problematiken med att lära om att lära.
idag har det vid flertalet tillfällen dykt upp saker i stil med "detta är ju ett bra sätt att lära barn" och då snackar jag om övergripande saker men när vi sedan ska sätta in det i ett konkret exempel så funkar det inte. Vi använder oss då av konkreta exempel som händer oss, lärarstudenter, just nu eftersom det är greppbart för oss, konkret och lätt att se men det funkar inte. jag tycker att det är mycket frustrerande att ha en övergripande tanke, en pedagogiska inriktning, ett tankesätt som känns helt rätt och bra men sen funkar den inte i praktiken. det gnaver i huden på mig då.
btw...jag har haft världens härligaste diskussion med min lärare, Kamran idag. jag skulle mejla min första examination till Kamran ikväll och jag kunde inte låta bli att avsluta diskussionen (som egentligen avslutades idag kl 12.58) med ett shysst statement, nämligen:
"Det är inte så att jag inte alls tror på några genetiska förutsättningar, jag vägrar bara att använda dem som förklaringar till något som kan vara något annat." Snyggt va?
Ni kan ju bara gissa vad diskussionen handlade om...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det spännande med möten?
Ja det var snyggt och som tur va´
Jag håller helt med även om jag gett upp en del i mitt liv. Men det här kan bli nåt nytt att förhålla sig till åtminstone på kammarn.Det sägs ju att man blir mer konservativ när man blir äldre och det stämmer för mig med avseende på vad som är ide´(ekonomiskt) att lägga sin energi på.Sa
Kvinna i verkligheten
Skicka en kommentar