• The Libertine (2005)
  motivering: att få njuta av Johnny Depp som verbal, naken, poetisk, uppkäftig satiriker under mitten av 1600-talet är en ära och nästan på gränsen till själslig njutning. John Malkovich har en roll men det är ju Depp vi trånar, trängtar, längtar, suktar efter och beundrar. Till motivering hör även att 1600-talets London är något jag älskar att förlora mig i.
  
  
• Frida Kahlo (2002)
  motivering: med färg som styrka, med styrka som vapen, med rättframhet, ärlighet och sann känsla levde Frida Kahlo (konstnärinna 1907-1954) som en vacker och mycket levande människa. Salma Hayek spelar Frida och är magnifik i mina ögon, Alfred Molina gör en fantastisk insats som den man som Frida gifter sig med. Jag vill vara Frida, jag vill gömma kommunister, gifta mig med en burdus, notoriskt otrogen tjockis med orden: "Jag vill ha lojalitet". Detta gör denna film till den av världens filmer som vi borde ha på näthinnan redan när vi föds.
  
  
• The Last King of Scotland (2006)
  motivering: även detta filmval berättar en del av en verklig människas historia, anar vi en förkärlek månne? Filmen om den fruktansvärde diktatorn Idi Amin visar även en bild av Uganda i lycka efter Idi Amins maktövertagande och hur folket sedan får sota för sin ...naivitet? Men vad som gör denna film är utan tvekan Forest Whitaker i rollen som den lyxälskande, maktgalna, torterande, infantile, stundtals älskvärda Idi Amin.
  

• Illusionisten (2007)
  motivering: vid första anblicken en något anspråkslös kärlekshistoria med övernaturliga tendenser och trevliga aktörer men låt dig icke invaggas i tron att detta är lätt underhållning. Kameraarbetet är nästan ett mästerverk enligt mig och storyn är bra. Men allt är verkligen inte som det ser ut för i "Illusionisten" är illusioner den viktigaste ingrediensen...förutom kääääääärlek förstås.
  

• Bubblare: The Commitments för musiken, musiken, musiken, musiken
  En sång för Martin för att Sven Wollter är Sven Wollter och Viveka Seldahl är Viveka Seldahl
  Trångt i kistan för att alla har sjuk och sjukt rolig släkt

Filippo! Nu har jag gjort det

En gång i tiden blev jag
uppmuntrad
föreslagen
pushad
ombedd
bönad
ordrad
att ta mig tid att se en film, inte vilken film som helst såklart (i sånt fall hade detta inlägg blivit rätt trist). Utan en film om en man...och hans frestelser, hans kamp att dem emotstå. "Ja ja, jag ska hyra den någon gång" var min tanke men dagarna gick och veckorna, månader passerade och blev till år utan att mina ögon fick känna på denna films sötma, sälta och bitterhet.
Men för några veckor sedan tog jag mig i kragen, insåg hur mycket jag värdesätter och tror på personen som föreslog filmen, fann den tillslut (efter mycket letande) på en sida som säljer begagnade filmer.
Den kom igår...mitt hjärta är taget i besittning, min själ i trans och min kropp är enig.
Kristi sista frestelse är, om icke en fröjd, så en underbart verklig, tänkvärd och förstummande historia/tanke/version.
Så tack Filippo, tack återigen, tack Martin Scorsese, tack Willem Dafoe (trots att jag har svårt för ditt skådespeleri tidvis), tack Harvey Keitel och tack Barbara Hershey, you´ve made my day, all of you!

Detta inlägg är bara avstampet, det är nu vi börjar vår diskussion, vänner! Jag ser fortfarande Jesus som en i mängden, men jag förstår fascinationen, jag beundrar budskapet han bar fram och jag önskar att alla hade lyssnat.

kom igen, vi gör´t, kom igen då! del 2

Med anledning av detta inlägg för en tid sedan:
kom igen, vi gör´t. kom igen då!

vill jag bara göra er uppmärksamma på att vi faktiskt gjorde det. Det tog oss lite över ett år men vi har iaf gjort det.

Den 7:e december slumpade det sig att ett par avlägsna släktingar vaknade på morgonkvisten, funderade över vad som kan behöva packas, klev ur sängen, tittade efter pass och fann att där fanns bara utgångna pass. Rätt surt om man har tänkt och betalt kryssning till Tallin. För att göra en lång historia ännu längre så mötte fantasipappan P av en händelse på en bensinmack i närheten av Hallunda. P förklarade läget och fantasipappan tyckte det verkade hyvens att stjäla till sig de biljetterna.
Fantasipappan kommer hem kl 14, undrar om någon vill dra på kryssning, inser att yngsta fantasiungen inte har något pass, ringer fantasimormorn, inget svar, funderar, överlägger med fantasimamman, ringer, funderar, surfar, ringer polisen i Södertälje, drar med sig hela fantasifamiljen dit för att fixa pass.
Meeeen man skall inte tolka "ja, du kan göra ett pass idag" som att "man kan göra ett pass och ta med sig det hem idag" för provisoriska pass får man göra på Skavsta Airport eller Arlanda. Fantasipappan packar således in hela familjen i bilen och gör det enda rätta...drar fort som f-n i riktigt ruskigt regnoväder till Skavsta med 2 timmar kvar till färjavgång. Väl där upptäcker vi att ett provisoriskt pass kostar över det dubbla mot vad ett vanligt kostar, vi upptäcker även att vi itne har den blekaste aning om Julians "fyrasista". Fantasimamman gör vad hon gör i ALLA krissituationer, ringer pappa. Inte heller han kan Julians "fyrasista", konstigt va???

Det hela löser sig och med nöd och näppe hinner faktiskt familjen (bilköer till trots) ombord på båten och kl 20.15 får de en välbehövlig middag.

Resten av resa? ja, vi såg Tallin, det regnade, vi åkte hem.

die weisse massai

I en tid av fördomar, opålitlighet, förutfattade meningar och oförståelse gav jag mig igår ut på ett äventyr.
Från min svenska lagomhårda bädd med lagomvarmt duntäcke och fyra olika sorters kuddar reste sig varenda litet hårstrå på min kroppshydda för att nå hela vägen till det förlovade landet... Kenya. Vi reste genom tid, över hav, över slätter till ett land där en människa bär fler färger, känner mer känslor, tillbringar mer tid under en dag än vad jag kommer göra under hela min livstid. Det är iaf en av mina känslor, aldrig har du levt som du kan leva i Afrika.

Jag vet att någon kan känna svårighet med att förstå huvudrollen Lemalian men jag kan inte annat än känna stor förståelse. Jag skulle verkligen inte vilja passa någon annans får utan att ens få ett tack.
Det är väl något typiskt det "vita" Europa att säga "jag vet bäst, vi gör på mitt vis". Den andra huvudrollen Carola försöker inte prata eller förklara hur hon tänker och känner utan förutsätter att alla gör som hon. Hon väljer själv utifrån sina egna behov och sätter sig själv i främsta rummet utan en tanke på någon annan. Flera som jag har pratat med om denna film talar om vilken fin kärlek Carola visar, men tyvärr jag ser det inte.

Jag har inte läst boken, vilket är en stor brist från min sida, men jag kände ändock att jag ville dela med mig och skriva av mig mina tankar.

Men för guds, allahs, buddahs, odens, zeus och naturfolkens skull, se den vita massajen och om inte annat så njut av Carolas operfekta hy, ojämna tänder och slitna toppar!

and a merry, merry christmaaaaaaaas!

från oss alla, till er alla:
en riktigt
goooooood juuuuuul

Min snyggaste!

Har ni andra missat att Leila måste vara minst Sveriges snyggaste eller har jag missat omröstningsresultaten?

den sistfödda...

i fantasifamiljen finns en liten unge, en liten unge med röstresurs värre än Axl Rose . Den lilla ungen har fortfarande inte, snart två år efter sin födelse, förstått innebörden av ordet NEJ.
Vad det innebär att bli tvungen att sitta i vagnen är det inga problem att förstå, inte heller att förstå vad det är för mat som serveras eller att vi ska gå till dagis.

Men uttrycker man ordet NEJ är det som att ungens öron stängs av, lapparna fälls ner, synapsbåtarna strejkar, dimman lägger sig. Då krävs ett minde mirakel för att ungen ska lyssna utan handkraft.

Ungen är såklart på tredelad favoritplats bland ungar i världen hos fantasimamman men ungen klampar helt klart mamman på nerverna, helt klart!

Men kan man annat än älska?

"Det var en gång en Karlsson..."

Lovisa bad om att få berätta en saga igår då fantasifamiljen hemåt begav sig i den käre Rutger.

"Det var en gång en Karlsson. Då tog de upp en pistol och sköt Karlsson. Ja, han fick gå på plankan, sen sköt de honom och då, då skrek han:
-Neeeej skjut mig inte!
Men de sköt honom, PANG!
-Neeeej, skjut mig inte. Ni fååååååår inte skjuta på mig, PANG!
Så blev han skjuten."

-Vad då, varför sköt de honom? Gjorde det inte ont? Var tog han vägen då? frågade fantasimamman på klockrent Lovisa-manér.
-Lyssna nu, lyssna på mig mamma! gastade Lovisa

"Det var en gång en Karlsson...Karlsson stod en dag och då, då sköt de honom med en pistol, PANG!
-Skjut inte mig, skjut den som är efter mig!"

-Nej, det var Bockarna Bruse, rättade Lovisa sig själv.

"Det var en gång en Karlsson och då skrek han aj..."

-Men varför skrek han aj? Vem är Karlsson? Vad gjorde han där? frågade fantasimamman.
-Hörrudu! Nu är du tyst, annars kan vi sitta tysta allihop tills resan är slut! snoppade Lovisa av tillsist!