"Och nu så vill jag sjunga att sommaren är här..."

för nu kan man bada i farfars pool...

grilla...

äta ute...

och man blir trött långt innan solen
gått ner för dagen!

Har jag sagt att vi ska till Italien?

Förra året styrde kosan till Garda-sjön och camping Bella Italia och det var en höjdare. En höjdare in deed...
Men vi vidgar våra vyer i år, i såväl människosyn som lokalisering. I år åker vi och solar och badar vid Adriatiska havets lätta vågskvalp och sanddynor. 5 mil utanför Venedig skall vi slå läger och avnjuta lika många grillmiddagar, lika härliga promenader, lika uppvärmda pooler, finare sandstränder som för ett år sedan.
I år är vi dessutom ett helt gäng! Förra gången var vi en större familj, i år är vi en hel j-a släkt för tusan. Om vi använder mig som styrpunkt så är det:

jag
dotter
dotter
mamma
faster
kusin
pappas kusin
syssling
bästis
bästis mamma
bästis syster

som åker med. 3 tält är reserverade, handdukar och sänglinne är noggrant utsett och nedpackat (det ska vara sådant som man lämnar efter sig när man far hem), pengar är sparade och Amelia har påbörjat den svåra separationen med nappen.

Tyvärr har jag upptäckt en grov miss från vår sida...
And I qoute:
"Restrictions: no barbecues"
Hur ska vi förhålla oss till det här?! Om man inte följer reglerna har jag hört att man får gå ut...

1:a maj komprimerat i tre bilder

Första maj-tåg med socialdemokraterna och Nykvarns musikkår, Jonathans pappa var fanbärare vilket är något man säger grattis till. Årets budskap lyder:
"Frihet kräver rättvisa" vilket jag kan hålla med om och undrar varför medborgarlön inte finns med i sossarnas valmanifest?

Efter slowpowerwalk till marschmusik lyssnade vi till Lago och fick röda hjärtballonger.
Tydligen ska en lärarlinje starta vid Campus Telge, vilket år som helst nu, eller ska vi säga vilket årtionde som helst nu. Anyway...det låter ju hyvve!

Mormor bjöd på sen lunch som resulterade i ännu senare fika, men vilket fika sen!
Efter om och men orkade vi inte baka muffins så de är köpta på Nancy´s och sedan dekorerade vi enligt våra egna huvuden. Den med endast och enbart svart chokladsås är Julians, han ville inte ha varken frosting eller marsipan...

Foto: Johanna och Lovisa

Vintern rasat ut bland våra fjällar...

drivans blommor smälta ned och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö. Snart är sommarn här i purpur vågor, guldbelagda azurskiftande...

Faktiskt är just den sången en av mina bästa sånger och inte bara för att Sotarn gärna faller in i refrängen utan för texten så delikat beskrivande ordalag: "guldbelagda azurskiftanden", alltså hur fint är det inte?

Jag önskar att jag hade ett foto för att beskriva det hela för er som inte "ser färgerna i det skrivna språket" och baske mig om jag inte kan skrapa fram något ur gömmorna. Det blir icke guldbelagt eller azurskiftat men väl en genomströmning av blytunga gråtoner i en melodisk komposition tillsammans med svagt skära tangenter...

Ha nu en härlig Valborgsmässoafton i goda vänners lag, jag ska på hippa för en god herre som firar sina fyra decennium i livet!

Premiär!

var nu vänliga att titta in på vår officiella blogg för det nya boendet:
http://98kvm.blogspot.com/

Den tillhör Fantasiflickas koncern!

Andra chansen...nu!

Tävling numero Dos...

Vad föreställer fotot? Och var är det taget?

Givetvis ska ni få lite mer kött på benen angående vårt nya boende...

• Vi behöver våningssängar till barnen
• Lägenheten innehåller en matsal...typ...eller iaf ett separat matrum...typ separat...
• Besökare kommer få ringa på porttelefonen (how cool is that?!)
• Sandleksaker får följa med i flytten men gungställningar is left behind
• Det är så nära Södertälje shoppingmall att ni aldrig mer behöver lägga 15 spänn på en kaffe på stan...

To be continued...tävlingen alltså...

Och var gick pengarna?

Jag har hittills hållit mig ifrån den något infekterade problematiken med våra barns förskolegång, kanske har jag snuddat vid mitt missnöje innan jag rusat vidare till huvudfrågan för dagen.
Men nu ska ni få veta, kanske inte hela sanningen men en del av min sanning om S-tälje kommuns försök att tillgodose sina invånares förfrågan om förskoleplats.
It sucks!
Kanske det enda ni behövde veta i frågan men vem ska stoppa mig från att lägga ut mer av mina tankar om denna gudsförgätna (mitt nya favvo-ord...not!) håla fylld med asskissing, lackofcash och förhögatankaromsigsjälva???

I denna kommun har förskoleplatser blivit en bristvara och jag frågar mig: är det så fruktansvärt svårt att förutse hur många platser som kommer att behövas?
Jag svarar mig själv: Nej, allt handlar om ekonomi... S-tälje kommun vill tydligen inte lägga så mycket som en krona till på förskola, barnomsorg eller barn utan tänker tillgodose den allt större efterfrågan av förskoleplatser med omorganiseringar inom redan befintliga förskolor och en, jag säger EN nyöppnad förskola med plats för tjugo barn.
Jag ringde och hörde mig för hur det såg ut med plats i maj då vår behovsmånad är och det var tvärkört. I augusti ska de placera barn som har behovsmånad jan, feb, mars, april och maj, alltså får vi vänta på plats (och vi är inte på något sätt garanterade plats i augusti utan förhoppningsvis finns det en plats till J då) i tre månader men tänk de som skulle ha plats i januari! De får vänta ett halvår!

Nej, S-tälje, skärpning för f-n! Sluta bygg löjliga "stadshus med scen" för om vi föräldrar inte får förskoleplats kan vi inte jobba och kan vi inte jobba kan vi inte heller lägga pengar på att finansiera den där j-a scenen...
Vi borde ha tagit vår kommunalskatt någon annanstans men det är skönt med nära till barnvakter...

tänk er en sågtandad kniv som sakta skär genom det band som vi hittills skapat oss på Karpstigen!

Den kniven håller jag i min hand och eggen skall långsamt tvinga bandet att ge vika, helst innan flyttlasset går.

nu till tävlingen:
Var är fotot taget? Och vad är motivet?
Första pris är en direktbiljett till att slippa hjälpa till med flytten!

Imorgon börjar separationsarbetet, en månads separationsarbete

Det är inte för inte som jag kallar mig själv för nomad...
Nej då, det finns en fullkomligt rationell förklaring till det.

Jag har inte hittat min plats på jorden än. Jag har lärt mig den hårda vägen att min plats på jorden inte är i en hyresrätt Brolunda, inte heller i ett litet hus i Järna, definitivt inte på landet utanför Mölnbo (och där har jag ändå v e r k l i g e n försökt inte mindre än fyra gånger), inte heller radhus i Pershagen föll damen på läppen...
Nu är frågan om vår nästa bostadadress kommer få vara en mer beständig bostadadress än två år, jag vet att fantasiandy är riktigt led på att flytta och även jag känner ett sting av trötthet.

Men för att detta inte ska påfresta er, kära läsare, mer än nödvändigt så utlyser jag här och nu en tävling, den startar först imorgon då en månads separationsarbete startar.
Tävlingen går till så här:
Jag kommer visa bilder från vårt hem som vi ska lämna och ni ska svara rätt på på vad och var jag tagit fotot. Vinsterna? De som svarar först (det blir alltså en ny tävling för varje foto) slipper hjälpa till med utflyttning och inflyttning... Shysst va???

Frågan kvarstår, kommer jag vara nomad tills jag dör eller finner jag frid i mitt nya hem?
För er som är nyfikna på det nya boendet så kommer mer info under den kommande månaden.

Nu börjar picknicktider, en personlig favorit

I april väcks en lust till liv inombords hos mig.
Det spelar ingen roll om vi sätter oss på trappstegen utanför vår ytterdörr eller om kosan styr mot "Gräsmattan med de stora träden" utanför Skansen, picknick är alltid picknick och alltid att föredra.
Ibland kan picknicken innebär tamedsushi från något trevligt hak, ibland är det nötter och frukt som packats ner i en fjällrävis på väg hem från dagis. Picknick är min bästa vän från och med 1:a april varje år, trots att sverige aldrig lyckas få feber utan envisas med att visa på högst 7 gradercelsius vår som sommar som höst som vinter.

Tips på en lyckad picknick:

Ha alltid vanligt kranvatten i en flaska med, vi har alltid flera små flaskor eftersom vi är flera små barn i vår familj.
En liten påse med nyttigare snacks, som solrosfrön, mandlar, knäckebrödsbitar är bra att ha med som extra om man blir strandad en stund utöver vad man tänkt sig.
Kaffefilter att lägga mackan i är en helhyvens idé, som ett hamburgerfodral.
Sittskydd sittskydd sittskydd sittskydd sittskydd, vem blir glad av ett blött arsle?
Någon form av lugn sysselsättning, prylar för att rita, ett kortspel eller en fin bok. Ofta är det skönt att kunna varva uteleken med något lugnt på den medhavda filten.
In the middle of summer kan man lägga vattenflaskorna i frysen kvällen innan så har man kallt vatten nästan hela dagen om man ska iväg på utflykt över dagen.
En jättegod efterrätt är fruktbitar skurna i kuber, trädda på grillpinnar och rullade i kokosflingor. Ta med något gott att doppa i om det ska lyxas till!

Jag anar vibbar av förändring...

Även i den ganska inskränkta, fördomsfulla och associala gruppen bajenklacken har de toleranta, tänkande och förstående kilat fast sin kilklack.
En av mina värsta är den helt ointelligenta, hemskt grova och förövrigt helt malplacerade ramsan "Vi ska våldta era horor...", den är för hemsk för att skriva ut hela så ni får helt enkelt nöja er men inledningen. Jag ska inte sticka under stol med att den sjöngs/brölades ut över fina anrika Söderstadion i måndags, visst gjorde den det...MEN som rubriken säger, jag anar vibbar av förändring: den brölades ut EN GÅNG, jag säger EN GÅNG! Det måste jag säga är framsteg, på min tid hördes den skråla mellan varje ramsa.
Tack alla ni som strävar för ett fördomsfritt Bajen med en mångfald vad gäller etnicitet, kön på den man är kär i och yrkesval, keep up the good work!

Ja, även i år lyckades jag ta mig, via en tiobitars, en shysst våning i skatteskrapan och en götgata som går över i Skanstullsbron, till Söderstadion för att se bajensamba på första parkett.
5-3 till Hammarby kändes inte helt dåligt, med f e m olika målskyttar, var det inte så Klas? Dessutom verkar det som att Sundsvalls tredje mål var något påhittat av kamerorna eftersom inte ens Viktor såg det live!
Och tack, Virre Pinne för att du tog hand om mig hela vägen från tåget till tåget!

hur länge jobbar du?

Hur många år jobbar man?
Hur många timmar jobbar man?
Varför jobbar man?

Hur trivs du på jobbet?
När ska du gå i pension?
Vad jobbar du med?
Vad vill du jobba med?

panik panik panik panik panik panik panik panik panik

Jag kommer jobba tills jag är 75...år...säkerligen...
Men med vad?

Får man slösa bort timmar och dagar och veckor och månader på att få kunskap i livet...inte på jobbet?

Jag vill studera livet, andra människor, situationer, globala tankar och fundamentala behov, livet alltså, får man det?

Eller ska jag söka jobbet som elevassistent på Stålhamraskolan?

en glödlampa, upplysningens kännetecken...

Idag på väg till förskolan gick det upp ett ljus för mig, något jag inte reflekterat över men som slog mig som en blixt från klar himmel.

Ni som känner mig skulle nog säga att jag är en ganska krass, hård och dömande människa och förskolediskussionen utgör inget undantag, även där sätter jag högre gränser och förväntar mig mer än gemene man. Det hör inte till ovanligheten att barnens förskola får en (i mina ögon) välförtjänt känga, även rektorer, ledning och kommun hämnar från tid till annan i skottlinjen.
Men en sak jag hittills inte förstått mig på är frågan om barnen varit ute, denna hang up där pedagoger och barnskötare slår knut på sig själva för att förklara och bortförklara varför mitt barn just den dagen inte varit ute. Det redovisas och visas hur ofta och hur mycket barnen är ute och en stor "trädgård" är något av det första många föräldrar tittar efter.
Jag har aldrig förstått det...
Jag har inte förstått hur föräldrarna kan lägga ner så mycket tid på att förvissa sig om att "deras barn får vara ute minst en gång om dagen" istället för att fråga om såsen till maten är gjord på halvfabrikat.
Men nu, nu har det gått upp ett ljus, poletten har trillat ner, bengalen är påfjuttad!
Det är det lättaste, det är därför vi bryr oss om hur mycket barnen är ute, det är det enda vi kan ha lite, lite kontroll över.

Trots denna insikt är det tyvärr inte viktigt för mig... Så den lättaste striden, den enklaste kampen lämnar jag över till er andra och tar mig an sådant som är viktigt för mig som
* människors lika värde
* rätt att vara sig själv
* diskriminering och fördomar

Var lägger du din energi och kämpaglöd?

Vad som en gång var förblir detsamma i betraktarens öga...

"Tre vilda ungar skulle gå på vift, ställde sig vid vägen få att få en lift.
Där kommer bilen, "vi vill åka med", alla säger STOPP men bilen kör förbi"

...och de tre vilda ungarna fick nöja sig med lek i Parken i Järna.
Fantasipappan kan inte för sitt liv glömma, förtränga, se förbi och ignorera de gamla, gömda minnena från ungdomens dagar då Parken var ett område för icke så blygsam och oskyldig lek utan snarare ett härjarställe. Fröken Fantasi är betydligt mer förlåtande och hade redan under gymnasiet glömt högstadiets leverne i Parken.
Nu vill fantasibarnen gärna leka i Parken som fått ett upphottat utseende och ligger precis intill käraste Kerstins bvc-rum (vilket är enda anledningen till att fantasifamiljen bär sina fötter över Järnas gator, att träffa Kerstin på bvc) och fantasiflicka har mycket svårt att förstå och acceptera fantasipappans svammel om fylleslag, öldrickande, hånglande och nuppande.

What to do??? så att säga...

Men visst leker de fint i Parken?

Och ja, de har likadana kläder så att jag ska veta vilka jag ska ta med mig hem när skymningen tar vid efter dagens ljuva ljus.

Jag har gjort mig en ny bekantskap...irl för en gångs skull!

Ett mänskligt möte mellan två individer, helt olika men ändå sammanhörande.
En av oss tror att gud har skapat människan. Den andra kan endast lova "att välkomna gud den dagen hon visar sig".
En av oss tror att kvinnliga chefer har dåligt självförtroende och därför är dåliga chefer. Den andra genomför då ett test där hon låtsas vara den förstas chef och låter testet tala för sig själv.
En av oss vill inte att hans barn ska vara på förskola. Den andra vill gärna vara hemma med sina barn.
En av oss säger att Sverige är "a womans land" med en suck...den andra säger: "Hell yeah!"

Och jag tänker OM Sverige varit ett kvinnoland så tror jag att:

• mensrelaterade produkter skulle vara subventionerade av staten
• instruktionsfilm om hur man tillfredsställer en kvinna skulle visas i skolan så att även alla kvinnor får "komma" under tonåren
• straffsatsen skulle vara högre, grymmare och hårdare mot våld i hemmet
• vi skulla varit inne på vår andra kvinnliga statsminister nu
• kommunens och landstingens krångliga byråkrati skulle ha effektiviserats, förenklats och tydliggjorts för folket

In conclusion I would like to say:
att jag och Habib är de såtaste arbetskamrater världen någonsin skådat men han tackar gud att jag inte är hans fru och jag tackar Gudrun, Christina, mina föräldrar, min samtid, tidigare utvecklares samtider att ingen och inget tvingar mig att bli någons fru utan att jag får vara fantasiflicka livet ut om jag vill!