Imorgon håller jag tal för halva min klass...
Jag ska tala om T R Y G G H E T
Sann trygghet är den trygghet vi ger våra barn genom vår kärlek och omsorg, falsk trygghet är den trygghet som kommer genom konsekventa handlingar. Att jag kallar den falsk beror på att den kan finnas och uppstå där trygghet egentligen inte alls existerar. I Lpfö98 (Läroplanen för förskolan) finns trygghet som ett av ledorden. Jag vill påstå att detta är snicksnack, ingen trygghet kan infinna sig i dagens kommunala förskoleverksamhet. Genom utvecklingen från barnpassning till pedagogisk verksamhet försvinner den självklara kopplingen där barnen får uppleva kärlek, respekt och omtanke eftersom verksamheten inte längre handlar om att ta hand om små barn. Den sanna tryggheten finns då inte längre. Den pedagogiska tanken som ligger i tiden är att barnen behöver fria händer för att kreativitet ska flöda, det är först då barnen kan lära. Där försvinner också den falska tryggheten enligt mig. Dagens kommunala förskola ger enligt mig ingen trygghet värd att nämnas, fy skäms!
detta var den korta versionen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
????
Jag har haft barn på tre olika förskolor. Min slutsats är att det är skitsamma vilken förskolepedagogik som tillämpas. Allt hänger på pedagogerna - deras personlighet och deras trivsel på arbetet.
Första stället var en sprillans ny kommunal förskola (2 avdelningar med ca 16 barn per grupp) som uppstod då barnplatserna inte räckte till på befintliga förskolor. Pedagogerna fick bygga upp verksamheten från scratch och bl.a. skola in över 20 1-2-åringar på en och samma gång. Jag var väldigt nöjd. Flera pedagoger tror jag valde förskolan för att de ville vara med just att skapa något nytt.
Andra förskolan var ett föräldrakooperativ. 31 barn (9 i småbarnsgruppen). Montessoripedagogik. Certifierad. Väsentligt skild pedagogik och upplägg. Å ena sidan styrt med övningar à la Montessori. Å andra sidan hela havet stormar när barnen skulle ta eget ansvar för påklädning, toabesök etc. Det lilla föräldrakooperativet var sårbart vid sjukdom hos personal. Då föll en del av verksamheten. Annars tyckte jag det var toppen. Särskilt att få skola in en liten i en 9-barnsgrupp.
Nu efter flytten är det tredje förskolan. Kommunal. Ca 100 barn. Pedagogerna snittar 60 år med få undantag. Massor av rutiner och regler. Kan upplevas för styrt. Samtidigt går mina barn igång på att känna igen sig. Falsk trygghet? Kanske. Dessa gamla damer är iallafall underbara människor som verkar älska barn. Och de har tydligt visat redan att de kan gå vid sidan av rutiner och regler för att istället se ett enskilt barns behov. Jorå, gammtanterna kan freerida.
Lååååååååååååååååååååååång kommentar.
Lycka till med talet!
Å va spännande!
Njae Johanna...detta måste jag läsa om och om igen! Jag ska ta på mig mina forskollärarglasögon. Med 25 år i den kommunala barnomsorgen så....
Man kan inte dra alla över en kam! Det är viktigt!
Det beror på, som charlotta säger, väldigt mycket på personalen/pedagogerna. Och som charlotta säger "går igång på att känna igen sig". Det är trygghet!
Jag var hos min mamma idag, hon fyller 87 bast med diagnoshelvetet Altzeimer. Hon mår också bäst av rutiner, igenkännande, vänlighet, kärlek och tillit!
Mitt främsta när jag arbetade inom förskolan var T I L L I T. Att vuxna och barn känner tillit. Det handlar om att känna tilltro och förtroende.
Nummer ett- att bygga upp detta med föräldrarna....och funkar det - ja då trivs ungarna!
Ja charlotta- gamla damer kan. Och det mesta när det gäller människor, stora som små...sunt förnuft! Sunt jäkla bondförnuft!
Och....jag hade tv:n på i eftermiddags , rätt som det var blev det gudstjänst. Det kanske gjorde att jag kom att tänka på följande nu: Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem.
Så tänker jag i mitt jobb. Hur skulle jag vilja att lucknuckan svarade N eller P nu. Hur skulle jag vilja att ...
Sunt förnuft! Tillit! Förtroende! Kunskap! Och naturligtvis Piaget, Homburg Eriksson.....och allt vad de heter....det bästa från alla.
Och slutligen: Det finns inget mer odemokratiskt än att behandla alla lika!
Vi har, våra små har..olika behov, olika dagar i olika situationer...men rutiner att hänga upp dagen på är A och O.
Jag vill läsa hela ditt tal. Jag tror på dig! Men du kan inte dra hela den kommunala förskolan över en kam.
Phu!
Hepp
Förresten har du läst Fria barn - lyckliga människor av Neil? Han säger att man inte får tvinga pressa i barnen färdigheter. Han säger, som du att vi alltid måste stå på barnens sida! Den gubben du!
åh wow, vilken engagemang!
Man tackar...
Jag är jätteglad över era kommentarer, de ledde till några förändringar i mitt tal.
Jag ville egentligen inte alls fastna i "den kommunala förskolan"-träsket utan prata om förskola i allmänhet.
Ni ska få hela talet ikväll tänkte jag...
Jag måste bara fort hålla med om tant G´s mening om att det inte finns något mer odemokratiskt än att behandla alla lika, jag är med på det. Och tant G! Krya på dig, jag hör att du är sjuk (vem som sa det? en liten fågel kraxa i mitt öra).
Tack!
Ser med spänning fram mot hela
T A L E T!
Jag ska hålla mig uppkopplad ;)
Skicka en kommentar