att taga en roll

Jag hamnade i en fin diskussion idag, den handlade om roller. Jag vet att något liknande redan ansatts i mina och Jonathans förehavanden, då vi faktiskt stått på olika plattformer och försökt se varandras omgivningar och underlag. Jag inser nu att vi kanske inte tänker helt olika, jag och Jonathan men jag är inte säker. Idag fick jag i alla fall möjlighet att formulera vad jag känner med tanke på roller, innerst i en genusperspektiv eller om man så vill ett könsperspektiv. Men hjälp av en mycket väl formulerad och mycket väl använd analogi(?)/metafor insåg jag kanske för första gången själv vad könsroller egentligen triggar i mig.

Min diskussionspartner valde att överföra en kvinnas roll med en lärarroll, till exempel. Det finns regler runt en roll, där vissa saker är bestämda för en viss roll. Till exempel har en lärare ett uppdrag som vi inte ska lägga på en läkare eller en fiskare, på samma sätt skulle en kvinnoroll kunna ha sina uppgifter och en mansroll andra uppgifter som inte lägger på den andra. Så länge min samtalspartner höll sig till lärarrollen kändes allt bra men när kvinnorollen kom på tapeten var vi inte längre överens. Nu kommer jag på ingången till varför detta blir så svårt för att acceptera, könsrollen är inte vald. Vi kan välja att bli lärare eller personalansvariga eller butiksbiträden men könet sitter där det sitter liksom, eller i alla fall nästan. Det skulle ju vara helt sjukt om man var tvungen att göra ett könsbyte för att få vara den som kör bilen vilket leder mig fram till vad som stör mig #2. Vad hör till vilken roll, vem bestämmer det? Ett svar jag fick under diskussionen var att naturen och samhället skulle bestämma sådant och då kom det över mig som en blixt från en klar himmel. Jag gillar inte att bli mästrad.

Det finns inte i min värld att naturen eller samhället ska bestämma vem jag ska vara, hur jag ska känna eller vad jag ska tycka. Naturen har spelat sin roll i min uppfostran, så även mina föräldrar och samhället har haft sin chans att lämna avtryck. Nu är det min egen tur, produkten som blev, nu är det jag som gör mig själv till den jag är. Ska då en pådyvlad roll som till hälften består i biologiskt betingade och genetiskt kopplade faktorer och till andra hälften består i något historiskt samhälles ickelegaliserade regler vara vad som bestämmer mig? Ja, historiskt samhälle, för om två år är den gängse uppfattningen ändrad och om tio år är den ännu mer förädrar för det är vad som händer i ett samhälle i rörelse, utveckling kallas det. Nej, jag håller mig inom ramar som gör inte andra illa, hjälp världen till hållbarhet och liknande. Mer mästras jag inte, kanske mitt kreativa sinne och min förmåga att tänka utanför de uppsatta stängslena skulle hämmas och det vill vi väl inte...eller?