jag tror bloggen blivit en aning lidande men ni anar inte hur mycket tid jag behöver lägga på barnens förskola, på mina studier som just nu är praktik, på mitt nya extraknäck och födelsedagsplanering. Men jag blir ju ledsen i hjärtat över att inte hinna skriva så jag gör ett allvarligt försök att öka dygnets timmar från nuvarande 24 till 26½ timme, okej? Men ni ska bara veta hur intressant det är att läsa Olga Dysthe! Jag har den som gåtillsängsbok och läser den som vore den en roman. På min praktik har jag funnit mina styrkor och mina svagheter, underbart, då sätter vi igång nu då. Jag ska jobba på ett par, tre, sju saker märker jag, bl.a. måste jag sluta döma människor så innebängen fort. Jag har redan fått ett uppslag till min C-uppsatsom tre år, DET, mina vänner, är bra jobbat!
nu måste/behöver/vill jag:
*tvätta mina barn
*skriva tipspromenad till förskolans KICKOFF imorgon
*skriva reflektioner över dagens nedskrivna händelser från praktiken
*baka ännu en äppelkaka
*packa morgondagens väskor
*ladda fram nya kläder
*skriva rent idéer till fler familjedagböcker
*städa i vardagsrummet
*diska kastruller
*ringa Jonathan Lejonhjärta
jaaa, något sådant ser dygnslistorna ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag känner mig hedrad att du faktiskt hinner skumma min blogg...
För oss som inte bor i den kringliga staden, finns det en nätversion av det du skriver?
puss
tyvärr...tyvärr...
kan hända att det går att specialbeställa... ;-)
jag ska se vad jag kan göra, men då må jeg ha adressen din!
Nulla dies sine linea /Ingen dag utan en rad - Latinsk ordspråk ofta använt av författare... Varsågod!
Ojojoj. Jag minns vagt det där livet när man faktiskt klarade av att göra många saker varje kväll själv. Att hämta och lämna, att handla och laga mat, att bada barn och kolla väskor, att läsa och kolla på nyheter och ha skola och jobb och vilja baka.
Nu är jag en som bara behöver gå till jobbet. Det är inte lika meningsfullt och givande men fan vad skönt.
Ta hand om dig, Puss
faktum är att jag även hinner ta hand om mig själv. DET trodde jag aldrig...
Men jag är ju inte själv, Andy finns ju någonstans här i krokarna...var är han nu? hmm...framför Final Fantasy så var det ja!
Skicka en kommentar